Ofta får jag frågan om jag kan korrekturläsa en text – när den egentligen hade behövt bli språkgranskad. Min erfarenhet är att de allra flesta texter behöver en djupare granskning innan en sista finputsning av detaljerna. Men hur ska man veta vad en text behöver? Här försöker benar jag ut skillnaderna mellan språkgranskning och korrekturläsning.
Korrekturläsning är ytlig
Korrekturläsning, eller korrläsning, är ett begrepp som de flesta känner igen. Det innebär en sista granskning av texten, innan den publiceras eller går i tryck. När man korrekturläser ser man till att texten är korrekt, och man kontrollerar att
- stavningen är rätt
- skiljetecken är skrivna på ett korrekt sätt
- sifferuttryck skrivs på rätt sätt
- det inte finns några syftningsfel
- förkortningar är korrekta och konsekventa.
En korrekturläsare utgår från aktuella rekommendationer från språkvården, som Svenska skrivregler och SAOL. Gör man något mer än detta i texten har man gått vidare från korrekturläsning till språkgranskning.
Eftersom korrekturläsning är det allra sista steget i textprocessen behövs det oftast en tidigare granskning eller genomläsning av texten, något som många missar. Om texten inte har blivit kollad av någon annan tidigare behöver den antagligen språkgranskning, inte korrekturläsning. Det är i princip bara professionella skribenter som kan gå direkt från skriven text till korrektur.
Foto: Jenny Asp
Språkgranskning går på djupet
När jag språkgranskar ser jag till att texten är begriplig, och att den
- fyller sitt syfte
- är anpassad till de tänkta mottagarna
- passar sitt sammanhang (var den ska publiceras)
- flyter på bra
- hänger ihop logiskt
- är tydlig och korrekt.
För att uppnå det här måste man ofta förändra texten. När jag språkgranskar jobbar jag på flera nivåer samtidigt. Jag kan
- ändra dispositionen, skriva nya rubriker och dela upp texten i fler stycken – så att texten hänger ihop och är lätt att följa med i
- förändra meningsbyggnaden och dela upp långa meningar i flera meningar – så att texten blir lättare att läsa
- byta ut ord och förenkla uttryck – så att texten får en annan stil, blir lättare att förstå och passar sitt syfte
- skriva sammanfattningar och konkreta exempel – så att textens innehåll blir lätt att ta till sig för läsaren.
I många fall är språkgranskning samma sak som att arbeta med klarspråk, och en språkgranskad text blir därför i regel mer lättläst än den var innan.
Kräver dialog – oavsett om det gäller språkgranskning eller korrekturläsning
Till skillnad från korrekturläsning finns det för språkgranskning inga lika givna hållpunkter eller checklistor att gå efter. Jag behöver därför ha en tydlig dialog med dig som skriver eller beställer tjänsten, för att veta vad jag ska fokusera på när jag granskar och arbetar om texten.
När jag granskar lämnar jag ofta kommentarer på varför jag har valt att göra på ett visst sätt, och ibland skriver jag förslag där skribenten kan välja att anta mitt ändringsförslag eller inte.
Hoppas detta har gett dig en tydligare bild av skillnaderna mellan språkgranskning och korrekturläsning!