Publicerat

Språkgranskning eller korrekturläsning?

Ofta får jag frågan om jag kan korrekturläsa en text – när den egentligen hade behövt bli språkgranskad. Min erfarenhet är att de allra flesta texter behöver en djupare granskning innan en sista finputsning av detaljerna. Men hur ska man veta vad en text behöver? Här försöker jag bena ut skillnaderna mellan språkgranskning och korrekturläsning.

Korrekturläsning är ytlig

Korrekturläsning, eller korrläsning, är det begrepp de flesta känner igen. Det innebär en sista granskning av texten, innan den publiceras eller går i tryck. När man korrekturläser ser man till att texten är korrekt; man kontrollerar

  1. att stavningen är rätt
  2. att skiljetecken skrivs korrekt
  3. att sifferuttryck skrivs på rätt sätt
  4. att det inte finns några syftningsfel
  5. att förkortningar skrivs korrekt och konsekvent.

När man korrekturläser utgår man från aktuella rekommendationer från språkvården, som Svenska skrivregler och SAOL. Gör man något mer än detta i texten har man gått vidare från korrekturläsning till språkgranskning.

Eftersom korrekturläsning är det allra sista steget i textprocessen behövs det oftast en tidigare granskning eller genomläsning av texten, något som många missar. Om texten inte har blivit kollad av någon annan tidigare behöver den antagligen språkgranskas, inte korrekturläsas. Det är i princip bara professionella skribenter som kan gå direkt från skriven text till korrektur.

Korrekturläsning leder till korrekta texter, men vill man ha en förbättrad text på djupet krävs språkgranskning. Foto: Jenny Asp

Språkgranskning går på djupet

När jag språkgranskar ser jag till att texten är begriplig, och att den

  • fyller sitt syfte
  • är anpassad till de tänkta mottagarna
  • passar sitt sammanhang (var den ska publiceras)
  • flyter på bra
  • hänger ihop logiskt
  • är tydlig och korrekt.

För att uppnå det här måste man ofta förändra texten. När jag språkgranskar jobbar jag på flera nivåer samtidigt.

  • Jag kan ändra dispositionen, skriva nya rubriker och dela upp texten i fler stycken – så att texten hänger ihop och är lätt att följa med i.
  • Jag kan ändra meningsbyggnaden och dela upp långa meningar i flera meningar – så att texten blir lättare att läsa.
  • Jag kan ändra på ordval och förenkla uttryck – så att texten får en annan stil, blir lättare att förstå och passar sitt syfte.
  • Jag kan skriva sammanfattningar och konkreta exempel – så att textens innehåll blir lätt att ta till sig för läsaren.

I många fall är språkgranskning samma sak som att arbeta med klarspråk, och en språkgranskad text blir därför i regel mer lättläst än den var innan.

Till skillnad från korrekturläsning finns det för språkgranskning inga lika givna hållpunkter eller checklistor att gå efter. Jag behöver därför ha en tydlig dialog med skribenten eller beställaren för att veta vad jag ska fokusera på när jag granskar och arbetar om texten.

När jag granskar lämnar jag ofta kommentarer på varför jag har valt att göra på ett visst sätt, och ibland skriver jag förslag där skribenten kan välja att anta mitt ändringsförslag eller inte.

Vill du hjälp med korr eller språkgranskning? Hör av dig!

Tips på mer läsning:

Publicerat

Mina fem bästa språkverktyg på nätet

Skriver du i jobbet? Eller privat? Då hoppas jag att du har koll på dessa fem språkliga hjälpmedel som gör vem som helst till en bättre skribent. De är också oumbärliga när man granskar eller korrar texter. 

1. Svenska.se

På svenska.se finns tre samlade språkresurser: Svenska Akademiens ordlista (SAOL), Svensk ordbok (SO) och Svenska Akademiens ordbok (SAOB). När du söker på ett ord kan du därför enkelt se hur det definieras, stavas, böjs och – vad det har för historia. Väldigt smidigt och användbart!

Solnedgång, solfall, solbärgning, kvällning, kvällsrodnad, solens sista strålar livets afton. Synonymer ger variation till texten. Foto: Jenny Asp

2. Synonymer.se

När jag skriver har jag ofta behov av att variera mig, eller hitta specifika ord jag är ute efter. På synonymer.se får du snabbt en mängd olika alternativ till ordet du söker på, både synonymer och antonymer (motsatsord).

3. TT-språket

TT-språket är en samling skrivregler, ord och begrepp som är till för alla som skriver, inte bara journalister. Det är dessa riktlinjer som de flesta svenska medier följer. Här hittar du svar på allmänna skrivfrågor och hur du ska skriva namn, titlar och fackuttryck.

4. Myndigheternas skrivregler

I Myndigheternas skrivregler hittar du detaljerade rekommendationer för klarspråk, stavning, böjning, förkortningar – ja det mesta helt enkelt. Boken Svenska skrivregler, som är ännu mer uttömmande och uppdaterad, finns än så länge i tryckt form.

5. Svarta listan

För att undvika krångligt byråkratspråk kan Regeringskansliets svarta listan vara värt att slänga ett öga på. Här tipsar man om vilka ord man bör undvika, och vad man kan skriva istället. Som t.ex anmoda, nyttja och åligga. Skriv hellre uppmana, använda och vara skyldig att.

Vilka är dina bästa språkliga verktyg på nätet?

Tips på mer läsning:

Publicerat

Hur skriver man punktlistor?

Att använda sig av punktlistor är bra för att lätta upp en text, framhäva viss information, förtydliga uppräkningar och ge överblick över innehållet. Punktlistor fungerar särskilt bra på webben och i långa texter, men passar egentligen i alla texter som innehåller information.

Tre allmänna tips:

  • Håll listan ganska kort – upp till sju punkter brukar vara en bra längd.
  • Var kortfattad – och försök skriva punkterna med så lite text som möjligt.
  • Använd inte för många punktlistor i en och samma text. Då tappar de sin funktion.
Ögat dras till punktlistor – eftersom de sticker ut i texten. Därför är det bra att använda punktlistor för information som är särskilt viktig.  Foto: Jenny Asp

1. Tänk på symmetrin

Punktlistor behöver vara symmetriska. Det innebär att de är uppbyggda på samma sätt: med uppmaningar (som ovan), med substantiv, med enstaka ord eller hela meningar. Man ska därför inte blanda olika former i samma punktlista.

2. Gör rätt med stora och små bokstäver

Det finns två enkla regler för när man använder stora och små bokstäver i punktlistor:

  • Stora bokstäver används om varje punkt består av en fullständig mening.
  • Små bokstäver används i alla andra fall.

3. Gör rätt med skiljetecken

Kolon använder du om punktlistan består av fristående meningar. Om hela listan fungerar som en sammanhängande mening använder du inte kolon. Jämför exempel 1 och 2 nedan.

Punkt används efter varje självständig mening i en punktlista, men annars bara efter det sista ledet. Jämför exemplen nedan.

Inga kommatecken används före eller i punktlistor. Man kan tänka sig att kommatecknen i en uppräkning försvinner när man gör om det till en punktlista.

Exempel 1
Kom ihåg:

  • Ta med dig varma kläder.
  • Gör matsäck.
  • Glöm inte gummistövlar.

Exempel 2
Kom ihåg att ta med dig

  • varma kläder
  • matsäck
  • gummistövlar.

Ett bra knep är att tänka hur det hade sett ut i vanlig löptext – självständiga meningar eller uppräkningar skrivs på samma sätt där som i punktlistorna. Lycka till!

Vill du få dina texter granskade och korrekta?
Hör av dig så hjälper jag dig.

Tips på mer läsning:

Publicerat

Tio vanliga korrekturfel du kan undvika

Korrekturläsning handlar om att skapa korrekta texter. När man stöter på ett fel i en text hakar man upp sig, och tappar lite av förtroendet till avsändaren. Här kommer tio vanliga korrfel du kan hålla utkik efter – och undvika – i din text.

När man korrekturläser en text fokuserar man på textens yta: stavning, skiljetecken, meningsbyggnad, förkortningar och sifferuttryck. Foto: Jenny Asp

1. Svårstavade ord

Med hjälp av stavningskontrollen kommer du långt. Men felstavade eller felskrivna ord kan ändå slinka igenom. Kan du svenskans mest svårstavade ord? Det kan vara värt att kika igenom din text efter just dessa ord och kontrollera att du har skrivit dem rätt.

2. Stora eller små bokstäver?

Jag ser ofta flerordiga namn med stora bokstäver på båda orden. Till exempel ”Uppsala Universitet”. Här gäller det att kolla upp hur organisationen eller företaget har valt att skriva sitt namn. Idag finns inga svenska universitet som skriver ”universitet” med stort -U.

Oftast gäller regeln att bara första ordet, och ord som i sig är namn, skrivs med stor bokstav. Alltså ska det vara ”Uppsala universitet”. ”Högskolan Dalarna” skrivs däremot med stort -D eftersom ”Dalarna” är ett namn i sig.

3. Tankstreck eller bindestreck?

Ett skiljetecken som kan vara klurigt att använda är tankstrecket, som är längre än bindestrecket och har en annan användning. Det används ofta för att markera omfång, repliker eller inskjutningar.

4. Semikolon

Ett annat skiljetecken som ofta används på fel sätt är semikolon. Det allra lättaste är att undvika det, om man inte är säker på hur det ska användas. Eller så vill du utveckla ditt skrivande och lära dig att behärska semikolonets användning.

5. Satsradningar – när är de okej?

Satsradning innebär att man radar upp två huvudsatser efter varandra. Till exempel ”Det snöar ute, det är alldeles vitt”. Det är okej att satsrada, så länge den andra satsen förklarar eller förstärker den första. Det klingar sämre om man skulle skriva ”Det snöar ute, imorgon börjar skolan” som inte hänger ihop lika väl. Ett enkelt sätt att undvika satsradning är att foga ihop satserna med ett bindeord: ”Det snöar ute, och imorgon börjar skolan”.

6. Onödiga ”så” och ”ju”

Ordbehandlarens sökfunktion kan användas till att gå igenom specifika ord eller tecken. I många texter finns överflödiga ”så” eller ”ju” som med fördel kan strykas, för att texten ska bli mindre pratig.

7. Kontrollera förkortningar

I de allra flesta fall är det tydligare att skriva ut förkortningar. Väljer du att använda förkortningar finns det korrekta sätt att skriva dem på. De vanligaste förkortningarna hittar du här. Se även till att du är konsekvent och skriver dem på samma sätt i din text. Här är sökfunktionen smidig att använda.

8. Tal – siffror eller bokstäver?

Upp till 12 eller 20 brukar man skriva tal i bokstäver. ”Två personer möttes på vägen”, inte ”2 personer”. Stora tal brukar man gruppera i tresiffriga grupper från höger. Alltså 3 400, 10 000 eller 1 500 000. Det blir lättast att läsa så.

9. Procenttecken

Ett vanligt fel är att missa mellanslaget mellan siffra och procenttecken. Det ska alltså vara 8 %, inte 8%.

10. Avstavningar

Om texten är layoutad bör du se över eventuella avstavningar. Det innebär att dela upp ett ord, så en del hamnar på en rad, och en del på nästa rad. Försök att inte ha för många avstavningar, eftersom de försvårar läsningen till viss del. Här kan du testa avstavningar i Språkrådets avstavningslexikon.

Vill du se till att din text blir korrekt?
Hör av dig till mig.

Tips på mer läsning:

Publicerat

Vad är klarspråk?

Sedan 2009 har Sverige en språklag. Den slår fast att det offentliga språket ska vara vårdat, enkelt och begripligt. Det är detta som kallas klarspråk.  Även om lagen gäller offentlig sektor, tjänar alla på att tänka klarspråk i sin kommunikation. 

Vårdat, enkelt och begripligt språk

Klarspråk innebär att skriva tydliga och begripliga texter, som fungerar i sitt sammanhang. Det yttersta målet med detta är av demokratisk art – alla ska ha tillgång till och rätt att förstå vad offentliga verksamheter kommunicerar. 

Språkrådet förklarar klarspråksparagrafen (s. 7) så här:

1. skriva vårdat = följa den officiella språkvårdens rekommendationer
2. skriva begripligt = undvika svårbegripliga ord och krånglig grammatik
3. skriva enkelt = skriva så att mottagaren förstår.

Klarspråksparagrafen för offentliga verksamheter finns i Sveriges språklag sedan 2009. Foto: Jenny Asp

Fördelar med klarspråk

Klarspråk är att skriva för läsaren, mottagaren eller användaren. Olika texter kan ha olika mål, men alla vill att deras texter ska bli lästa och förstådda. Kanske också att de resulterar i en handling eller reaktion. Klarspråk leder till att läsaren snabbare förstår texten, och därför är klarspråk något som alla vinner på i längden – både offentliga och privata verksamheter. Ingen klagar någonsin på att en text är för lätt att förstå.

Klarspråk leder till

  • bättre läsbarhet
  • högre trovärdighet
  • att fler läsare förstår innehållet
  • färre missförstånd och frågor
  • minskad frustration
  • bättre service
  • sparad tid,  energi och pengar
  • bättre sökbarhet på nätet
  • en positivare bild av avsändaren.

Vill du ha tips på hur du kan skriva klarspråk?

Vill du ha hjälp med att skriva klarspråk? Hör av dig.

Tips på mer läsning:

Publicerat

Börja skriva dom istället för de och dem?

Många tycker att det är svårt att skilja mellan de och dem i skrift. Det finns mängder av tips för hur man ska komma ihåg att göra rätt, som att ta omvägen via engelskans they och them eller första persons jag och mig. Nu kommer förslaget att införa ett enhets-dom i svenskan.

I ett avsnitt av radioprogrammet Språket i P1 föreslog svenskprofessorn Per Ledin att vi borde överväga att införa enhetsformen dom i svenskan. Skälet till detta är att distinktionen mellan de och dem är svår att göra för många, vilket gör att texter ofta blir felaktiga utifrån dagens skrivregler.

Att det är så svårt att få till distinktionen mellan subjekts- och objektsformen beror främst på att det i talspråket heter samma sak – dom.  Att det samtidigt ställs allt högre krav på språklig kompetens i vårt samhälle gör att Ledin ifrågasätter de nuvarande skrivformerna och föreslår en enklare lösning.

De där böckerna, dom där böckerna? Foto: Jenny Asp

Förr var det lättare att skriva rätt

Idag säger de allra flesta dom både för de och dem, något som gör att det blir svårt att veta vilken form som ska användas i skrift. Förr var det vanligare med uttalsformerna di och dem, vilket fortfarande finns kvar idag i vissa svenska dialekter (t.ex. finlandssvenska). Detta är en förklaring till att det var lättare att skriva rätt förr – det fanns ett tydligare stöd för distinktionen i talet än vad det gör idag.

Ovilja till språklig förändring?

Alla är inte positiva till en stavningsreform av de och dem. De som har lätt att skilja mellan de och dem är de som starkast förespråkar att man ska behålla distinktionen även i skrift. När man väl har lärt sig något och det sitter som berget kan det vara svårt att vilja ändra på sig. I förlängningen skulle en dom-reform även leda till att vi kan få svårt att läsa gamla texter med formerna de och dem, och vi skulle med all säkerhet uppleva dem som gammelmodiga. Men det är den risk man alltid tar med stavningsreformer.

Anpassa till dagens behov eller behålla det vi haft

Så, vad är egentligen bäst? Ska man förenkla skriftspråket så att det passar bättre överens med dagens talade språk och våra behov? Eller ska man behålla gamla former för att värna om historia och traditioner? Jag är inte själv säker på hur jag skulle reagera på att konsekvent börja skriva dom överallt. Dom där böckerna. Jag såg dom i bokhyllan. Tja, vem vet. Jag kanske skulle vänja mig, även om jag just nu tycker att det ser ganska talspråkligt ut.

Dom har en talspråklig karaktär

Och det är väl också det som ligger dom i fatet. I de fall det idag används i skrift signalerar det ofta en talspråklig och mer informell stil. Och det är en uppfattning som gör att dom kan få svårare att erövra språklig mark på de mer formella områdena. Ett annat förslag som kanske skulle ha det lättare i den frågan är att använda de som enda skriftspråksform, vilket föreslogs av Olle Josephson 2010.

Vad tycker du? De, dem eller dom? Alla former eller en enda form? Och i så fall, vilken?

Tips på mer läsning:

Publicerat

@ = kanelbulle, at eller snabel-a?

Tecknet @ används framför allt i e-postadresser för att skilja mellan personnamn och domännamn, och det används även som beteckning för t.ex. användarnamn på Twitter. Men hur ska man egentligen läsa ut tecknet? Enligt Svenska datatermgruppen är det snabel-a som gäller. Svenskan, liksom många andra språk, har skapat ordet för tecknet genom liknelse. 

Kanelbulle, bulle och kringla är också vanligt förekommande namn för tecknet @. Det finns dock risk för att blanda ihop dessa namn med kommandotecknet på Mac. Foto: Jenny Asp

Den allra första gången jag hörde ordet snabel-a tyckte jag nog att det var ganska komiskt. Sedan vande jag mig. Ännu roligare var det när jag senare hörde norskans alfakrøll, som ju betecknar samma tecken. Ett krulligt a! Klockrent.

Ofta fungerar vi på det viset. Vi vänjer oss vid vårt eget språk, men andras språk har vi lättare att se utifrån och därför också lättare att se vad ord och formuleringar bokstavligen betyder. Vilket ofta kan bli ganska roligt.

Många språk beskriver utseendet på tecknet

En del verkar vara emot ordet snabel-a av just den anledningen, att det inte känns tillräckligt seriöst. Men enligt Svenska datatermgruppen har många andra språk också skapat sina officiella ord för @ genom vardagliga liknelser som beskriver tecknets utseende.

  • sobatjka ’liten hund’ (ryska)
  • kissanhäntä ’kattsvans’ (finska)
  • kukac ’mask’, ’larv’ (ungerska)
  • apestaart(je) ’(liten) apsvans’ (nederländska)
  • Klammeraffe ’klängande apa’ (tyska)
  • majmun (majmunski rep) ’apa (apsvans)’ (serbiska)
  • ma?pa ’apa’ (polska)
  • ensaimada ’bulle’ (spiralformat bakverk) (katalanska)
  • shablul/strudel ’strudel’, ’bakverk’ (hebreiska)
  • chiocciola ’snigel’ (italienska)
  • escargot ’snigel’ (franska).

Snabel-a redan etablerat

Att snabel-a rekommenderas beror främst på att det redan har slagit igenom i språket, men även för att det tydligt visar att det handlar om ett a. Ordet finns i SAOL, i Nationalencyklopedin och är det som rekommenderas av svensk språkvård. Snabel-a är även danskans officiella ord för tecknet.

Varför ska man inte använda engelskans at?

Eftersom vi lånar in många tekniska termer från engelskan dyker deras at-sign för @ också ofta upp i svenskan. Men det är inget bra alternativ, hävdar Svenska datatermgruppen. Man bör skilja på själva tecknet och vad tecknet står för. Det betecknar visserligen ofta ”vid” (at) men när man läser upp en mejladress är det snarare tecknet man vill åt, än själva prepositionen. Det är också lätt hänt att man hör fel på at-tecken och et-tecken (&).

Tips på mer läsning:

Publicerat

Kan du svenskans mest svårstavade ord?

Det är inte lätt att alltid skriva rätt. Och vissa ord tycks ställa till det oftare än andra. Här kommer listan över de ord vi oftast stavar fel. Det rättstavade ordet står i fetstil.

aborre abborre | abbonemang/abonemang abonnemang | altid alltid | anorlunda annorlunda | annulera annullera | agusti augusti | avunsjuk avundsjuk | bestämmde bestämde | bestäma bestämma | bestämmt bestämt | cyckel cykel | definera definiera | defenitivt/defenetivt definitivt | disskutera diskutera | diskusion/disskution/diskution diskussion | dublett dubblett | igentligen egentligen | imot emot | faktist faktiskt | fläskfile fläskfilé | fotölj fåtölj | följdaktligen följaktligen | föresten förresten | förän förrän | gammla gamla | gamal gammal | giftemål giftermål | hälst helst | hittils hittills | hämd hämnd | iakta iaktta | innom inom | interjuv intervju | intreserad intresserad | kariär karriär I kompletera komplettera | konsentrera koncentrera | konferans konferens | konkurens konkurrens | korekt korrekt | kunnde kunde | kvalite kvalitet/kvalité | lungt lugnt | matrial material | medecin medicin | mäst mest | mustach mustasch | mäniskor människor | nogrann/noggran/nogran noggrann | nogrant noggrant | nämde nämnde | ochså också | orginal original | paralell parallell | parantes parentes | recention recension | rekomendera rekommendera |
religös religiös | resturang restaurang | sevärdighet sevärdhet | skilnad skillnad | speciel speciell | spännade spännande | stämmning stämning | succesiva successiva | särskillt särskilt | terass terrass | tillfredställa tillfredsställa | tillsamans tillsammans | tvugna tvungna | tyvär tyvärr | ungdommar ungdomar | värkligen verkligen | vilkor villkor | ytterliggare ytterligare | överrens överens | överaskad överraskad

Vill du ha din text korrläst och fri från fel?
Jag hjälper dig gärna.

Tips på mer läsning:

Publicerat

En workshop, flera workshops…?

Engelskans plural-s är numera ganska vanlig i svenskan. Men fortfarande rekommenderar språkvården att undvika den så långt det går, eftersom den inte har någon etablerad form i svenskan. Är ni beredda på lite grammatiksnack? Då kör vi!

Ordet räls kommer från engelskan rails.
Foto: Jenny Asp

I och med att vi lånar in så pass friskt av engelskan är det lätt hänt att att ett ord som designer också får med sig s-formen designers i plural. Denna anglicistiska s-form är något som den svenska språkvården avråder från att använda.

Främst eftersom vi redan har sex stycken etablerade pluralformer i svenskan men också för att s-formen krånglar till böjningen av bestämd form plural. För hur blir det då? Designerserna?

Men det finns vissa ord där s-formen är så pass etablerad att den helt dominerar. Svenska skrivregler tar upp orden banners och brats som förekommer betydligt oftare än bannrar och brattar.

Två designer, tre partner och fyra copywriter

Oftast får ord som slutar på –er formen –ar i plural. Som en åker, flera åkrar. Likaså en server, flera servrar och en mixer, flera mixrar. Detta fungerar dock inte för alla ord på –er. Designrar blir väldigt konstigt. Samma sak med  partnrar och stalkrar. Där kan man gärna behålla grundformen även i plural, som fallet är med ordet musiker. Det gäller även ord som partner och copywriter. Två designer, tre partner och fyra copywriter, alltså. Hellre än designers, partners och copywriters.

Engelskt –s spritt sig till singular och andra lånord

I svenskan finns det också inlånade engelska ord där –s har kommit att uppfattas som en del av singularformen. Till exempel keps, muffins, pyjamas, räls och kex har alla fått sitt –s från engelskans plural (capes, muffins, pyjamas, rails och cakes). Keps har därifrån utvecklat den svenska pluralformen -ar, kepsar. Även inlånade ord från andra språk har fått det engelska s-et i vissa svenska pluralformer, till exempel schlagers (ty Schlager) enligt Svenska Akademiens språklära.

Tips på mer läsning: