12 tips för uppsatsskrivandet

I kursen Vetenskapligt skrivande på svenska grävde jag ner mig i den krävande process som skrivande på universitet och högskola innebär. Det är en ständig balansgång mellan olika krav; det gäller att tydligt presentera innehållet, logiskt ordna textens alla delar, uttrycka sig korrekt och precist och samtidigt helst också försöka behålla sin personliga stil.

Skrivande handlar om både detaljer och sammanhang. Som skribent behöver du kunna växla mellan de enskilda delarna och helheten. Foto: Jenny Asp

Följande tolv skrivråd kommer från mitt avslutande kurs-pm, och är nedkokade till det centrala du bör ha med dig när du ska skriva uppsats på universitetet eller högskolan.

Första stadiet: skissa och sondera

1. Börja i tid för att hinna skriva, skriva om, sudda ut, pussla och i slutändan få texten sammanhängande ocn enhetlig. Skrivprocessen är ofta mer tidskrävande än man tror och genom planering minskar du de stressfaktorer som ofta finns kopplade till skrivandet.

2. Sätt upp ramar för skrivandet genom att skissa upp syfte, frågor, metod och disposition att utgå från. Ramarna gör det lättare att komma igång och även att hålla sig till det man har tänkt skriva om.

3. Läs andras texter för att få inspiration och insikt om passande upplägg, träffande formuleringar och tydliga redogörelser. Ju mer insatt du är i hur vetenskapliga texter brukar se ut och vilka ramar som finns, desto bättre jobb kan du göra med din egen text.

I valet mellan två lika enkla uttryck bör det mest precisa väljas. I valet mellan två lika precisa uttryck bör det enklaste väljas (Jarrick & Josephson).

Andra stadiet: skriv

4. Formulera dig sakligt och precist när du skriver, eftersom vetenskapliga texter har höga krav på detta. Genom att hålla sig till saken och presentera centralt innehåll tidigt i texten blir texten saklig. För att uppnå precison kan man tänka på att tydligt definiera sina termer, använda dem på ett konsekvent sätt och redogöra för sitt tillvägagångssätt ocn sin argumentation. På det viset uppstår inga luckor som läsaren själv behöver fylla i.

5. Skriv begripligt och använd inte krångliga ord eller formuleringar i onödan. Det gäller att balansera ett enkelt språk med den vetenskapliga precisionen och terminologin. Ett annat vanligt grepp i akademiska texter är att använda språkhandlingar som berättar vad man gör i texten, till exempel analysera, jämföra, argumentera eller presentera, för att läsaren enklare ska kunna följa med i resonemanget

6. Låt din person bli synlig. En vetenskaplig text kan vara personlig och originell – så länge den behåller sin vetenskapliga utformning och stringens. Undersökningen och resultatet ska stå i fokus, men det innebär inte att du som utförare och författare inte får märkas i texten. Använd pronomenet jag för att synas mer i inledning och diskussioner, och använd passivformer för att bli mindre synlig i de mer objektiva mittenavsnitten.

Tredje stadiet: strukturera

7. Ta hjälp av den fasta dispositionen när du strukturerar din text. De flesta vetenskapliga texter använder sig av IMROD-modellen (inledning, metod/material, resultat och diskussion) eller timglasmodellen. Den senare syftar på en breddad inledning och avslutning som sätter in undersökningen i en bredare kontext och en avsmalnad textmidja där den egna undersökningen fokuseras.

8. Lyft blicken och se helheten då och då när du skriver. Försök se på texten som en ordnad helhet där allt ska hänga ihop utan lösa trådar eller luckor – varken i struktur eller resonemang. Det är lätt att bli van vid sina egna tankar och sin text (”men jag vet ju vad jag menar!”), så det gäller att komma ihåg att den som ska läsa texten inte har lika bra vetskap om hur saker och ting hänger ihop.

9. Sammanfatta texten när du har lyckats skaffa dig en överblick över textens teman. Det inledande abstraktet är en syntes av hela texten, men det krävs också genomgående sammanfattningar av kapitel och avsnitt i texten för att läsaren ska kunna följa med. Du kan också ge läsaren en översikt genom att placera det viktigaste i första meningen; det här ska texten handla om, och i slutet; det här har texten handlat om.

Fjärde stadiet: snygga till

10. Skala bort och lägg till där det behövs i din text – i slutskedet av skrivandet. Det gör man helst efter att ha vilat en stund från texten, eftersom det är lätt att bli hemmablind när man har sett en text för många gånger. Vissa partier som skrevs tidigt kan nu framstå som onödiga. Ta i så fall bort dem; alla formuleringar och redogörelser ska fylla en funktion. På andra ställen kanske man istället upptäcker luckor i resonemang eller övergångar som saknas.

11. Gör texten konsekvent när det gäller stil, terminologi, formalia och typografi. Gå igenom dina termer, förkortningar och ordval och se till att du använder dem enhetligt och kolla att formalian stämmer – att du skriver referenser eller noter enligt det sätt som efterfrågas i just detta fall. Om du behöver få svar på språkriktighetsfrågor finns de flesta i Svenska skrivregler, på Språkrådet och i SAOL.

12. Be andra att läsa texten när du själv inte kan göra mer. Som skribent vet man vilka tankegångar som finns bakom formuleringarna – kunskap som läsaren saknar. Därför är det klokt att låta nya ögon granska texten, gärna någon annan än handledare eller kursare som känner till texten sedan tidigare. En ny läsare av texten kan upptäcka sådant som har gått dig förbi. Få fler tips på korrekturläsning.

Ett sista råd: Kom ihåg att skilja mellan undersökning och framställning. När man genomför sin undersökning och skriver om den i uppsatsen arbetar man cirkulärt; man hoppar fram och tillbaka mellan olika stadier. Den slutgiltiga textprodukten ska däremot ha en logisk och linjär struktur, där inget av hoppandet ska märkas.

Litteraturtips:

Tips på mer läsning:

Börja skriva dom istället för de och dem?

Många tycker att det är svårt att skilja mellan de och dem i skrift. Det finns mängder av tips för hur man ska komma ihåg att göra rätt, som att ta omvägen via engelskans they och them eller första persons jag och mig. Att det är så svårt att få till distinktionen mellan subjekts- och objektsformen beror främst på att det i talspråket heter samma sak – dom. Nu kommer förslaget att införa ett enhets-dom i svenskan.

I tisdagens Språket i P1 föreslog svenskprofessorn Per Ledin att vi borde överväga att införa enhetsformen dom i svenskan. Skälet till detta är att distinktionen mellan de och dem är svår att göra för många, vilket gör att texter ofta blir felaktiga utifrån dagens skrivregler. Att det samtidigt ställs allt högre krav på språklig kompetens i vårt samhälle gör att Ledin vill ifrågasätta de nuvarande skrivformerna och föreslå en enklare lösning.

De där böckerna, dom där böckerna? Foto: Jenny Asp

Förr var det lättare att skriva rätt

Idag säger de allra flesta dom både för de och dem, något som gör att det blir svårt att veta vilken form som ska användas i skrift. Förr var det vanligare med uttalsformerna di och dem, vilket fortfarande finns kvar idag i vissa svenska dialekter (t.ex. finlandssvenska). Detta är en förklaring till att det var lättare att skriva rätt förr – det fanns ett tydligare stöd för distinktionen i talet än vad det gör idag.

Ovilja till språklig förändring?

Alla är inte positiva till en stavningsreform av de och dem. De som har lätt att skilja mellan de och dem är de som starkast förespråkar att man ska behålla distinktionen även i skrift. När man väl har lärt sig något och det sitter som berget kan det vara svårt att vilja ändra på sig. I förlängningen skulle en dom-reform även leda till att vi kan få svårt att läsa gamla texter med formerna de och dem, och vi skulle med all säkerhet uppleva dem som gammelmodiga. Men det är den risk man alltid tar med stavningsreformer, som Ledin också betonar i tisdagens radioprogram.

Anpassa till dagens behov eller behålla det vi haft

Så, vad är egentligen bäst? Ska man förenkla skriftspråket så att det passar bättre överens med dagens talade språk och våra behov? Eller ska man behålla gamla former för att värna om historia och traditioner? Jag är inte själv säker på hur jag skulle reagera på att konsekvent börja skriva dom överallt. Dom där böckerna. Jag såg dom i bokhyllan. Tja, vem vet. Jag kanske skulle vänja mig, även om jag just nu tycker att det ser ganska talspråkligt ut.

Dom har en talspråklig karaktär

Och det är väl också det som ligger dom i fatet. I de fall det idag används i skrift signalerar det ofta en talspråklig och mer informell stil. Och det är en uppfattning som gör att dom kan få svårare att erövra språklig mark på de mer formella områdena. Ett annat förslag som kanske skulle ha det lättare i den frågan är att använda de som enda skriftspråksform, vilket föreslogs av Olle Josephson 2010.

Vad tycker du? De, dem eller dom? Alla former eller en enda form? Och i så fall, vilken?

Läs gärna mer om debatten om dom-reformen på Språkets Facebooksida.
—————–
Uppdaterat 23/10: Läs även Per Ledins blogginlägg om debatten om enhets-dom 

Tips på mer läsning:

@ = kanelbulle, at eller snabel-a?

Tecknet @ används framför allt i e-postadresser för att skilja mellan personnamn och domännamn, och det används även som beteckning för t.ex. användarnamn på Twitter. Men hur ska man egentligen läsa ut tecknet? Enligt Svenska datatermgruppen är det snabel-a som gäller. Svenskan, liksom många andra språk, har skapat ordet för tecknet genom liknelse. 

bulle kanelbulle

Kanelbulle, bulle och kringla är också vanligt förekommande namn för tecknet @. Det finns dock risk för att blanda ihop dessa namn med tecknet ⌘ (kommandotangent på Mac). Foto: Jenny Asp

Första gången jag hörde ordet snabel-a tyckte jag nog att det var ganska komiskt. Sedan vande jag mig. Ännu roligare var det när jag senare hörde norskans alfakrøll, som ju betecknar samma tecken. Ett krulligt a! Klockrent. Ofta fungerar vi på det viset. Vi vänjer oss vid vårt eget språk, men andras språk har vi lättare att se utifrån och därför också lättare att se vad ord och formuleringar bokstavligen betyder. Vilket ofta kan bli ganska roligt.

Många språk beskriver utseendet på tecknet @

En del verkar vara emot ordet snabel-a av just den anledningen, att det inte känns tillräckligt seriöst. Men enligt Svenska datatermgruppen har många andra språk också skapat sina officiella ord för @ genom vardagliga liknelser som beskriver tecknets utseende.

  • sobatjka ’liten hund’ (ryska)
  • kissanhäntä ’kattsvans’ (finska)
  • kukac ’mask’, ’larv’ (ungerska)
  • apestaart(je) ’(liten) apsvans’ (nederländska)
  • Klammeraffe ’klängande apa’ (tyska)
  • majmun (majmunski rep) ’apa (apsvans)’ (serbiska)
  • małpa ’apa’ (polska)
  • ensaimada ’bulle’ (spiralformat bakverk) (katalanska)
  • shablul/strudel ’strudel’, ’bakverk’ (hebreiska)
  • chiocciola ’snigel’ (italienska)
  • escargot ’snigel’ (franska).

Varför ska man inte använda engelskans at?

Eftersom vi lånar in många tekniska termer från engelskan dyker deras at-sign för @ också ofta upp i svenskan. Men är inget bra alternativ, hävdar Svenska datatermgruppen. Man bör skilja på själva tecknet och vad tecknet står för. Det betecknar visserligen ofta ”vid” (at) men när man läser upp t.ex. en e-postadress är det snarare tecknet man vill åt, än själva prepositionen. Det är också lätt hänt att man hör fel på at-tecken och et-tecken (&).

Snabel-a redan etablerat, även i danskan

Att snabel-a rekommenderas beror främst på att det redan har slagit igenom i språket och även för att det tydligt visar att det handlar om ett a. Ordet finns i SAOL, i Nationalencyklopedin och är det som rekommenderas av svensk språkvård. Snabel-a är även danskans officiella ord för tecknet. Och vem vet, tycker du att snabel-a är skrattretande idag kanske du har ändrat dig inom en snar framtid. Ibland går det snabbt att acceptera nya ord och bli blind för det som en gång kändes komiskt och oseriöst.

Tips på mer läsning:

Så – ordet som (så) ofta kan strykas i skrift

”Enligt X så beror detta på…”, ”Igår så hände…”, ”Och klockan åtta så kommer…”. Känner du igen detta? Det handlar om en överflödig användning av ordet . Vi utnyttjar det frekvent när vi talar, men också ofta när vi skriver. Att använda på det här viset ger din text en pratig ton. Stryk det och du får en renare text. 

vägg linjer svartvitAnvänds ofta som utfyllnad i tal

Ordet har många användningsområden – som de flesta korta formord har i vårt språk (läs om alla användningar av ordet). En av funktionerna är utfyllnad, till exempel ”Ikväll ska jag laga något gott till middag”, där egentligen inte fyller någon särskild funktion. Plockar vi bort det händer inte mycket med innebörden, utan meningen betyder fortfarande samma sak.

Används ofta i början av en mening

Vi sätter ofta in ordet i början av meningen, efter satsens fundament (det led som står före det finita verbet). Några exempel:

  • Ikväll ska jag…
  • Oftast beror det på…
  • När jag var liten brukade jag…

Här använder vi för att visa på gränsen mellan bakgrundsinformationen och resten av satsen. Det fungerar som en liten paus mellan inledning och det som följer efteråt, något som i skrift kan ersättas med ett kommatecken om förledet är långt (till exempel en hel bisats). Ju kortare det första ledet är, desto mindre behov finns det av ett i skrift.

Skippa och få en mindre pratig text

Just eftersom vi ofta använder när vi talar följer det ofta med när vi skriver. Det sker ofta automatiskt och man märker inte alltid att man använder det i sin text. Men texter som strösslas med sådana här så-n får ett pratig effekt och uppfattas som talspråklig av läsaren. Ett tips är alltså att stryka överflödiga så-n, använd sökfunktionen (ctrl + F) i dokumentet och se över vilka som behövs och vilka som kan strykas. Texten kommer att stramas upp och blir mer stringent.

Vill du veta mer om dubblering med eller läsa om språkriktighetsfrågor? Ett tips är Språkriktighetsboken som tar upp och diskuterar knepiga språkfrågor och ger rekommendationer för skrivande och språkbruk. Den är utformad av Språkrådet. 

Tips på mer läsning:

Kan du svenskans mest svårstavade ord?

Det är inte lätt att alltid skriva rätt. Varför finns det vissa ord som alltid är mycket svårare att stava till än andra? Idag skriver jag om ord som inte längre uttalas som de skrivs, stavning som har hängt med inlånade ord och svårigheten med dubbelkonsonanter.

skrivbokSvenska Akademien styrde upp stavningen på 1800-talet

Länge fanns det inga normer för hur vi skulle stava det svenska språket. Alla skrev ungefär som de ville, efter hur man tyckte att det lät. Först på 1800-talet dök det upp skrifter som ville skapa ordning i skriftspråket och införa en mer konsekvent stavning. Det gjordes på uppdrag av den Svenska Akademien som idag ger ut den normgivande Svenska Akademiens ordlista (SAOL).

Stavningen hänger inte alltid med

Stavningsreformer sker dock ganska sällan, och eftersom talspråket förändras snabbare än skriftspråket gör det att uttal och stavning av många ord inte stämmer vidare bra överens längre. Omständligt uttalades säkert så förr, men idag säger de flesta omständigt och skriver det ofta även så. Ibland ser man skrivna ord och förvånas – är det SÅDÄR det heter egentligen!

Inlånade ord och inlånad stavning

Många svårstavade ord har vi ärvt från andra språk. Terrass kommer från latinets terra ‘jord’ och stavas därför med två -r. Inte helt självklart om man inte känner till ursprunget. Necessär kommer från franskans nécessaire ‘nödvändig’ och är också det ett svårstavat ord. Idag tar vi in den största delen lånord från engelskan, och det är svårt att veta ibland hur man ska skriva dessa. Det engelska ordet rakt av? En försvenskad variant? Eller något helt annat? Jag fick nyligen frågan om ordet stalker som är svårintegrerat i svenskan, både i stavning och i uttal.

De svåra dubbelkonsonanterna

Något som ofta är klurigt är dubbelkonsonanter. Och särskilt i ord som har dubbla dubbelkonsonanter. När du kikar på listan nedan ser du att de flesta svårstavade ord innehåller en eller två dubbelkonsonanter – något som ofta är svårt att urskilja rent ljudmässigt, fonologiskt. Abonnemang till exempel. Rent fonologiskt skulle det kunna vara
-bb och -nn, men det är det inte. Abborre har däremot dessa dubbla dubbelkonsonanter. ”Många ben”, läste jag någonstans som ett kom ihåg-knep.

Listan över de ord vi oftast stavar fel
(sammansatt av Norstedts förlag och Språkrådet 2009)
Det rättstavade ordet står i fetstil.

aborre abborre | abbonemang/abonemang abonnemang | altid alltid
anorlunda annorlunda | annulera annullera | agusti augusti | avunsjuk avundsjuk bestämmde bestämde | bestäma bestämma | bestämmt bestämt
cyckel cykel | definera definiera | defenitivt/defenetivt definitivt | disskutera diskutera
diskusion/disskution/diskution diskussion | dublett dubblett | igentligen egentligen
imot emot | faktist faktiskt | fläskfile fläskfilé | fotölj fåtölj
följdaktligen följaktligen | föresten förresten | förän förrän | gammla gamla
gamal gammal | giftemål giftermål | hälst helst | hittils hittills | hämd hämnd
iakta iaktta | innom inom | interjuv intervju | intreserad intresserad | kariär karriär kompletera komplettera | konsentrera koncentrera | konferans konferens
konkurens konkurrens | korekt korrekt | kunnde kunde | kvalite kvalitet/kvalité
lungt lugnt | matrial material | medecin medicin | mäst mest | mustach mustasch mäniskor människor | nogrann/noggran/nogran noggrann | nogrant noggrant
nämde nämnde | ochså också | orginal original | paralell parallell
parantes parentes | recention recension | rekomendera rekommendera
religös religiös | resturang restaurang | sevärdighet sevärdhet | skilnad skillnad
speciel speciell | spännade spännande | stämmning stämning
succesiva successiva | särskillt särskilt terass terrass | tillfredställa tillfredsställa tillsamans tillsammans | tvugna tvungna tyvär tyvärr | ungdommar ungdomar
värkligen verkligen | vilkor villkor | ytterliggare ytterligare | överrens överens
överaskad överraskad

Vill du kolla din stavning? Gör Svenska Dagbladets stavningsquiz.

Tips på mer läsning:

Från egna ord till hemliga språk

Kryptiska och förvrängda språk för hemliga samtal

Språket är fullt av egna och ibland hemliga ord. Alla har vi en egen variant av hur vi använder språket, hur vi talar och skriver och med vilka ord. Inom språkvetenskapen kallas den unika, individuella varianten för idiolekt (idiom + dialekt). Men när man vill vara extra intern med någon annan finns det även hemliga språk, kodspråk och kryptolekter att ta till. Med det menar man oftast förvrängda, talade former av ett redan existerande språk.

Kodspråken använder vi för att inte bli förstådda av alla andra, utan bara av de införstådda. Foto: Jenny Asp

Rövarspråket till exempel, något som jag blev glatt påmind om nyligen. Justja, rorövovarorsospoproråkoketot! Det gillade jag starkt som barn, och jag insåg nu att rövarspråket är ett av de få språk som faktiskt är enklare att tala än att förstå. Det är också ett av de allra vanligaste hemliga språken och för dig som inte känner till det dubblerar man varje konsonant med ett kort o emellan. R blir alltså ror och vokalerna behålls.

I-språket (eller valfri vokal) använde vi också ganska frekvent när vi var små eftersom det var så enkelt. Man byter helt enkelt ut alla vokaler mot en bestämd vokal – oftast i eftersom det lät roligast och alla såg så glada ut när de talade det. ”Jig pritir i-sprikit vildigt bri” (jag pratar i-språket väldigt bra).

Fikonspråket är en svårare variant där varje ord blir två ord. Originalordet delas upp efter första vokalen så att t.ex. kaffe blir ka- och -ffe. Dessa stavelser byter sedan plats och runtom dessa stavelser hänger man först på fi- och sist -kon. Kaffe blir alltså fiffe kakon.

Månsing var ursprungligen skapat av kringresande västgötahandlare, så kallade knallar. De bytte ut vanliga ord mot mer svårförståeliga, oftast genom att ombilda ord (sex blev bäxel) eller låna in ord från andra språk (kax = två från finskans kaxi).

 Kuriosa om hemliga språk

  • Rövarspråket blev känt på 50-talet i Astrid Lindgrens böcker om Kalle Blomkvist
  • Fikonspråket har gett oss ordet fimp från fimp stukon (stump)
  • Månsing har bidragit med ord som lattjo, tjacka och fika (kaffi/kaffe omvänt)

Tips på mer läsning:

De alldeles egna orden 2

Fler egna ord trillar in

Sedan blogginlägget De alldeles egna orden har det kommit in nya egnaordsbidrag från alla möjliga håll. Tack! Många är så fantastiska att jag bara måste dela med mig av dem.

Har du något särskilt bra ord som inte så många känner till? Dela gärna med dig av det, här eller på Facebook eller Twitter, så kan jag lägga till det på listan.

Foto: Jenny Asp

Listan med egna ord
(inom parentes = vem som har tipsat och var det kommer från)

  • kolmård = ett djur man inte riktigt vet vad det är, i rävstorlek (Tora, familjeord)
  • oggig = tjur, grinig, sur (Tora, Västerås)
  • köra stutt = köra in i något så det tar stopp (Maria, alftamål, Hälsningland)
  • slemtomte = spädbarn (Heddi, författaren Bengt Sändh)
  • paltswimmen/paltschwimmen = paltkoma (Svante, Sjulnäs, Lappland)
  • äggdödare = äggdelare (Jeanette, familjeord)
  • självhögtidlig = har för höga tankar om sig själv (Lena)
  • trägga = arbeta i trädgården (Åsa, familjeord)
  • lidla = handla (Dagmar)
  • osting = mögelost (Svante, familjeord)
  • tvånglad = att bli tungkysst av någon man inte alls hade lust att hångla med (Josefin)

Tips på mer läsning:

De alldeles egna orden

Språket är fullt av finurliga, unika, nyskapande och hemmagjorda ord. Vi skapar och omskapar språket hela tiden.  Idag funderar jag över ord som kanske är självklara för en själv, men nya för andra. Familjeord, släktord, dialektord eller alldeles egna ord. 

Häromdagen pratade jag med en vän om mixrar. Jag tyckte att det var så himla bra att den stavmixer vi nyss hade köpt också kunde bli en hackemoj. Hackemoj? Ett ord som i hennes öron lät påhittat, som grejsimojs. Men i min värld existerar det som en fullt giltig synonym för matberedare, men antagligen bara så i familjen.

Bananvattnare? Nya företeelser kräver nya ord. Foto: Jenny Asp.

Interna ord i externa sammanhang

Alla har vi dessa egna ord. Orden som kanske länge har använts internt med vissa människor, och plötsligt när de tas i bruk för en större krets blir de plötsligt annorlunda, konstiga, svårförståeliga, eller klockrena, roliga och nyskapande.

Det händer ofta när man flyttar. Vanligare, dialektala ord kan på en ny plats bli mer exotiska. Jag älskar att höra andras ord – nya för mig men hemvana för dem. Och om jag börjar använda dem har det även blivit mina ord.

Några familjeord i min ordvärld

De egna orden har olika ursprung. De kan som sagt vara dialektala (tjörmutt = grinig, från Sjulnäs i Lappland), komma från barnspråk (pling = välling, från microns plingande ljud) ärvas av släktingar (lengräddad = mindre begåvad, från äldre norrländsk släkting) , påhittade just i stunden (nationalljummen = Kiviks svartvinbärsmust, från mig själv som barn), mobilspråk från autoredigering (arne = bröd) eller något helt annat.

Vad har du för särskilda ord? Ord du kanske bara använder ibland, med vissa människor eller i vissa sammanhang. Eller ord du vill sprida vidare och låta alla ta del av – eftersom de är så väldigt användbara.

Läs gärna språkvetaren Camilla Sveréus blogginlägg om användbara ord.

Tips på mer läsning:

Hur används semikolon?

Nu har turen kommit till semikolonet (;) i min serie om skiljetecken. Vad är egentligen ett semikolon? Och hur ska det användas? Skiljetecknet är inte det vanligaste i svensk skriftspråk, därför råder det ofta osäkerhet om hur man faktiskt använder det på rätt sätt. Jag tar hjälp av Svenska skrivregler för att reda ut några frågetecken. 

Semikolon skiljer huvudsatser åt

Om man tittar närmare på tecknet så består det av en punkt och ett komma, och det är just så det ska användas mellan huvudsatser – som ett mellanting när punkt är för starkt och komma är för svagt. En huvudsats är en sats som ensam bildar en fullständig mening, till skillnad från bisats. Huvudsatserna som skiljs åt med ett semikolon handlar ofta om samma sak; de har ett nära innehållsligt samband med varandra.

  • Exempel: Idag är det fredag och sol ute; jag hoppas att jag kan sluta jobba tidigt.

Semikolonet markerar gränsen mellan satserna. Samtidigt binder det ihop dem. Här kan man också välja att använda punkt eller tankstreck, som mitt förra inlägg om skiljetecken handlade om.

Semikolon inom uppräkningar, inte före

Uppräkningar inleds med kolon (:), inte semikolon. Enligt Språkrådet är det ett vanligt fel att använda semikolon istället för kolon före uppräkningar. Tänk på att semi betyder ‘halv’; semikolon är alltså inget fullständigt kolon. Före uppräkningar motsvarar kolonet uttryck som nämligen, det vill säga eller till exempel.

  • Exempel: Bra källor för skrivregler är: Språkrådet, Svenska skrivregler och ne.se.

Inom uppräkningar kan man däremot använda semikolon om man vill avskilja grupperingar från varandra eller avskilja uppräknade decimaltal.

  • Exempel: Det var många gäster på examensmottagningen: familj, släkt och vänner; kursare, andra studiekontakter; nuvarande och tidigare kollegor.
  • Exempel: 1,23; 2,43; 3,74

Sammantaget kan man alltså använda semikolon när man vill åtskilja fullständiga meningar och avskilja grupper inuti uppräkningar och uppräknade decimaltal. För att vara på den säkra sidan går det också att helt undvika semikolon, man kan alltid byta ut det mot motsvarande skiljetecken ;)

Tips på mer läsning:

Användbara metaforer eller slitna klyschor?

metafor [-fo:´r] (latin meta´phora, av grekiska metaphora´, av metaphe´rō ‘bära bort’)

Metaforer en viktig del av vårt språk

Metaforer är ett spännande område inom språkvetenskapen. Vi använder oss hela tiden av metaforer – levande (papperskorg på datorn), bleknande, döda (fatta = förstå, eg från gripa). Ju mer levande en metafor är, desto tydligare är kopplingen till det faktiska objekt den refererar till. Ju mer den bleknar desto mer ogenomskinlig blir sambandet mellan den första domänen och den andra.

Se tillbaka på en tid som flytt. Ha gjort en resa. Foto: Jenny Asp

Slitna metaforer blir lätt klyschor

När metaforerna är nyskapande och ovanliga lägger vi märke till dem, men oftast är de så integrerade i språket att vi inte reflekterar över dem. Vissa metaforer används hela tiden, och fyller väl sin funktion utan att bli slitna. Andra blir lätt klyschiga. Ett uttryck jag numera hör hela tiden är att göra en resa, i metaforisk betydelse. Det är personer som har genomgått en förändring, företag som har utvecklats, en tid man ser tillbaka på och sammanfattar som en resa. Men varför är uttrycket så populärt?

  • ”Vilken fantastisk resa vi har gjort under det här året”
  • ”Vilken resa det har varit”
  • ”Det har varit en spännande resa som företaget har gjort”
  • ”Min resa började…”
  • ”När jag ser tillbaka på den tiden har det varit en riktig resa”. 

Livet som resa – en vanlig metafor

Resan som metafor över lag är väldigt vanlig. Livet som resa kallas i språkvetenskapen för en konceptuell metafor (Lakoff & Johnson), och kan beskrivas som ett övergripande tema där andra liknande metaforer med tid, liv och resor som tema samlas. Tid och utveckling är något abstrakt, och för att tala om det tar vi gärna till metaforer. Resan handlar just om förflyttning och att ta sig från punkt a till punkt b under en tidsperiod.

Alternativa uttryck sökes!

Men det intressanta är – varför finns det så få alternativ för just det här uttrycket? Jag slängde ut frågan på Twitter för en tid sedan, där jag tyckte att resan som metafor för personlig eller företagsrelaterad utveckling började bli lite utsliten. Någon svarade – ”Intressant! Men vad ska man istället säga?” Och det verkar verkligen saknas alternativ.
De få jag har kommit på är:

  • Vilken spännande tid det har varit.
  • Vilken utveckling vi har varit med om.
  • Vad mycket som har hänt under den här perioden.
  • Vad fantastiskt mycket jag har lärt mig under det här året.

Jag håller med om att dessa alternativ inte alls är lika målande eller bär på lika mycket innebörd som resan. Resan innehåller både tid, förflyttning och utveckling. Mina alternativ rymmer bara ett av dem i taget.

Därför ber jag om din hjälp. Vilka uttryck finns som kan användas på samma sätt som ”vilken resa vi har gjort under det här året”? Kommentera gärna och ge förslag! Eller så kanske du inte alls håller med om att det är ett slitet uttryck, utan snarare väldigt bra.

Tips på mer läsning: