Världsspråket esperanto sprids

Esperanto. Ett internationellt hjälpspråk utan nation som är till för kommunikation mellan människor med olika modersmål. Nyligen var jag på ett föredrag om esperanto med Leif Nordenstorm, redaktör för Svenska Esperantoförbundets tidning La Espero. Han berättade om språkets utbredning, uppbyggnad och varför det har blivit så populärt. 

Man brukar säga att esperanto är ett konstruerat språk, men som Nordenstorm poängterade är egentligen alla språk i slutändan konstruerade. Det finns inga naturliga språk eftersom de alla är skapade av människan, och därmed också kulturprodukter. Man kan dock säga att esperanto skiljer ut sig genom att ha blivit skapat av en individ, och inte växt fram under lång tid som många andra språk. Hur språket uppkom kan du läsa mer om i ett tidigare blogginlägg.

Esperanto talas allra mest i östra Europa. Foto: Jenny Asp, i Kroatien

1000 personer har esperanto som modersmål.
10 000 kan det flytande.
100 000 förstår det bra.
1 000 000 kan förstå det hyggligt.
10 miljoner har ett hum.

Vad beror esperantos framgång på?

Enligt Nordenstorm finns det två anledningar till att språket har blivit så pass framgångsrikt och spridit sig över världen. För det första släpptes språkets rättigheter fria och därmed fick alla språkbrukare använda det som de ville. Det blev ett fritt språk. För det andra började esperantister från olika ställen hitta varandra, slå sig ihop och bilda familjer. Dessa barn kom sedan att växa upp med esperanto som förstaspråk. Idag bor de flesta esperantister (esperantotalare) i Europa.

”Finns det oregelbundna former i esperanto?”
”Nej!”

Så enkel grammatik som möjligt

Esperanto skapades i slutet av 1800-talet med en strävan efter en enkel och regelbunden grammatik utan undantag. Faktum är att grammatiken sedan dess inte har förändrats. Den var så pass bra från början att det inte behövdes. Man ser direkt vilken ordklass ett ord tillhör på dess form. Substantiven slutar på -o, adjektiven på -a, adverben på -e och verb i grundform -i. Plural markeras med -j. Är du nyfiken på mer esperantogrammatik kan du kolla in detta.

Vän = amiko. En god vän = bona amiko.
Vänner = amikoj. Goda vänner = bonaj amikoj.

De flesta orden från romanska språk

Jag har aldrig studerat esperanto, men jag förstår ändå en del när jag läser eller hör det. Det beror nog främst på att 70 % av orden är hämtade från romanska språk, alltså spanska, franska, italienska, portugisiska och rumänska. Kan man något av dessa språk är många ord bekanta redan från början. 20 % av orden kommer från germanska språk, alltså engelska, tyska och de nordiska språken.

Esperantos form i framtiden?

Det som är fascinerande med esperanto är att det fortfarande verkar fungera så pass bra utifrån det språksystem som skapades på 1800-talet. Det ska bli intressant att se hur språket utvecklar sig framöver; kommer det att behålla sin ursprungliga form eller kommer det att förändras med tiden, som de flesta språk gör?

Tips på mer läsning:

Faller du för klyschorna i arbetslivet?

Har du hört uttrycken nytänk, viral effekt eller använda verktygslådan nyligen på ett jobbmöte eller presentation? Då har du råkat ut för några av de modeord som går i arbetslivet just nu. En beskrivande och användbar metafor kan, om den används för mycket, övergå till en intetsägande och sliten klyscha.

vitkål

Växa organiskt? Foto: Jenny Asp

I DN-artikeln Arbetslivets värsta klyschor gav språkforskaren Lars Melin och retorikexperten Elaine Eksvärd sin bild av vilka ”buzzwords” som trendar i arbetslivet, bland annat värdegrund, transparens, re-branda, kärnverksamhet, high five-känsla, utmaningar, växa organiskt, innovativ omorganisering, palett och gå igenom en resa.

(I artikeln finns även orden på en bingobricka som kan medtas på möten!)

Användbara metaforer eller slitna klyschor?

Många av dessa modeord är metaforer, som försöker gestalta komplexa företeelser som äger rum inom organisationer och i organsiationsutveckling. Just uttrycket att göra en resa i betydelsen ‘utvecklas’, ‘vara med om en förändring’ har jag skrivit om i inlägget Användbara metaforer eller slitna klyschor. Titeln visar just på problematiken med liknande modeord, något som även Melin och Eksvärd tar upp i DN-artikeln.

När ett metaforiskt uttryck dyker upp är det till en början nyskapande och användbart; det ger en konkret och målande bild åt ett abstrakt uttryck eller en svårgreppad företeelse. Fler börjar använda uttrycket, det blir vedertaget och en dag används det plötsligt överallt, och hela tiden. Det kan då ha gått över till att bli en sliten klyscha. I det fallet har folk tröttnat på uttrycket och det fyller inte längre funktionen av att kännas konkret och målande – utan bara just slitet och intetsägande.

Svårt att byta ut invanda uttryck?

Problemet med dessa uttryck är att de med tiden blir så givna, så vanliga att använda. Det kan vara svårt att bryta sig loss från ett invant språkmönster. Vad ska man säga om inte göra en resa? I mitt inlägg om resemetaforen efterlyste jag alternativ – något som visade sig vara svårare att hitta än jag trodde. Men det kanske är just det som krävs. Att verkligen bemöda sig med att skapa alternativ till de uttjatade klyschor som vi är trötta på.

Skapa dina egna metaforer!

Om man vill nå fram med sitt budskap och bli lyssnad på kan det vara läge att byta ut uttjänta uttryck och hitta egna sätt att uttrycka sig på. Att använda sig av metaforer är inte fel, tvärtom! De behövs för att vi ska greppa och föreställa oss komplicerade och abstrakta fenomen. Men när metaforerna blir slitna klyschor är det dags att byta ut dem.

Tips på mer läsning:

@ = kanelbulle, at eller snabel-a?

Tecknet @ används framför allt i e-postadresser för att skilja mellan personnamn och domännamn, och det används även som beteckning för t.ex. användarnamn på Twitter. Men hur ska man egentligen läsa ut tecknet? Enligt Svenska datatermgruppen är det snabel-a som gäller. Svenskan, liksom många andra språk, har skapat ordet för tecknet genom liknelse. 

bulle kanelbulle

Kanelbulle, bulle och kringla är också vanligt förekommande namn för tecknet @. Det finns dock risk för att blanda ihop dessa namn med tecknet ⌘ (kommandotangent på Mac). Foto: Jenny Asp

Första gången jag hörde ordet snabel-a tyckte jag nog att det var ganska komiskt. Sedan vande jag mig. Ännu roligare var det när jag senare hörde norskans alfakrøll, som ju betecknar samma tecken. Ett krulligt a! Klockrent. Ofta fungerar vi på det viset. Vi vänjer oss vid vårt eget språk, men andras språk har vi lättare att se utifrån och därför också lättare att se vad ord och formuleringar bokstavligen betyder. Vilket ofta kan bli ganska roligt.

Många språk beskriver utseendet på tecknet @

En del verkar vara emot ordet snabel-a av just den anledningen, att det inte känns tillräckligt seriöst. Men enligt Svenska datatermgruppen har många andra språk också skapat sina officiella ord för @ genom vardagliga liknelser som beskriver tecknets utseende.

  • sobatjka ’liten hund’ (ryska)
  • kissanhäntä ’kattsvans’ (finska)
  • kukac ’mask’, ’larv’ (ungerska)
  • apestaart(je) ’(liten) apsvans’ (nederländska)
  • Klammeraffe ’klängande apa’ (tyska)
  • majmun (majmunski rep) ’apa (apsvans)’ (serbiska)
  • małpa ’apa’ (polska)
  • ensaimada ’bulle’ (spiralformat bakverk) (katalanska)
  • shablul/strudel ’strudel’, ’bakverk’ (hebreiska)
  • chiocciola ’snigel’ (italienska)
  • escargot ’snigel’ (franska).

Varför ska man inte använda engelskans at?

Eftersom vi lånar in många tekniska termer från engelskan dyker deras at-sign för @ också ofta upp i svenskan. Men är inget bra alternativ, hävdar Svenska datatermgruppen. Man bör skilja på själva tecknet och vad tecknet står för. Det betecknar visserligen ofta ”vid” (at) men när man läser upp t.ex. en e-postadress är det snarare tecknet man vill åt, än själva prepositionen. Det är också lätt hänt att man hör fel på at-tecken och et-tecken (&).

Snabel-a redan etablerat, även i danskan

Att snabel-a rekommenderas beror främst på att det redan har slagit igenom i språket och även för att det tydligt visar att det handlar om ett a. Ordet finns i SAOL, i Nationalencyklopedin och är det som rekommenderas av svensk språkvård. Snabel-a är även danskans officiella ord för tecknet. Och vem vet, tycker du att snabel-a är skrattretande idag kanske du har ändrat dig inom en snar framtid. Ibland går det snabbt att acceptera nya ord och bli blind för det som en gång kändes komiskt och oseriöst.

Tips på mer läsning:

Kan du svenskans mest svårstavade ord?

Det är inte lätt att alltid skriva rätt. Varför finns det vissa ord som alltid är mycket svårare att stava till än andra? Idag skriver jag om ord som inte längre uttalas som de skrivs, stavning som har hängt med inlånade ord och svårigheten med dubbelkonsonanter.

skrivbokSvenska Akademien styrde upp stavningen på 1800-talet

Länge fanns det inga normer för hur vi skulle stava det svenska språket. Alla skrev ungefär som de ville, efter hur man tyckte att det lät. Först på 1800-talet dök det upp skrifter som ville skapa ordning i skriftspråket och införa en mer konsekvent stavning. Det gjordes på uppdrag av den Svenska Akademien som idag ger ut den normgivande Svenska Akademiens ordlista (SAOL).

Stavningen hänger inte alltid med

Stavningsreformer sker dock ganska sällan, och eftersom talspråket förändras snabbare än skriftspråket gör det att uttal och stavning av många ord inte stämmer vidare bra överens längre. Omständligt uttalades säkert så förr, men idag säger de flesta omständigt och skriver det ofta även så. Ibland ser man skrivna ord och förvånas – är det SÅDÄR det heter egentligen!

Inlånade ord och inlånad stavning

Många svårstavade ord har vi ärvt från andra språk. Terrass kommer från latinets terra ‘jord’ och stavas därför med två -r. Inte helt självklart om man inte känner till ursprunget. Necessär kommer från franskans nécessaire ‘nödvändig’ och är också det ett svårstavat ord. Idag tar vi in den största delen lånord från engelskan, och det är svårt att veta ibland hur man ska skriva dessa. Det engelska ordet rakt av? En försvenskad variant? Eller något helt annat? Jag fick nyligen frågan om ordet stalker som är svårintegrerat i svenskan, både i stavning och i uttal.

De svåra dubbelkonsonanterna

Något som ofta är klurigt är dubbelkonsonanter. Och särskilt i ord som har dubbla dubbelkonsonanter. När du kikar på listan nedan ser du att de flesta svårstavade ord innehåller en eller två dubbelkonsonanter – något som ofta är svårt att urskilja rent ljudmässigt, fonologiskt. Abonnemang till exempel. Rent fonologiskt skulle det kunna vara
-bb och -nn, men det är det inte. Abborre har däremot dessa dubbla dubbelkonsonanter. ”Många ben”, läste jag någonstans som ett kom ihåg-knep.

Listan över de ord vi oftast stavar fel
(sammansatt av Norstedts förlag och Språkrådet 2009)
Det rättstavade ordet står i fetstil.

aborre abborre | abbonemang/abonemang abonnemang | altid alltid
anorlunda annorlunda | annulera annullera | agusti augusti | avunsjuk avundsjuk bestämmde bestämde | bestäma bestämma | bestämmt bestämt
cyckel cykel | definera definiera | defenitivt/defenetivt definitivt | disskutera diskutera
diskusion/disskution/diskution diskussion | dublett dubblett | igentligen egentligen
imot emot | faktist faktiskt | fläskfile fläskfilé | fotölj fåtölj
följdaktligen följaktligen | föresten förresten | förän förrän | gammla gamla
gamal gammal | giftemål giftermål | hälst helst | hittils hittills | hämd hämnd
iakta iaktta | innom inom | interjuv intervju | intreserad intresserad | kariär karriär kompletera komplettera | konsentrera koncentrera | konferans konferens
konkurens konkurrens | korekt korrekt | kunnde kunde | kvalite kvalitet/kvalité
lungt lugnt | matrial material | medecin medicin | mäst mest | mustach mustasch mäniskor människor | nogrann/noggran/nogran noggrann | nogrant noggrant
nämde nämnde | ochså också | orginal original | paralell parallell
parantes parentes | recention recension | rekomendera rekommendera
religös religiös | resturang restaurang | sevärdighet sevärdhet | skilnad skillnad
speciel speciell | spännade spännande | stämmning stämning
succesiva successiva | särskillt särskilt terass terrass | tillfredställa tillfredsställa tillsamans tillsammans | tvugna tvungna tyvär tyvärr | ungdommar ungdomar
värkligen verkligen | vilkor villkor | ytterliggare ytterligare | överrens överens
överaskad överraskad

Vill du kolla din stavning? Gör Svenska Dagbladets stavningsquiz.

Tips på mer läsning:

Från egna ord till hemliga språk

Kryptiska och förvrängda språk för hemliga samtal

Språket är fullt av egna och ibland hemliga ord. Alla har vi en egen variant av hur vi använder språket, hur vi talar och skriver och med vilka ord. Inom språkvetenskapen kallas den unika, individuella varianten för idiolekt (idiom + dialekt). Men när man vill vara extra intern med någon annan finns det även hemliga språk, kodspråk och kryptolekter att ta till. Med det menar man oftast förvrängda, talade former av ett redan existerande språk.

Kodspråken använder vi för att inte bli förstådda av alla andra, utan bara av de införstådda. Foto: Jenny Asp

Rövarspråket till exempel, något som jag blev glatt påmind om nyligen. Justja, rorövovarorsospoproråkoketot! Det gillade jag starkt som barn, och jag insåg nu att rövarspråket är ett av de få språk som faktiskt är enklare att tala än att förstå. Det är också ett av de allra vanligaste hemliga språken och för dig som inte känner till det dubblerar man varje konsonant med ett kort o emellan. R blir alltså ror och vokalerna behålls.

I-språket (eller valfri vokal) använde vi också ganska frekvent när vi var små eftersom det var så enkelt. Man byter helt enkelt ut alla vokaler mot en bestämd vokal – oftast i eftersom det lät roligast och alla såg så glada ut när de talade det. ”Jig pritir i-sprikit vildigt bri” (jag pratar i-språket väldigt bra).

Fikonspråket är en svårare variant där varje ord blir två ord. Originalordet delas upp efter första vokalen så att t.ex. kaffe blir ka- och -ffe. Dessa stavelser byter sedan plats och runtom dessa stavelser hänger man först på fi- och sist -kon. Kaffe blir alltså fiffe kakon.

Månsing var ursprungligen skapat av kringresande västgötahandlare, så kallade knallar. De bytte ut vanliga ord mot mer svårförståeliga, oftast genom att ombilda ord (sex blev bäxel) eller låna in ord från andra språk (kax = två från finskans kaxi).

 Kuriosa om hemliga språk

  • Rövarspråket blev känt på 50-talet i Astrid Lindgrens böcker om Kalle Blomkvist
  • Fikonspråket har gett oss ordet fimp från fimp stukon (stump)
  • Månsing har bidragit med ord som lattjo, tjacka och fika (kaffi/kaffe omvänt)

Tips på mer läsning:

De alldeles egna orden

Språket är fullt av finurliga, unika, nyskapande och hemmagjorda ord. Vi skapar och omskapar språket hela tiden.  Idag funderar jag över ord som kanske är självklara för en själv, men nya för andra. Familjeord, släktord, dialektord eller alldeles egna ord. 

Häromdagen pratade jag med en vän om mixrar. Jag tyckte att det var så himla bra att den stavmixer vi nyss hade köpt också kunde bli en hackemoj. Hackemoj? Ett ord som i hennes öron lät påhittat, som grejsimojs. Men i min värld existerar det som en fullt giltig synonym för matberedare, men antagligen bara så i familjen.

Bananvattnare? Nya företeelser kräver nya ord. Foto: Jenny Asp.

Interna ord i externa sammanhang

Alla har vi dessa egna ord. Orden som kanske länge har använts internt med vissa människor, och plötsligt när de tas i bruk för en större krets blir de plötsligt annorlunda, konstiga, svårförståeliga, eller klockrena, roliga och nyskapande.

Det händer ofta när man flyttar. Vanligare, dialektala ord kan på en ny plats bli mer exotiska. Jag älskar att höra andras ord – nya för mig men hemvana för dem. Och om jag börjar använda dem har det även blivit mina ord.

Några familjeord i min ordvärld

De egna orden har olika ursprung. De kan som sagt vara dialektala (tjörmutt = grinig, från Sjulnäs i Lappland), komma från barnspråk (pling = välling, från microns plingande ljud) ärvas av släktingar (lengräddad = mindre begåvad, från äldre norrländsk släkting) , påhittade just i stunden (nationalljummen = Kiviks svartvinbärsmust, från mig själv som barn), mobilspråk från autoredigering (arne = bröd) eller något helt annat.

Vad har du för särskilda ord? Ord du kanske bara använder ibland, med vissa människor eller i vissa sammanhang. Eller ord du vill sprida vidare och låta alla ta del av – eftersom de är så väldigt användbara.

Läs gärna språkvetaren Camilla Sveréus blogginlägg om användbara ord.

Tips på mer läsning:

Ogooglebar – från nyord till världsord

I måndags strök Språkrådet nyordet ogooglebar ur 2012 års nyordslista. Anledningen var att Google ville ändra på definitionen och få in sitt varumärke i beskrivningen. Hellre än att ändra på hur ordet faktiskt används valde Språkrådet då att ta bort det ur listan. 1-0 till Google? Nej, snarare 7-0 till Språkrådet, som Patrik Hadenius uttryckte det. I och med Googles aktion har ordet blivit världskänt och uppmärksammat av utländsk press.

”De skulle hindra något, nu har ordet
fått en verklig spridning”. (Peter Englund)

Det okända ordet exploderar

Ogooglebar. Från att i början av veckan ha varit ett närapå okänt ord, med få belägg och främst uppmärksammat i samband med Språkrådets årliga nyordlista har användningen av ordet fullständigt exploderat. När nyheten blev känd dröjde det inte länge förrän #ogooglebar trendade på Twitter och därefter spred sig ordet internationellt. Ogooglebar blev googlebart.

Ogooglebar nu i NE, snart i SAOL?

Svenska språkets ordlistor är främst deskriptiva (beskriver hur språket ser ut), och inte preskriptiva (säger hur språket bör se ut). Alltså utformas de efter hur vi språkbrukare faktiskt använder språket. Blir ett ord väl använt tas det oftast in i ordlistorna. Veckans diskussioner om ogooglebar medförde därför att att Nationalencyklopedin nu har tagit in orden googla och ogooglebar och Peter Englund från Svenska Akademin medger att det är mycket möjligt att googlebar även kan komma att tas in i SAOL.

”Man, that ‘ogooglebar’ thing really caused
a bloggbävning today.” (Megan Garber)

Svenskans ordproduktion hyllas

Det mest fascinerande med fenomenet ogooglebar är hur snabbt ett okänt ord kan bli en trend. Och att en språknyhet har blivit en världsnyhet. Tidningen The Atlantic hyllar ogooglebar och pekar på fjorton andra svenska nyord som borde tas in i engelskan genast. Bland några av de bästa ”swedologismerna” finns bloggbävning, attitydinkontinens och livslogga. Hyllningen till de svenska nyorden är en skön kontrast till påståendet att svenskan skulle vara ett ordfattigare språk än engelskan, som ibland hävdas.

Och kom ihåg – språket ägs och styrs i slutändan av oss alla.

Tips på mer läsning:

En workshop, flera workshops…?

Idag är det Grammatikdagen! Hurra för språk och grammatik! Jag firar dagen med grammatikföreläsningar och mingel på Kulturhuset i Stockholm. Samt med ett blogginlägg med temat grammatik, lånord och svengelska. Rättare sagt: hur böjer man engelska lånord i plural?

Undvik engelskans plural-s

Ordet räls kommer från engelskan rails.             Foto: Jenny Asp

I och med att vi lånar in så pass friskt av engelskan är det lätt hänt att att ett ord som designer också får med sig s-formen designers i plural. Denna anglicistiska s-form är något som den svenska språkvården avråder från att använda. Främst eftersom vi redan har sex stycken etablerade pluralformer (deklinationer) i svenskan men också för att s-formen krånglar till böjningen av bestämd form plural. För hur blir det då? Designerserna?

Åkrar, servrar och designer

Oftast fungerar det så att ord som slutar på –er får formen –ar i plural. En åker, flera åkrar. Likaså en server, flera servrar och en mixer, flera mixrar. Detta fungerar dock inte för alla ord på –er. Designrar blir väldigt konstigt. Där kan man däremot behålla grundformen även i plural, som fallet är med ordet musiker. Det gäller även ord som partner och copywriter. Två designer, tre partner och fyra copywriter, alltså.

Hur gör man med workshop?

Några av de vanligaste sökorden folk använder innan de trillar in på min sajt är ”workshop böja plural”. Det tycks vara ett huvudbry för många och jag tycker själv pluralböjning av workshop är knepigt. Rekommendationerna från Språkrådet lyder: workshopar eller workshoppar i plural, något som vissa tycker ser ganska konstigt ut. Skulle man inte helt radikalt kunna byta ut ordet workshop mot till exempel seminarium eller verkstad istället?

Engelskt –s spritt sig till singular och andra lånord

I svenskan finns det också inlånade engelska ord där –s har kommit att uppfattas som en del av singularformen. Till exempel keps, muffins, pyjamas, räls och kex har alla fått sitt –s från engelskans plural (capes, muffins, pyjamas, rails och cakes). Keps har därifrån utvecklat den svenska pluralformen -ar, kepsar. Även inlånade ord från andra språk har fått det engelska s-et i vissa svenska pluralformer, till exempel schlagers (ty Schlager) enligt Svenska Akademiens språklära.

Nu kanske du har hunnit bli helt grammatiksnurrig. Men det viktigaste du behöver komma ihåg efter att ha läst detta inlägg är dock: undvik plural-s så långt det går! Använd svenskt böjningsmönster eller byt ut ordet mot en lättböjligare synonym.

Tips för mer läsning om svengelska och plural-s:
TT:s råd för svengelska uttryck

Håll även koll på hashtaggen #grammatikdagen idag på Twitter!

Tips på mer läsning:

Vad hände med hen?

Könsneutralt pronomen för ett mer jämställt språk

Idag 8 mars är det den internationella kvinnodagen och fokus på jämställdhet. Även i språket finns det en strävan efter jämställdhet, och ett i led i detta är det könsneutrala pronomenet hen som etablerade sig på riktigt förra våren, något som jag bloggade om då. Men vad har hänt med pronomenet på sista tiden?

I december: Hen används i hovrätten

Den 12 december 2012 ser man första gången ordet hen i en dom. Hovrätten i övre Norrland blir de första att använda pronomenet på högre juridisk nivå i generisk form. Det innebär att man använder hen när könet är okänt eller oväsentligt. En intressant iakttagelse som Språktidningen gör är att ordet gärningsman förekommer i samma mening som hen. Att gärningsman antagligen anses som könsneutralt hör också till debatten med jämställt språk, eftersom de manliga formerna fortfarande ofta är de dominerande i språket.

”Numera gäller att en gärningsman gör sig skyldig till tjänstefel när hen åsidosätter vad som gäller för uppgiften”.

Han eller hon. Hon eller han. Eller hen. Foto: Jenny Asp

I februari: Minister lanserar hen i riksdagen

Den 12 februari i år användes hen för första gången i riksdagen, av den nya jämställdhetsministern Maria Arnholm (FP). I texten hon läste upp stod det han eller hon, men eftersom ministern tyckte konstruktionen var för klumpig valde hon att säga hen.

– När det gäller hen har jag tänkt ”Det där är så smart, det skulle jag vilja använda”, Maria Arnholm, jämställdshetsminister.

Men den 5 mars kom riksdagen ut med nya riktlinjer. I regeringens språkbrev finns rekommendationen Använd inte hen. Det innebär henfritt i de flesta dokument men däremot kan ledamötena använda hen i politiska texter.

I framtiden: Vem vet vad som händer med hen?

Det råder fortfarande ganska blandade åsikter om användningen av hen. Detta för att det ofta handlar om flera olika debatter parallellt. Många är positiva till de alternativ ordet ger, och man slipper den krångliga konstruktionen ”hon eller han” när man inte vet vem man talar om eller när könet inte är relevant. Andra blir irriterade och upprörda över ordet. Vissa tror att man genom att använda hen vill utesluta pronomenen han och hon helt. Enkelt är det inte.

Språkvårdaren Lena Lind Palicki sammanfattar råden för generiskt hen såhär:

Om man vill vara könsneutral på ett sätt som inte märks, så är det fortfarande bäst att välja andra könsneutrala strategier: omskrivning till exempelvis plural, att använda passiva konstruktioner eller att använda de lika könsneutrala pronomenen ”den” eller ”man”. Om man däremot vill vara könsneutral på ett sätt som märks – ja, då väljer man med fördel hen.

Eller som jag nyligen läste någonstans, ”hen må vara ett könsneutralt ord, men neutralt är det fortfarande inte”.

————-
Läs även mitt blogginlägg ”Hen-debatten – ett språkpolitiskt skeende” på pluggasvenska.nu.

Tips på mer läsning:

De juliga ordens historia

Nu är det inte många dagar kvar till jul. Man vad betyder egentligen jul? Var kommer det ifrån? Och alla andra julspecifika ord vi använder oss av? Det som är spännande med att få lära sig om ett ords etymologi (= ursprung) är att man samtidigt får en klarare bild av historien runt begreppet. Så nu lagom till jul får du chansen att uppgradera dina julordskunskaper. God jul!

1. Jul

Det är inte helt klart var ordet jul kommer från. Men med all säkerhet fanns det redan på den tiden vi hade den hedniska midvinterblotet – gemensam för de nordiska länderna. Man tror att det kommer från det urgermanska jehwla som sedan blev finskans juhla
(= högtid) och senare också joulu (= jul). Det heter jul på de flesta nordiska språk och engelskans yule hör också dit.

2. Jultomte

Tomten var från början en tomtebisse, tomtenisse eller en tomtegubbe. En liten grå gubbe som vaktade över husets tomt. Alltså tomt + gubbe med ett foge-e i mitten. Senare kapade man ordet och behöll endast tomte. Den röda bullriga jultomten dök upp först senare när man inte längre riktigt trodde på de grå små gårdstomtarna.

3. Julklapp

Klappen kommer helt enkelt från det hårda klappandet på dörren som brukade förekomma när man skulle komma med sin julgåva. Jag vill också tro att det hör ihop med den mjukare klappen på kinden, men det är inget jag har hittat belägg för än.

4. Glögg

Glögg betyder kort och gott glödgat (= upphettat) vin eller brännvin med socker och kryddor.

5.  Advent

Advent hette det redan på fornsvenska. Det kommer från början antagligen från latinets adventus (= ankomst) och verbet är ad (= till) venir (= komma). I juletid syftar man oftast på Kristus ankomst. Eller julens ankomst, då advent också betyder förberedelsetid för julhögtiden.

6. Lucia

Lucia kommer av latinets lux  (= ljus). På Sicilien är Lucia ett namn som betyder den ljusa. Lucius är den maskulina varianten av namnet.

7. Lussekatt

Att lusse kommer från Lucia känns ganska självklart. Men vad jag inte visste tidigare är att lussekatt förr också kallades för dövelskatt på vissa platser i Västsverige. Dövel är här en form av djävul. Det finns också belägg för att lusse hör ihop med Lucifer. Enligt olika sägner uppträdde djävulen som katt, men samtidigt verkade det gula i lussekatten som ett skydd mot Lucifer – eftersom han inte tyckte om ljus. Läs mer om den något röriga lussekattshistorien i Linneas språkblogg.

8. Saffran

Saffran kommer från latinets safranum och det arabiska zaʻfarān. Aṣfar (= gul på arabiska). På spanska heter det azafrán och som kuriosa kan jag berätta att nästan alla arabiska låneord i spanskan börjar på –a. Det var egentligen en artikel för bestämd form men som spanjorerna tolkade som en del av ordet, därför hängdes det på och stannade kvar.

9. Knäck

Knäck kommer troligtvis från verbet knäcka i betydelsen knäcka på något = tugga på något hårt eller knapra. En annan rolig betydelse av knäck jag hittade i SAOB är liten kula av sten eller bränd lera att leka med. När man misslyckas med knäcken kanske det blir en liten bränd stenkula istället.

10. Lacka mot jul

I uttrycket det lackar mot jul betyder lacka framskrida eller lida mot sitt slut. Enligt SAOB hör verbet med den här betydelsen ihop med att trippa eller lunka. Ganska roligt att tänka sig tiden som trippar fram mot jul.

De flesta beläggen har jag hittat i den utomordentliga Svenska Akademiens ordbok. Om du vill läsa längre utläggningar om juliga ord och dess betydelser vill jag tipsa om julkalendern för 2011 i Linneas språkblogg.

Jag önskar dig en god jul och ett gott nytt år! Tack för att du läser min blogg.

 

Tips på mer läsning: