12 tips för uppsatsskrivandet

I kursen Vetenskapligt skrivande på svenska grävde jag ner mig i den krävande process som skrivande på universitet och högskola innebär. Det är en ständig balansgång mellan olika krav; det gäller att tydligt presentera innehållet, logiskt ordna textens alla delar, uttrycka sig korrekt och precist och samtidigt helst också försöka behålla sin personliga stil.

Skrivande handlar om både detaljer och sammanhang. Som skribent behöver du kunna växla mellan de enskilda delarna och helheten. Foto: Jenny Asp

Följande tolv skrivråd kommer från mitt avslutande kurs-pm, och är nedkokade till det centrala du bör ha med dig när du ska skriva uppsats på universitetet eller högskolan.

Första stadiet: skissa och sondera

1. Börja i tid för att hinna skriva, skriva om, sudda ut, pussla och i slutändan få texten sammanhängande ocn enhetlig. Skrivprocessen är ofta mer tidskrävande än man tror och genom planering minskar du de stressfaktorer som ofta finns kopplade till skrivandet.

2. Sätt upp ramar för skrivandet genom att skissa upp syfte, frågor, metod och disposition att utgå från. Ramarna gör det lättare att komma igång och även att hålla sig till det man har tänkt skriva om.

3. Läs andras texter för att få inspiration och insikt om passande upplägg, träffande formuleringar och tydliga redogörelser. Ju mer insatt du är i hur vetenskapliga texter brukar se ut och vilka ramar som finns, desto bättre jobb kan du göra med din egen text.

I valet mellan två lika enkla uttryck bör det mest precisa väljas. I valet mellan två lika precisa uttryck bör det enklaste väljas (Jarrick & Josephson).

Andra stadiet: skriv

4. Formulera dig sakligt och precist när du skriver, eftersom vetenskapliga texter har höga krav på detta. Genom att hålla sig till saken och presentera centralt innehåll tidigt i texten blir texten saklig. För att uppnå precison kan man tänka på att tydligt definiera sina termer, använda dem på ett konsekvent sätt och redogöra för sitt tillvägagångssätt ocn sin argumentation. På det viset uppstår inga luckor som läsaren själv behöver fylla i.

5. Skriv begripligt och använd inte krångliga ord eller formuleringar i onödan. Det gäller att balansera ett enkelt språk med den vetenskapliga precisionen och terminologin. Ett annat vanligt grepp i akademiska texter är att använda språkhandlingar som berättar vad man gör i texten, till exempel analysera, jämföra, argumentera eller presentera, för att läsaren enklare ska kunna följa med i resonemanget

6. Låt din person bli synlig. En vetenskaplig text kan vara personlig och originell – så länge den behåller sin vetenskapliga utformning och stringens. Undersökningen och resultatet ska stå i fokus, men det innebär inte att du som utförare och författare inte får märkas i texten. Använd pronomenet jag för att synas mer i inledning och diskussioner, och använd passivformer för att bli mindre synlig i de mer objektiva mittenavsnitten.

Tredje stadiet: strukturera

7. Ta hjälp av den fasta dispositionen när du strukturerar din text. De flesta vetenskapliga texter använder sig av IMROD-modellen (inledning, metod/material, resultat och diskussion) eller timglasmodellen. Den senare syftar på en breddad inledning och avslutning som sätter in undersökningen i en bredare kontext och en avsmalnad textmidja där den egna undersökningen fokuseras.

8. Lyft blicken och se helheten då och då när du skriver. Försök se på texten som en ordnad helhet där allt ska hänga ihop utan lösa trådar eller luckor – varken i struktur eller resonemang. Det är lätt att bli van vid sina egna tankar och sin text (”men jag vet ju vad jag menar!”), så det gäller att komma ihåg att den som ska läsa texten inte har lika bra vetskap om hur saker och ting hänger ihop.

9. Sammanfatta texten när du har lyckats skaffa dig en överblick över textens teman. Det inledande abstraktet är en syntes av hela texten, men det krävs också genomgående sammanfattningar av kapitel och avsnitt i texten för att läsaren ska kunna följa med. Du kan också ge läsaren en översikt genom att placera det viktigaste i första meningen; det här ska texten handla om, och i slutet; det här har texten handlat om.

Fjärde stadiet: snygga till

10. Skala bort och lägg till där det behövs i din text – i slutskedet av skrivandet. Det gör man helst efter att ha vilat en stund från texten, eftersom det är lätt att bli hemmablind när man har sett en text för många gånger. Vissa partier som skrevs tidigt kan nu framstå som onödiga. Ta i så fall bort dem; alla formuleringar och redogörelser ska fylla en funktion. På andra ställen kanske man istället upptäcker luckor i resonemang eller övergångar som saknas.

11. Gör texten konsekvent när det gäller stil, terminologi, formalia och typografi. Gå igenom dina termer, förkortningar och ordval och se till att du använder dem enhetligt och kolla att formalian stämmer – att du skriver referenser eller noter enligt det sätt som efterfrågas i just detta fall. Om du behöver få svar på språkriktighetsfrågor finns de flesta i Svenska skrivregler, på Språkrådet och i SAOL.

12. Be andra att läsa texten när du själv inte kan göra mer. Som skribent vet man vilka tankegångar som finns bakom formuleringarna – kunskap som läsaren saknar. Därför är det klokt att låta nya ögon granska texten, gärna någon annan än handledare eller kursare som känner till texten sedan tidigare. En ny läsare av texten kan upptäcka sådant som har gått dig förbi. Få fler tips på korrekturläsning.

Ett sista råd: Kom ihåg att skilja mellan undersökning och framställning. När man genomför sin undersökning och skriver om den i uppsatsen arbetar man cirkulärt; man hoppar fram och tillbaka mellan olika stadier. Den slutgiltiga textprodukten ska däremot ha en logisk och linjär struktur, där inget av hoppandet ska märkas.

Litteraturtips:

Tips på mer läsning:

Så – ordet som (så) ofta kan strykas i skrift

”Enligt X så beror detta på…”, ”Igår så hände…”, ”Och klockan åtta så kommer…”. Känner du igen detta? Det handlar om en överflödig användning av ordet . Vi utnyttjar det frekvent när vi talar, men också ofta när vi skriver. Att använda på det här viset ger din text en pratig ton. Stryk det och du får en renare text. 

vägg linjer svartvitAnvänds ofta som utfyllnad i tal

Ordet har många användningsområden – som de flesta korta formord har i vårt språk (läs om alla användningar av ordet). En av funktionerna är utfyllnad, till exempel ”Ikväll ska jag laga något gott till middag”, där egentligen inte fyller någon särskild funktion. Plockar vi bort det händer inte mycket med innebörden, utan meningen betyder fortfarande samma sak.

Används ofta i början av en mening

Vi sätter ofta in ordet i början av meningen, efter satsens fundament (det led som står före det finita verbet). Några exempel:

  • Ikväll ska jag…
  • Oftast beror det på…
  • När jag var liten brukade jag…

Här använder vi för att visa på gränsen mellan bakgrundsinformationen och resten av satsen. Det fungerar som en liten paus mellan inledning och det som följer efteråt, något som i skrift kan ersättas med ett kommatecken om förledet är långt (till exempel en hel bisats). Ju kortare det första ledet är, desto mindre behov finns det av ett i skrift.

Skippa och få en mindre pratig text

Just eftersom vi ofta använder när vi talar följer det ofta med när vi skriver. Det sker ofta automatiskt och man märker inte alltid att man använder det i sin text. Men texter som strösslas med sådana här så-n får ett pratig effekt och uppfattas som talspråklig av läsaren. Ett tips är alltså att stryka överflödiga så-n, använd sökfunktionen (ctrl + F) i dokumentet och se över vilka som behövs och vilka som kan strykas. Texten kommer att stramas upp och blir mer stringent.

Vill du veta mer om dubblering med eller läsa om språkriktighetsfrågor? Ett tips är Språkriktighetsboken som tar upp och diskuterar knepiga språkfrågor och ger rekommendationer för skrivande och språkbruk. Den är utformad av Språkrådet. 

Tips på mer läsning:

Tio tips för egen korrekturläsning

Även småfel kan få stora konsekvenser
Det sista steget i skrivprocessen är korrekturläsningen. Ofta blir man så lättad över att man är klar att man hoppar över det steget. Gör inte det! Ska din text publiceras, visas upp eller skickas iväg tjänar du på att ge din text en sista granskning. Det är förargligt med fel i texten. Ofta är de små, men det kan räcka för att din text ska uppfattas som oprofessionell och mindre trovärdig. Väldigt onödigt.

Du kan göra en del själv
Rör det sig om en väldigt viktig text, eller många texter kan man gardera sig med att skicka materialet till en språkkonsult för språkgranskning. Är det inte lika avgörande kan man också granska sin egen text. Därför kommer här tio tips på hur du kan göra.

Tips sprider sig. I första numret av Postens DM-magasin våren 2013 publicerades mina tio tips.

1. Läs texten långsamt. När vi läser snabbt ser vi hela ordbilder och rättar ofta fel i texten omedvetet. Det gäller särskilt texter vi har skrivit själva – du vet ju vad som ska stå där! När du istället saktar ner ditt lästempo kommer du att upptäcka småsaker du tidigare förbisåg.

2. Läs texten högt. Här går det också långsammare och du kommer att höra om någon formulering eller konstruktion inte fungerar smidigt. Där du stakar dig eller tappar bort dig kan det vara läge att ändra i texten

3. Läs texten på papper. Det allra bästa är att läsa texten på papper. Där ser vi mycket bättre än på skärmen. Byt gärna miljö när du korrekturläser, ta med dig din text och sätt dig någon annanstans.

4. Läs texten i nytt format. En annan variant på miljöombyte är att byta format, till exempel från Worddokument till pdf. Eller från webbpubliceringsverktyget till Word. Du kan också ändra typsnitt och storlek, då kan man upptäcka nya saker man inte såg tidigare.

5. Läs texten i olika omgångar. Det är effektivt att läsa texten vid flera tillfällen eftersom man då upptäcker mer. Det är också smart att titta efter olika saker när man läser. Koncentrera dig på ytan, det vill säga stavning, ord och konstruktioner vid en läsning. Vid en annan läsning kan du istället fokusera på innehåll och disposition.

6. Läs texten i mindre delar. Delar man upp texten i kortare avsnitt blir det enklare att ta sig an den. Har man ett långt textsjok vill man ofta läsa snabbare, och då missar man lättare småfel. Man kan också läsa texten rad för rad, genom att hålla för något för resten av texten.

7. Glöm inte detaljerna. Vi fokuserar ofta på brödtexten och glömmer de andra viktiga detaljerna – rubriker, bildtexter, sidnumrering eller faktarutor. Var uppmärksam även på dessa textbitar och se till att de är konsekventa och skrivs på samma vis överallt.

8. Korrläs dina rättningar. När vi gör ändringar i sista stund glömmer vi ofta att kolla även dessa. Det kan lätt bli fel där vi byter ut något, men så dröjer sig ett ord kvar från den gamla formuleringen. Så kolla över dina ändringar en extra gång.

9. Låt någon annan läsa igenom. Hur noga vi än läser vår egen text blir vi blinda för den när vi har hållit på med den länge. Låt någon annan läsa igenom. Det behövs inte alltid ett proffs. Bara ett par nya ögon. Läs mer om textrespons i ett tidigare inlägg.

10. Kolla upp det du är osäker på. Finns det ord du inte är helt säker på hur de stavas – kolla upp dem i SAOL. Är du osäker på hur man använder semikolon eller när ord ska ha stor eller liten bokstav, använd Svenska skrivregler.

Det finns ingen ursäkt att hoppa över korrläsningen. Ofta är det ganska tråkigt att läsa igenom sin egen text, så försök hitta en kompis eller kollega som du kan byta texter med. Man lär sig mycket på att läsa varandras texter.

Hör av dig till mig om du behöver hjälp med korrekturläsning.

Tips på mer läsning: