12 tips för uppsatsskrivandet

I kursen Vetenskapligt skrivande på svenska grävde jag ner mig i den krävande process som skrivande på universitet och högskola innebär. Det är en ständig balansgång mellan olika krav; det gäller att tydligt presentera innehållet, logiskt ordna textens alla delar, uttrycka sig korrekt och precist och samtidigt helst också försöka behålla sin personliga stil.

Skrivande handlar om både detaljer och sammanhang. Som skribent behöver du kunna växla mellan de enskilda delarna och helheten. Foto: Jenny Asp

Följande tolv skrivråd kommer från mitt avslutande kurs-pm, och är nedkokade till det centrala du bör ha med dig när du ska skriva uppsats på universitetet eller högskolan.

Första stadiet: skissa och sondera

1. Börja i tid för att hinna skriva, skriva om, sudda ut, pussla och i slutändan få texten sammanhängande ocn enhetlig. Skrivprocessen är ofta mer tidskrävande än man tror och genom planering minskar du de stressfaktorer som ofta finns kopplade till skrivandet.

2. Sätt upp ramar för skrivandet genom att skissa upp syfte, frågor, metod och disposition att utgå från. Ramarna gör det lättare att komma igång och även att hålla sig till det man har tänkt skriva om.

3. Läs andras texter för att få inspiration och insikt om passande upplägg, träffande formuleringar och tydliga redogörelser. Ju mer insatt du är i hur vetenskapliga texter brukar se ut och vilka ramar som finns, desto bättre jobb kan du göra med din egen text.

I valet mellan två lika enkla uttryck bör det mest precisa väljas. I valet mellan två lika precisa uttryck bör det enklaste väljas (Jarrick & Josephson).

Andra stadiet: skriv

4. Formulera dig sakligt och precist när du skriver, eftersom vetenskapliga texter har höga krav på detta. Genom att hålla sig till saken och presentera centralt innehåll tidigt i texten blir texten saklig. För att uppnå precison kan man tänka på att tydligt definiera sina termer, använda dem på ett konsekvent sätt och redogöra för sitt tillvägagångssätt ocn sin argumentation. På det viset uppstår inga luckor som läsaren själv behöver fylla i.

5. Skriv begripligt och använd inte krångliga ord eller formuleringar i onödan. Det gäller att balansera ett enkelt språk med den vetenskapliga precisionen och terminologin. Ett annat vanligt grepp i akademiska texter är att använda språkhandlingar som berättar vad man gör i texten, till exempel analysera, jämföra, argumentera eller presentera, för att läsaren enklare ska kunna följa med i resonemanget

6. Låt din person bli synlig. En vetenskaplig text kan vara personlig och originell – så länge den behåller sin vetenskapliga utformning och stringens. Undersökningen och resultatet ska stå i fokus, men det innebär inte att du som utförare och författare inte får märkas i texten. Använd pronomenet jag för att synas mer i inledning och diskussioner, och använd passivformer för att bli mindre synlig i de mer objektiva mittenavsnitten.

Tredje stadiet: strukturera

7. Ta hjälp av den fasta dispositionen när du strukturerar din text. De flesta vetenskapliga texter använder sig av IMROD-modellen (inledning, metod/material, resultat och diskussion) eller timglasmodellen. Den senare syftar på en breddad inledning och avslutning som sätter in undersökningen i en bredare kontext och en avsmalnad textmidja där den egna undersökningen fokuseras.

8. Lyft blicken och se helheten då och då när du skriver. Försök se på texten som en ordnad helhet där allt ska hänga ihop utan lösa trådar eller luckor – varken i struktur eller resonemang. Det är lätt att bli van vid sina egna tankar och sin text (”men jag vet ju vad jag menar!”), så det gäller att komma ihåg att den som ska läsa texten inte har lika bra vetskap om hur saker och ting hänger ihop.

9. Sammanfatta texten när du har lyckats skaffa dig en överblick över textens teman. Det inledande abstraktet är en syntes av hela texten, men det krävs också genomgående sammanfattningar av kapitel och avsnitt i texten för att läsaren ska kunna följa med. Du kan också ge läsaren en översikt genom att placera det viktigaste i första meningen; det här ska texten handla om, och i slutet; det här har texten handlat om.

Fjärde stadiet: snygga till

10. Skala bort och lägg till där det behövs i din text – i slutskedet av skrivandet. Det gör man helst efter att ha vilat en stund från texten, eftersom det är lätt att bli hemmablind när man har sett en text för många gånger. Vissa partier som skrevs tidigt kan nu framstå som onödiga. Ta i så fall bort dem; alla formuleringar och redogörelser ska fylla en funktion. På andra ställen kanske man istället upptäcker luckor i resonemang eller övergångar som saknas.

11. Gör texten konsekvent när det gäller stil, terminologi, formalia och typografi. Gå igenom dina termer, förkortningar och ordval och se till att du använder dem enhetligt och kolla att formalian stämmer – att du skriver referenser eller noter enligt det sätt som efterfrågas i just detta fall. Om du behöver få svar på språkriktighetsfrågor finns de flesta i Svenska skrivregler, på Språkrådet och i SAOL.

12. Be andra att läsa texten när du själv inte kan göra mer. Som skribent vet man vilka tankegångar som finns bakom formuleringarna – kunskap som läsaren saknar. Därför är det klokt att låta nya ögon granska texten, gärna någon annan än handledare eller kursare som känner till texten sedan tidigare. En ny läsare av texten kan upptäcka sådant som har gått dig förbi. Få fler tips på korrekturläsning.

Ett sista råd: Kom ihåg att skilja mellan undersökning och framställning. När man genomför sin undersökning och skriver om den i uppsatsen arbetar man cirkulärt; man hoppar fram och tillbaka mellan olika stadier. Den slutgiltiga textprodukten ska däremot ha en logisk och linjär struktur, där inget av hoppandet ska märkas.

Litteraturtips:

Tips på mer läsning:

Börja skriva dom istället för de och dem?

Många tycker att det är svårt att skilja mellan de och dem i skrift. Det finns mängder av tips för hur man ska komma ihåg att göra rätt, som att ta omvägen via engelskans they och them eller första persons jag och mig. Att det är så svårt att få till distinktionen mellan subjekts- och objektsformen beror främst på att det i talspråket heter samma sak – dom. Nu kommer förslaget att införa ett enhets-dom i svenskan.

I tisdagens Språket i P1 föreslog svenskprofessorn Per Ledin att vi borde överväga att införa enhetsformen dom i svenskan. Skälet till detta är att distinktionen mellan de och dem är svår att göra för många, vilket gör att texter ofta blir felaktiga utifrån dagens skrivregler. Att det samtidigt ställs allt högre krav på språklig kompetens i vårt samhälle gör att Ledin vill ifrågasätta de nuvarande skrivformerna och föreslå en enklare lösning.

De där böckerna, dom där böckerna? Foto: Jenny Asp

Förr var det lättare att skriva rätt

Idag säger de allra flesta dom både för de och dem, något som gör att det blir svårt att veta vilken form som ska användas i skrift. Förr var det vanligare med uttalsformerna di och dem, vilket fortfarande finns kvar idag i vissa svenska dialekter (t.ex. finlandssvenska). Detta är en förklaring till att det var lättare att skriva rätt förr – det fanns ett tydligare stöd för distinktionen i talet än vad det gör idag.

Ovilja till språklig förändring?

Alla är inte positiva till en stavningsreform av de och dem. De som har lätt att skilja mellan de och dem är de som starkast förespråkar att man ska behålla distinktionen även i skrift. När man väl har lärt sig något och det sitter som berget kan det vara svårt att vilja ändra på sig. I förlängningen skulle en dom-reform även leda till att vi kan få svårt att läsa gamla texter med formerna de och dem, och vi skulle med all säkerhet uppleva dem som gammelmodiga. Men det är den risk man alltid tar med stavningsreformer, som Ledin också betonar i tisdagens radioprogram.

Anpassa till dagens behov eller behålla det vi haft

Så, vad är egentligen bäst? Ska man förenkla skriftspråket så att det passar bättre överens med dagens talade språk och våra behov? Eller ska man behålla gamla former för att värna om historia och traditioner? Jag är inte själv säker på hur jag skulle reagera på att konsekvent börja skriva dom överallt. Dom där böckerna. Jag såg dom i bokhyllan. Tja, vem vet. Jag kanske skulle vänja mig, även om jag just nu tycker att det ser ganska talspråkligt ut.

Dom har en talspråklig karaktär

Och det är väl också det som ligger dom i fatet. I de fall det idag används i skrift signalerar det ofta en talspråklig och mer informell stil. Och det är en uppfattning som gör att dom kan få svårare att erövra språklig mark på de mer formella områdena. Ett annat förslag som kanske skulle ha det lättare i den frågan är att använda de som enda skriftspråksform, vilket föreslogs av Olle Josephson 2010.

Vad tycker du? De, dem eller dom? Alla former eller en enda form? Och i så fall, vilken?

Läs gärna mer om debatten om dom-reformen på Språkets Facebooksida.
—————–
Uppdaterat 23/10: Läs även Per Ledins blogginlägg om debatten om enhets-dom 

Tips på mer läsning:

@ = kanelbulle, at eller snabel-a?

Tecknet @ används framför allt i e-postadresser för att skilja mellan personnamn och domännamn, och det används även som beteckning för t.ex. användarnamn på Twitter. Men hur ska man egentligen läsa ut tecknet? Enligt Svenska datatermgruppen är det snabel-a som gäller. Svenskan, liksom många andra språk, har skapat ordet för tecknet genom liknelse. 

bulle kanelbulle

Kanelbulle, bulle och kringla är också vanligt förekommande namn för tecknet @. Det finns dock risk för att blanda ihop dessa namn med tecknet ⌘ (kommandotangent på Mac). Foto: Jenny Asp

Första gången jag hörde ordet snabel-a tyckte jag nog att det var ganska komiskt. Sedan vande jag mig. Ännu roligare var det när jag senare hörde norskans alfakrøll, som ju betecknar samma tecken. Ett krulligt a! Klockrent. Ofta fungerar vi på det viset. Vi vänjer oss vid vårt eget språk, men andras språk har vi lättare att se utifrån och därför också lättare att se vad ord och formuleringar bokstavligen betyder. Vilket ofta kan bli ganska roligt.

Många språk beskriver utseendet på tecknet @

En del verkar vara emot ordet snabel-a av just den anledningen, att det inte känns tillräckligt seriöst. Men enligt Svenska datatermgruppen har många andra språk också skapat sina officiella ord för @ genom vardagliga liknelser som beskriver tecknets utseende.

  • sobatjka ’liten hund’ (ryska)
  • kissanhäntä ’kattsvans’ (finska)
  • kukac ’mask’, ’larv’ (ungerska)
  • apestaart(je) ’(liten) apsvans’ (nederländska)
  • Klammeraffe ’klängande apa’ (tyska)
  • majmun (majmunski rep) ’apa (apsvans)’ (serbiska)
  • małpa ’apa’ (polska)
  • ensaimada ’bulle’ (spiralformat bakverk) (katalanska)
  • shablul/strudel ’strudel’, ’bakverk’ (hebreiska)
  • chiocciola ’snigel’ (italienska)
  • escargot ’snigel’ (franska).

Varför ska man inte använda engelskans at?

Eftersom vi lånar in många tekniska termer från engelskan dyker deras at-sign för @ också ofta upp i svenskan. Men är inget bra alternativ, hävdar Svenska datatermgruppen. Man bör skilja på själva tecknet och vad tecknet står för. Det betecknar visserligen ofta ”vid” (at) men när man läser upp t.ex. en e-postadress är det snarare tecknet man vill åt, än själva prepositionen. Det är också lätt hänt att man hör fel på at-tecken och et-tecken (&).

Snabel-a redan etablerat, även i danskan

Att snabel-a rekommenderas beror främst på att det redan har slagit igenom i språket och även för att det tydligt visar att det handlar om ett a. Ordet finns i SAOL, i Nationalencyklopedin och är det som rekommenderas av svensk språkvård. Snabel-a är även danskans officiella ord för tecknet. Och vem vet, tycker du att snabel-a är skrattretande idag kanske du har ändrat dig inom en snar framtid. Ibland går det snabbt att acceptera nya ord och bli blind för det som en gång kändes komiskt och oseriöst.

Tips på mer läsning:

Kan du svenskans mest svårstavade ord?

Det är inte lätt att alltid skriva rätt. Varför finns det vissa ord som alltid är mycket svårare att stava till än andra? Idag skriver jag om ord som inte längre uttalas som de skrivs, stavning som har hängt med inlånade ord och svårigheten med dubbelkonsonanter.

skrivbokSvenska Akademien styrde upp stavningen på 1800-talet

Länge fanns det inga normer för hur vi skulle stava det svenska språket. Alla skrev ungefär som de ville, efter hur man tyckte att det lät. Först på 1800-talet dök det upp skrifter som ville skapa ordning i skriftspråket och införa en mer konsekvent stavning. Det gjordes på uppdrag av den Svenska Akademien som idag ger ut den normgivande Svenska Akademiens ordlista (SAOL).

Stavningen hänger inte alltid med

Stavningsreformer sker dock ganska sällan, och eftersom talspråket förändras snabbare än skriftspråket gör det att uttal och stavning av många ord inte stämmer vidare bra överens längre. Omständligt uttalades säkert så förr, men idag säger de flesta omständigt och skriver det ofta även så. Ibland ser man skrivna ord och förvånas – är det SÅDÄR det heter egentligen!

Inlånade ord och inlånad stavning

Många svårstavade ord har vi ärvt från andra språk. Terrass kommer från latinets terra ‘jord’ och stavas därför med två -r. Inte helt självklart om man inte känner till ursprunget. Necessär kommer från franskans nécessaire ‘nödvändig’ och är också det ett svårstavat ord. Idag tar vi in den största delen lånord från engelskan, och det är svårt att veta ibland hur man ska skriva dessa. Det engelska ordet rakt av? En försvenskad variant? Eller något helt annat? Jag fick nyligen frågan om ordet stalker som är svårintegrerat i svenskan, både i stavning och i uttal.

De svåra dubbelkonsonanterna

Något som ofta är klurigt är dubbelkonsonanter. Och särskilt i ord som har dubbla dubbelkonsonanter. När du kikar på listan nedan ser du att de flesta svårstavade ord innehåller en eller två dubbelkonsonanter – något som ofta är svårt att urskilja rent ljudmässigt, fonologiskt. Abonnemang till exempel. Rent fonologiskt skulle det kunna vara
-bb och -nn, men det är det inte. Abborre har däremot dessa dubbla dubbelkonsonanter. ”Många ben”, läste jag någonstans som ett kom ihåg-knep.

Listan över de ord vi oftast stavar fel
(sammansatt av Norstedts förlag och Språkrådet 2009)
Det rättstavade ordet står i fetstil.

aborre abborre | abbonemang/abonemang abonnemang | altid alltid
anorlunda annorlunda | annulera annullera | agusti augusti | avunsjuk avundsjuk bestämmde bestämde | bestäma bestämma | bestämmt bestämt
cyckel cykel | definera definiera | defenitivt/defenetivt definitivt | disskutera diskutera
diskusion/disskution/diskution diskussion | dublett dubblett | igentligen egentligen
imot emot | faktist faktiskt | fläskfile fläskfilé | fotölj fåtölj
följdaktligen följaktligen | föresten förresten | förän förrän | gammla gamla
gamal gammal | giftemål giftermål | hälst helst | hittils hittills | hämd hämnd
iakta iaktta | innom inom | interjuv intervju | intreserad intresserad | kariär karriär kompletera komplettera | konsentrera koncentrera | konferans konferens
konkurens konkurrens | korekt korrekt | kunnde kunde | kvalite kvalitet/kvalité
lungt lugnt | matrial material | medecin medicin | mäst mest | mustach mustasch mäniskor människor | nogrann/noggran/nogran noggrann | nogrant noggrant
nämde nämnde | ochså också | orginal original | paralell parallell
parantes parentes | recention recension | rekomendera rekommendera
religös religiös | resturang restaurang | sevärdighet sevärdhet | skilnad skillnad
speciel speciell | spännade spännande | stämmning stämning
succesiva successiva | särskillt särskilt terass terrass | tillfredställa tillfredsställa tillsamans tillsammans | tvugna tvungna tyvär tyvärr | ungdommar ungdomar
värkligen verkligen | vilkor villkor | ytterliggare ytterligare | överrens överens
överaskad överraskad

Vill du kolla din stavning? Gör Svenska Dagbladets stavningsquiz.

Tips på mer läsning:

Hur används semikolon?

Nu har turen kommit till semikolonet (;) i min serie om skiljetecken. Vad är egentligen ett semikolon? Och hur ska det användas? Skiljetecknet är inte det vanligaste i svensk skriftspråk, därför råder det ofta osäkerhet om hur man faktiskt använder det på rätt sätt. Jag tar hjälp av Svenska skrivregler för att reda ut några frågetecken. 

Semikolon skiljer huvudsatser åt

Om man tittar närmare på tecknet så består det av en punkt och ett komma, och det är just så det ska användas mellan huvudsatser – som ett mellanting när punkt är för starkt och komma är för svagt. En huvudsats är en sats som ensam bildar en fullständig mening, till skillnad från bisats. Huvudsatserna som skiljs åt med ett semikolon handlar ofta om samma sak; de har ett nära innehållsligt samband med varandra.

  • Exempel: Idag är det fredag och sol ute; jag hoppas att jag kan sluta jobba tidigt.

Semikolonet markerar gränsen mellan satserna. Samtidigt binder det ihop dem. Här kan man också välja att använda punkt eller tankstreck, som mitt förra inlägg om skiljetecken handlade om.

Semikolon inom uppräkningar, inte före

Uppräkningar inleds med kolon (:), inte semikolon. Enligt Språkrådet är det ett vanligt fel att använda semikolon istället för kolon före uppräkningar. Tänk på att semi betyder ‘halv’; semikolon är alltså inget fullständigt kolon. Före uppräkningar motsvarar kolonet uttryck som nämligen, det vill säga eller till exempel.

  • Exempel: Bra källor för skrivregler är: Språkrådet, Svenska skrivregler och ne.se.

Inom uppräkningar kan man däremot använda semikolon om man vill avskilja grupperingar från varandra eller avskilja uppräknade decimaltal.

  • Exempel: Det var många gäster på examensmottagningen: familj, släkt och vänner; kursare, andra studiekontakter; nuvarande och tidigare kollegor.
  • Exempel: 1,23; 2,43; 3,74

Sammantaget kan man alltså använda semikolon när man vill åtskilja fullständiga meningar och avskilja grupper inuti uppräkningar och uppräknade decimaltal. För att vara på den säkra sidan går det också att helt undvika semikolon, man kan alltid byta ut det mot motsvarande skiljetecken ;)

Tips på mer läsning:

Sms-språket – ett lingvistiskt mirakel?

I alla tider har de äldre förfärats över de yngres språkbruk och pekat på språkets förfall. Idag anser många att de snabba kommunikationssätten sms, chatt och mejl utarmar det traditionella skriftspråket. Men blir verkligen språket sämre på grund de nya medierna? Flera språkforskare och lingvister visar på motsatsen. 

Vi skriver sällan som vi talar

Först av allt kom talspråket. Det är vårt primära sätt att kommunicera med varandra och skriften uppfanns långt senare för att kunna efterlikna talet. Eftersom skriftspråket är det vi ser tror vi oftast att vi pratar som vi skriver. Något som sällan stämmer. Talspråket är lösare till sin struktur och har inte alls samma regler som skriftspråket kräver för att förstås.

Ny teknik medför nya kommunikationsmöjligheter

Länge var det svårt att skriva som man faktiskt talade, något som lingvisten John McWorther tar upp i TED-föreläsningen ”Txtng is killing language”. För att kunna skriva som man talar måste man både ha en snabb teknik och en snabb respons från den man skriver till. Det är detta som mobiltelefonerna har. Den nya tekniken har medfört att vi kan kommunicera skriftligt på ett sätt som tidigare inte var möjligt.

”In a way, texting is not writing at all”
(John McWorther, TED)

Ger sms-språket en breddad lingvistisk repertoar? Foto: Jenny Asp

Ett helt nytt språk skapas

McWorther menar att en helt ny typ av språk växer fram rakt under näsan på oss. Och att det är ett lingvistiskt mirakel. Språkforskaren Theres Bellander är av samma åsikt och hon hävdar att ungdomar skapar ett kreativt och känslosamt språk genom de nya kanalerna. Hon disputerade 2010 vid Uppsala universitet på ungas bruk av olika interaktionsmedier.

”Ungdomarna skapar ett nytt språk. Är det bättre eller sämre? Helt klart är att det är annorlunda” (Theres Bellander i DN).

Ungdomar skiftar snabbt mellan språksituationer

Enligt Bellander är ungdomarna de språkliga vinnarna, eftersom de behärskar många olika slags språksituationer samtidigt. De vet också hur och när de ska skifta mellan de olika språkliga arenorna. Sms-språket hör till mobilen och tar sig alltså inte in i uppsatsskrivandet eller i cv:t. McWorther kallar till och med ungdomarna för flerspråkiga och påstår att de genom sms-språket expanderar sin lingvistiska repertoar.

Onödig oro för språkets förfall

Det finns därför inget behov av att oroa sig för de yngres språkbruk. Och tillhör du den yngre generationen har du nu svar på tal när du får bekymrade kommentarer. Oavsett vilken språkgeneration du tillhör – kom ihåg att vissa alltid oroar sig för utveckling. Men det finns aldrig något automatiskt likhetstecken mellan språklig förändring och språkligt förfall.

 Vad tycker du själv om sms-språket? Kommentera gärna nedan.

Tips på mer läsning:

Så använder du tankstrecket rätt i ditt skrivande

Att det är detaljerna som gör det är väl känt. En sådan detalj värd att uppmärksamma i skrivandet är tankstrecket (–). Det är ett litet men viktigt skiljetecken som rätt använt har en rad finesser. 

Skiljer sig från bindestrecket

Det vanligaste felet som görs är att man blandar ihop det längre tankstrecket (–) med det kortare bindestrecket (-) och använder det senare i alla lägen. Men de två tecknen används på olika sätt, och är du en proffsig skribent känner du till skillnaderna. Bindestreck, eller divis, används främst vid avstavningar, sammansättningar (80-talet) och när vi utelämnar en orddel (höst- och vårtermin).

Så gör du ett tankstreck

När man tidigare skrev på skrivmaskin använde man bindestreck i alla lägen, eftersom det inte gick att göra tankstreck. Men på dagens datorer är det enkelt att göra tankstreck (alt – på mac, ctrl – på pc eller två – – i rad). På iphone gör du tankstreck genom att hålla in bindestrecket (tack @carwash).

1. Tankstreck – ett streck för att poängtera något

Det jag själv använder tankstrecket till allra mest är för att markera en slags paus – till en följande kommentar som kommer sist i meningen. Det fungerar då starkare än ett kommatecken, men inte lika starkt som en punkt. Man kan använda kolon för ungefär samma effekt, men med tankstreck betonas själva avbrottet mer. Är det två huvudsatser som avskiljs kan man även använda semikolon.

2. Används för att markera omfång

En annan vanlig funktion tankstrecket har är att visa omfång, när något sträcker sig från en punkt till en annan. Det gäller ofta för klockslag, datum, vikt- och måttenheter och skrivs i dessa fall utan omgivande mellanrum.

  • 12–13 april, kl. 13.00–15.30, år 2010–2013
  • 175–200 kronor, 10–12 stycken, 4–5-åringar
  • sträckan Madrid–Barcelona, matchen AIK–Hammarby

3. Tankstreck istället för parentes

Ibland är det smidigt att använda tankstreck för inskjuten text – på det här sättet – istället för att avgränsa med parentes eller kommatecken. När man använder tankstreck blir det inskjutna mer framträdande än med de andra alternativen.

4. Ett sätt att markera repliker

Om man inte inleder repliker med citattecken kan man använda tankstreck istället. Därav benämningarna pratminus och talstreck. Det är det vanligaste sättet att skriva ut repliker på i journalistiska och skönlitterära texter.

– Tankstreck kallas också för tankestreck, pratminus, talstreck eller halvfyrkantsminus.

5. Tankstreck istället för punkter i listor

Man kan också använda tankstreck i listor. För att sammanfatta kan alltså tankstreck användas för att
– skapa en paus eller en poäng
– markera omfång
– göra inskjuten text mer framträdande
– markera repliker
– skapa punktlistor.

 Med de här kunskaperna skriver du proffsigare, snyggare och – mer tänkvärt.

Tips på mer läsning:

Tio tips för egen korrekturläsning

Även småfel kan få stora konsekvenser
Det sista steget i skrivprocessen är korrekturläsningen. Ofta blir man så lättad över att man är klar att man hoppar över det steget. Gör inte det! Ska din text publiceras, visas upp eller skickas iväg tjänar du på att ge din text en sista granskning. Det är förargligt med fel i texten. Ofta är de små, men det kan räcka för att din text ska uppfattas som oprofessionell och mindre trovärdig. Väldigt onödigt.

Du kan göra en del själv
Rör det sig om en väldigt viktig text, eller många texter kan man gardera sig med att skicka materialet till en språkkonsult för språkgranskning. Är det inte lika avgörande kan man också granska sin egen text. Därför kommer här tio tips på hur du kan göra.

Tips sprider sig. I första numret av Postens DM-magasin våren 2013 publicerades mina tio tips.

1. Läs texten långsamt. När vi läser snabbt ser vi hela ordbilder och rättar ofta fel i texten omedvetet. Det gäller särskilt texter vi har skrivit själva – du vet ju vad som ska stå där! När du istället saktar ner ditt lästempo kommer du att upptäcka småsaker du tidigare förbisåg.

2. Läs texten högt. Här går det också långsammare och du kommer att höra om någon formulering eller konstruktion inte fungerar smidigt. Där du stakar dig eller tappar bort dig kan det vara läge att ändra i texten

3. Läs texten på papper. Det allra bästa är att läsa texten på papper. Där ser vi mycket bättre än på skärmen. Byt gärna miljö när du korrekturläser, ta med dig din text och sätt dig någon annanstans.

4. Läs texten i nytt format. En annan variant på miljöombyte är att byta format, till exempel från Worddokument till pdf. Eller från webbpubliceringsverktyget till Word. Du kan också ändra typsnitt och storlek, då kan man upptäcka nya saker man inte såg tidigare.

5. Läs texten i olika omgångar. Det är effektivt att läsa texten vid flera tillfällen eftersom man då upptäcker mer. Det är också smart att titta efter olika saker när man läser. Koncentrera dig på ytan, det vill säga stavning, ord och konstruktioner vid en läsning. Vid en annan läsning kan du istället fokusera på innehåll och disposition.

6. Läs texten i mindre delar. Delar man upp texten i kortare avsnitt blir det enklare att ta sig an den. Har man ett långt textsjok vill man ofta läsa snabbare, och då missar man lättare småfel. Man kan också läsa texten rad för rad, genom att hålla för något för resten av texten.

7. Glöm inte detaljerna. Vi fokuserar ofta på brödtexten och glömmer de andra viktiga detaljerna – rubriker, bildtexter, sidnumrering eller faktarutor. Var uppmärksam även på dessa textbitar och se till att de är konsekventa och skrivs på samma vis överallt.

8. Korrläs dina rättningar. När vi gör ändringar i sista stund glömmer vi ofta att kolla även dessa. Det kan lätt bli fel där vi byter ut något, men så dröjer sig ett ord kvar från den gamla formuleringen. Så kolla över dina ändringar en extra gång.

9. Låt någon annan läsa igenom. Hur noga vi än läser vår egen text blir vi blinda för den när vi har hållit på med den länge. Låt någon annan läsa igenom. Det behövs inte alltid ett proffs. Bara ett par nya ögon. Läs mer om textrespons i ett tidigare inlägg.

10. Kolla upp det du är osäker på. Finns det ord du inte är helt säker på hur de stavas – kolla upp dem i SAOL. Är du osäker på hur man använder semikolon eller när ord ska ha stor eller liten bokstav, använd Svenska skrivregler.

Det finns ingen ursäkt att hoppa över korrläsningen. Ofta är det ganska tråkigt att läsa igenom sin egen text, så försök hitta en kompis eller kollega som du kan byta texter med. Man lär sig mycket på att läsa varandras texter.

Hör av dig till mig om du behöver hjälp med korrekturläsning.

Tips på mer läsning:

Ett orangt kort? Eller ett brandgult?

Problematiskt att böja orange i skrift
För ett litet tag sedan fick jag frågan om hur man böjer ordet orange. Mitt svar på detta skiljer sig från Språkrådets rekommendationer om att låta det stå oböjt, alltså att skriva ‘ett orange kort’ eller ‘ett kort som är orange’. Jag tycker man ska böja ordet i skrift, och helt enkelt skriva ‘ett orangt kort’. Det ser lite konstigt ut, men det gör många nya saker tills vi vänjer oss.

Foto: Jenny Asp.

Använda brandgul?
För att slippa problematiken med att böja orange kan man helt enkelt använda ordet brandgul istället. Då slipper man fundera på böjning utan kan helt enkelt skriva ‘ett brandgult kort’. Ordet har fått ett uppsving i och med sajten brandgult.se som främst av kulturhistoriska orsaker vill bevara brandgult och ”vågar vägra orange”.

Ska finnas utrymme för nya eller ovana konstruktioner
Oavsett vilken väg man väljer att ta för att beskriva ett t-ord med färgen orange eller brandgul tycker jag att möjligheten att skriva orangt bör finnas. Likaså pluralformen oranga. Ofta drar vi oss för att använda ordformer som ”inte finns” eller ser konstiga ut. En annan sådan är superlativet för adjektivet få. Få – färre – färst? Ja, det blir faktiskt så. Och den formen har också blivit mer och mer accepterad.

Än en gång säger jag – det är språkbrukarna själva som i slutändan bestämmer hur språket ser ut. Så när tillräckligt många skriver om de brandgula apelsinerna eller ett nytt, orangt nationskort kommer det antagligen inte se så konstigt ut längre.

 

Tips på mer läsning:

Svenska skrivregler – bibeln för alla som skriver

För de som jobbar med text, språk och skrivande i någon form är boken Svenska skrivregler närmast helig. Bakom samlingen står Språkrådet som är Sveriges officiella språkvårdsorgan. Boken har getts ut sedan 1940-talet och vart tionde år kommer en ny, omarbetad och uppdaterad utgåva ut. Den senaste versionen kom hösten 2009.

Få svar på det mesta i skrivväg
Ska man bara kontrollera enkel stavning eller böjning av ord så fungerar SAOL (Svenska Akademiens ordlista) bra, men vill man få koll på regler för hur man skriver på svenska är Svenska skrivregler det säkraste kortet.

Du hittar rekommendationer för:

  • vilka ord, namn och sammansättningar som ska ha stor eller liten bokstav
  • hur man gör med förkortningar
  • hur man använder punkt, komma, bindestreck och andra skiljetecken korrekt
  • när man ska använda siffror eller bokstäver i tal
  • hur man skriver citat och källhänvisningar
  • med mera

En bok till för alla som skriver
Eftersom Svenska skrivregler vänder sig till alla som skriver och också ska spegla skrivandets utveckling finns det ibland flera lösningar på en fråga eller ett skrivproblem. Om man till exempel arbetar i en stor organisation och vill ha en enhetlig språklig profil får man då bestämma sig för vilket av alternativen man använder på just den arbetsplatsen.

Nya versioner – men rekommendationerna består
Är det mycket som förändras från version till version? Enligt Språkrådet är själva reglerna i stort sett desamma i versionen från 2009 som i den från 1991. Och det är också det som är poängen med skrivregler, att de ska vara stabila och långlivande. Skillnaderna mellan versionerna ligger mer i själva utformningen av boken, och med en större fokusering på datoriserat och digitalt skrivande i den nya versionen.

Tryggare källa än Google
Så vill du få stenkoll på att du skriver enligt de senaste rekommendationerna? Skaffa Svenska skrivregler! Det går fort att hitta ett svar och du vet att du har en trygg källa att lita på. Till skillnad från om du googlar hur du ska skriva.

Tips på mer läsning: