Världsspråket esperanto sprids

Esperanto. Ett internationellt hjälpspråk utan nation som är till för kommunikation mellan människor med olika modersmål. Nyligen var jag på ett föredrag om esperanto med Leif Nordenstorm, redaktör för Svenska Esperantoförbundets tidning La Espero. Han berättade om språkets utbredning, uppbyggnad och varför det har blivit så populärt. 

Man brukar säga att esperanto är ett konstruerat språk, men som Nordenstorm poängterade är egentligen alla språk i slutändan konstruerade. Det finns inga naturliga språk eftersom de alla är skapade av människan, och därmed också kulturprodukter. Man kan dock säga att esperanto skiljer ut sig genom att ha blivit skapat av en individ, och inte växt fram under lång tid som många andra språk. Hur språket uppkom kan du läsa mer om i ett tidigare blogginlägg.

Esperanto talas allra mest i östra Europa. Foto: Jenny Asp, i Kroatien

1000 personer har esperanto som modersmål.
10 000 kan det flytande.
100 000 förstår det bra.
1 000 000 kan förstå det hyggligt.
10 miljoner har ett hum.

Vad beror esperantos framgång på?

Enligt Nordenstorm finns det två anledningar till att språket har blivit så pass framgångsrikt och spridit sig över världen. För det första släpptes språkets rättigheter fria och därmed fick alla språkbrukare använda det som de ville. Det blev ett fritt språk. För det andra började esperantister från olika ställen hitta varandra, slå sig ihop och bilda familjer. Dessa barn kom sedan att växa upp med esperanto som förstaspråk. Idag bor de flesta esperantister (esperantotalare) i Europa.

”Finns det oregelbundna former i esperanto?”
”Nej!”

Så enkel grammatik som möjligt

Esperanto skapades i slutet av 1800-talet med en strävan efter en enkel och regelbunden grammatik utan undantag. Faktum är att grammatiken sedan dess inte har förändrats. Den var så pass bra från början att det inte behövdes. Man ser direkt vilken ordklass ett ord tillhör på dess form. Substantiven slutar på -o, adjektiven på -a, adverben på -e och verb i grundform -i. Plural markeras med -j. Är du nyfiken på mer esperantogrammatik kan du kolla in detta.

Vän = amiko. En god vän = bona amiko.
Vänner = amikoj. Goda vänner = bonaj amikoj.

De flesta orden från romanska språk

Jag har aldrig studerat esperanto, men jag förstår ändå en del när jag läser eller hör det. Det beror nog främst på att 70 % av orden är hämtade från romanska språk, alltså spanska, franska, italienska, portugisiska och rumänska. Kan man något av dessa språk är många ord bekanta redan från början. 20 % av orden kommer från germanska språk, alltså engelska, tyska och de nordiska språken.

Esperantos form i framtiden?

Det som är fascinerande med esperanto är att det fortfarande verkar fungera så pass bra utifrån det språksystem som skapades på 1800-talet. Det ska bli intressant att se hur språket utvecklar sig framöver; kommer det att behålla sin ursprungliga form eller kommer det att förändras med tiden, som de flesta språk gör?

Tips på mer läsning:

Börja skriva dom istället för de och dem?

Många tycker att det är svårt att skilja mellan de och dem i skrift. Det finns mängder av tips för hur man ska komma ihåg att göra rätt, som att ta omvägen via engelskans they och them eller första persons jag och mig. Att det är så svårt att få till distinktionen mellan subjekts- och objektsformen beror främst på att det i talspråket heter samma sak – dom. Nu kommer förslaget att införa ett enhets-dom i svenskan.

I tisdagens Språket i P1 föreslog svenskprofessorn Per Ledin att vi borde överväga att införa enhetsformen dom i svenskan. Skälet till detta är att distinktionen mellan de och dem är svår att göra för många, vilket gör att texter ofta blir felaktiga utifrån dagens skrivregler. Att det samtidigt ställs allt högre krav på språklig kompetens i vårt samhälle gör att Ledin vill ifrågasätta de nuvarande skrivformerna och föreslå en enklare lösning.

De där böckerna, dom där böckerna? Foto: Jenny Asp

Förr var det lättare att skriva rätt

Idag säger de allra flesta dom både för de och dem, något som gör att det blir svårt att veta vilken form som ska användas i skrift. Förr var det vanligare med uttalsformerna di och dem, vilket fortfarande finns kvar idag i vissa svenska dialekter (t.ex. finlandssvenska). Detta är en förklaring till att det var lättare att skriva rätt förr – det fanns ett tydligare stöd för distinktionen i talet än vad det gör idag.

Ovilja till språklig förändring?

Alla är inte positiva till en stavningsreform av de och dem. De som har lätt att skilja mellan de och dem är de som starkast förespråkar att man ska behålla distinktionen även i skrift. När man väl har lärt sig något och det sitter som berget kan det vara svårt att vilja ändra på sig. I förlängningen skulle en dom-reform även leda till att vi kan få svårt att läsa gamla texter med formerna de och dem, och vi skulle med all säkerhet uppleva dem som gammelmodiga. Men det är den risk man alltid tar med stavningsreformer, som Ledin också betonar i tisdagens radioprogram.

Anpassa till dagens behov eller behålla det vi haft

Så, vad är egentligen bäst? Ska man förenkla skriftspråket så att det passar bättre överens med dagens talade språk och våra behov? Eller ska man behålla gamla former för att värna om historia och traditioner? Jag är inte själv säker på hur jag skulle reagera på att konsekvent börja skriva dom överallt. Dom där böckerna. Jag såg dom i bokhyllan. Tja, vem vet. Jag kanske skulle vänja mig, även om jag just nu tycker att det ser ganska talspråkligt ut.

Dom har en talspråklig karaktär

Och det är väl också det som ligger dom i fatet. I de fall det idag används i skrift signalerar det ofta en talspråklig och mer informell stil. Och det är en uppfattning som gör att dom kan få svårare att erövra språklig mark på de mer formella områdena. Ett annat förslag som kanske skulle ha det lättare i den frågan är att använda de som enda skriftspråksform, vilket föreslogs av Olle Josephson 2010.

Vad tycker du? De, dem eller dom? Alla former eller en enda form? Och i så fall, vilken?

Läs gärna mer om debatten om dom-reformen på Språkets Facebooksida.
—————–
Uppdaterat 23/10: Läs även Per Ledins blogginlägg om debatten om enhets-dom 

Tips på mer läsning:

Därför vill vi ha enkelhet i en komplex värld

Vi producerar information i en allt snabbare takt

Vi lever i en värld överbelastad av information. Och skapandet av denna information ökar bara snabbare och snabbare. Enligt Seppo Selmivuori i inlägget ”Det komplexa innehållet, eller nätet är en sophög” har 90 % av all den data människan någonsin har producerat tillkommit under de två senaste åren. Internet har gjort det enklare än någonsin att producera mycket och frekvent, något som ibland görs bara för att det är möjligt.

Foto: Jenny Asp

Svårt att hitta och sålla ut det som är relevant

Ju mer innehåll som skapas, desto mer information behöver vi ta ställning till. Det blir också svårare att hitta det vi söker och sålla ut det som är relevant, när det ständigt brusar runtom oss och mycket av informationen utgörs av skräp. Tidigare har jag bloggat om varför vi föredrar enklare texter, och det kan man även applicera på andra områden. Enkla valmöjligheter, enkel design, enkla förklaringar, enkla funktioner. Ju mer komplex vår värld blir – desto mer eftersträvar vi enkelhet och klarhet. I ett blogginlägg om innehållsmarknadsföring skriver jag också om behovet av tolkning och guidning.

Homo effectivus vill spara tid och energi på färre val

I morse lyssnade jag på Pernilla Jonsson på Kairos Future, doktor i företagsekonomi och specialist på varumärkesstrategi, som föreläste om big data-analys av sociala medier. Hon talade om den nutida människan som homo effectivus, och i den rollen vill vi inte ha mer information utan vi vill spara tid och energi – vilket vi får genom att skala bort val och information. Ur detta perspektiv finns det alltså inget mervärde att få fler valmöjligheter, och värdet av ett extra val blir istället allt mindre.

Vi vill enkelt kunna hitta det vi söker – och inte mer.
Vi vill kunna få en överblick och förstå.
Vi vill få hjälp med att göra våra val.
Vi vill att det ska vara enkelt.  

Tips på mer läsning:

Psykologiska orsaker till att vi föredrar enkla texter

Enkelt är smart. Och att skriva enkelt och tydligt hör ihop, något jag har bloggat om tidigare. Om en text är tydlig i tanken, språket och dispositionen blir den också enklare att läsa, förstå och komma ihåg. Den upplevs också som bättre och sannare av läsaren. Men vad beror det här på rent psykologiskt?

Vi fattar ofta snabba och intuitiva beslut

Jag läser just nu boken Tänka, snabbt och långsamt av Daniel Kahneman, professor i psykologi. Det är en läsvärd bok, om man är intresserad av det mänskliga intellektet och hur det fungerar. Vi fattar ofta beslut på snabba och spontana impulser, bra mycket mer intuitivt och omedvetet än vi själva tror. Det gäller även läsning av texter.

Enkla texter ger kognitivt flyt och en positiv känsla

När vi läser en text finns det en rad faktorer som gör att vi uppfattar den som enkel eller svår, tydlig eller otydlig. Känns texten enkel och tydlig bidrar det till att vi känner ett kognitivt flyt – och blir därmed mer positivt inställda till den. Texten uppfattas som bättre, sannare, bekantare och behagligare. Är texten krånglig och läsningen svår sker motsatsen. Vi får ägna mer energi åt att läsa texten, vi blir också vaksamma, misstänksamma, mer negativt inställda till texten och mer benägna att leta fel i den.

Orsaker bakom kognitivt flyt och vilka effekter det får för läsningen av en text. Källa: Tänka, snabbt och långsamt.

Smart att maximera läsbarheten

Enligt Kahneman är det därför smart som skribent att göra allt för att minska den kognitiva belastningen hos läsaren, något som sker genom att man maximera läsbarheten. Att öka textens läsbarhet kan göras genom att:

  • formulera sig enkelt
  • göra budskapet lätt att minnas, t.ex. genom upprepningar
  • jobba med tydliga kontraster mellan text och bakgrund
  • använda lättläsliga typsnitt.

Nästa gång du läser en text som du uppfattar som ovanligt lätt eller ovanligt svår att ta till sig – fundera på vad det kan bero på. Och vad får det för effekter hos dig som läsare?

Tips på mer läsning:

Det mänskliga berättandet

Berätta med hjälp av andra

Denna vecka har varit späckad med skrivande. Därav dagens tema. Jag har intervjuat människor och skrivit artiklar på löpande band. Och det kan vara bland det roligaste jag vet. Att genom ett samtal få spridda meningar nedkrafsade på papper som jag sedan knådar fram en färdig artikel ur – det är en känsla svår att beskriva. Det är flow.

Berätta med egna ord

Det jag gillar allra mest är att tala med människor; att få dem att berätta. Jag är inte alltid fullt insatt i deras områden. Men det spelar mindre roll. Ibland är det snarare en fördel, eftersom det är deras perspektiv jag vill återge. Att människor öppnar sig och berättar med egna ord om vad saken VERKLIGEN handlar om är ren lyx. Och när jag vet att jag med hjälp av dessa beskrivningar kan skapa liv i en berättelse, då blir jag lycklig.

Foto: Jenny Asp

Berätta vad det egentligen handlar om

Men alla texter är inte levande. De kan lida av torrhet, abstraktion, fluff eller krånglighet. Det kan vara lätt att fastna i standardformuleringar som ”erbjuda helhetslösningar” och ”tillhandahåller tjänster” (i företagstexter). Det säger inte så mycket. Vad betyder det egentligen? Hur skulle du berätta det på ett konkret sätt? Skriv så istället. Och ta hjälp av andra för att hitta andra slags beskrivningar. De som verkligen säger något.

Berätta för andra människor

För det vi människor vill ha är mänskliga texter. Levande texter där man känner en närvaro. Det kan vara skribentens närvaro eller närvaron av den person som porträtteras i texten. Vi vill ha texter som talar till oss på något sätt. Genom humor, genom ett direkt språk, genom målande beskrivningar, genom att människor berättar. På något sätt vill vi känna att texten vänder sig oss, människorna. Och inte till någon känslobefriad robot.

Så, nästa gång du skriver. Var en människa som berättar något för en annan människa. För i slutändan är det vad skrivandet handlar om.

Tips på mer läsning:

Skriv enkelt. Så blir din text tydlig.

Särskilt webbtexter behöver vara enkla och tydliga.

Enkelt är smart

Häromdagen gjorde jag föreläsardebut på Uppsala universitet. Temat var webbtexter och mottagaranpassning och åhörarna var studenter som läser Professionell svenska A.

Två saker återkom jag hela tiden till:

1. Förklara snabbt för läsaren vad det handlar om. Var sjyst mot läsaren.

2. Skriv enkelt och tydligt. Det tjänar du alltid på. Enkelt är smart.

Samma sak gäller för alla texter

Det här är egentligen inte råd endast för webbtexter. Det gäller alla texter. Saken med webbtexter är att man som skribent har ännu kortare tid på sig att kroka fast läsaren. Tycker vi som läsare inte att texten verkar intressant eller relevant är det enkelt att bara klicka sig vidare och snabbt överge texten. Därför gäller det att tydligt presentera det viktigaste på ett enkelt sätt, så läsaren ser vad det handlar om och kan ta ställning till det.

1. Tydlig i tanken

Om du vet vad du vill säga är det också lättare att skriva det tydligt. Här är syftet och budskapet viktigt. Vad är texten till för och vad ska den leda till? Vad ska läsaren veta, tycka och göra efter att ha läst texten? Har du koll på vad du vill få fram med din text blir det enklare att uttrycka detta på ett konkret sätt. Fluffiga och diffusa texter lider ofta av ogenomtänkt innehåll utan tydligt syfte. Eller så har man använt ett onödigt krångligt språk.

2. Tydlig i språket

Skriv rakt och enkelt och använd ett språk som folk förstår. Använd gärna exempel för att konkretisera och tydliggöra vad du menar med det du säger. Allt som skapar bilder och visualiserar orden på pappret gör att vi lättare förstår och tilltalas mer av det vi läser. Jag skrev tidigare om guldklimpar som ger läsnjutning. Andra tips är att göra verb av substantiv och att använda sambandsord (därför, istället) som förklarar hur saker och ting hör ihop.

3. Tydlig i dispositionen

Även en bra text kan ratas på grund av sin omöjliga form. För långa och homogena texter utan uppdelningar eller scanningspunkter gör det tufft att läsa. Om man däremot förenklar för läsaren med att dela upp texten och göra den överblickbar ökar man läsbarheten åtskilligt. Tänk också på att få med det viktigaste i början, och avsluta med att sammanfatta och lotsa läsaren vidare. Mot kontakt, andra händelser eller till vidare läsning.

Enkelhet och tydlighet hör ihop. Och det ansvaret ligger på dig som skriver.

Enkelt bryter igenom bruset.

Enkelt är svårt att undgå.

Enkelt är större.

(Sälj det med ord)

Tips på mer läsning:

Esperanto – ett fredsspråk?

Apropå att DN skrev om världskongressen för esperanto, som var i fredags i Helsingborg, blev jag återigen intresserad av språket esperanto.

I och för sig är alla språk konstruerade från början, men att konstruera ett helt nytt språk för att kunna använda det som internationellt hjälpspråk, lingua franca, är ganska fascinerande. Tanken med esperanto var att skapa ett neutralt andraspråk som inte var kopplad till någon särskild nation eller särskilt modersmål (som hjälpspråket engelska ju är), och därmed skapa färre konflikter och större förståelse mellan människor.

Esperanto är skapat utifrån redan existerande språk, något som jag också tycker är ganska spännande. Ordförrådet är till största del från de romanska språken (franska, spanska, italienska, latin), men även från de germanska och slaviska språken. Den polske ögonläkaren Ludwig Zamenhof använde sig av både grammatikor och ordförråd från redan befintliga språk när han skapade språket 1887. Det gör att man känner igen ord och strukturer lite här och var. Fördelen med att skapa ett helt nytt språk gör att man också kan skala bort det som man anser vara onödigt i strukturerna, vilket L.L Zamenhof också gjorde.

Det är enkelt att lära sig språket – på grund av den avskalade grammatiken. Det är något som påstås på flera ställen när jag surfar runt och läser om esperanto. Det gör mig nyfiken och jag bestämmer mig för att lära mig lite mer. På lernu kan man testa enklare kurser och lära sig att hund heter hundo, bild bildo och test testo. Relativt enkelt. Alla substantiv slutar på -o och alla adjektiv på -a. Man slipper helt olika genusskillnader. Det finns också vara en verbform för alla personer, något som man brottas med i de många andra språk (dock inte i svenskan!).

Vad jag inte visste är att esperanton lever och frodas, och används världen över. Språket används mest i Europa, Östasien och Sydamerika. Det är svårt att uppskatta hur många som talar språket men det sprids hela tiden till nya världsdelar och just nu är Afrika väldigt aktuellt, enligt artikeln i DN.

Tja, jag kanske ska skrota de lösa planerna på att lära mig italienska som fjärdespråk. Man kanske ska satsa på esperanto istället? Om inte bara för att se hur det är att lära sig ett relativt nytt och ”konstruerat” språk som sägs vara enklare och mer logiskt än andra språk. Någon som har provat?

 

Tips på mer läsning: