Kan du svenskans mest svårstavade ord?

Det är inte lätt att alltid skriva rätt. Varför finns det vissa ord som alltid är mycket svårare att stava till än andra? Idag skriver jag om ord som inte längre uttalas som de skrivs, stavning som har hängt med inlånade ord och svårigheten med dubbelkonsonanter.

skrivbokSvenska Akademien styrde upp stavningen på 1800-talet

Länge fanns det inga normer för hur vi skulle stava det svenska språket. Alla skrev ungefär som de ville, efter hur man tyckte att det lät. Först på 1800-talet dök det upp skrifter som ville skapa ordning i skriftspråket och införa en mer konsekvent stavning. Det gjordes på uppdrag av den Svenska Akademien som idag ger ut den normgivande Svenska Akademiens ordlista (SAOL).

Stavningen hänger inte alltid med

Stavningsreformer sker dock ganska sällan, och eftersom talspråket förändras snabbare än skriftspråket gör det att uttal och stavning av många ord inte stämmer vidare bra överens längre. Omständligt uttalades säkert så förr, men idag säger de flesta omständigt och skriver det ofta även så. Ibland ser man skrivna ord och förvånas – är det SÅDÄR det heter egentligen!

Inlånade ord och inlånad stavning

Många svårstavade ord har vi ärvt från andra språk. Terrass kommer från latinets terra ‘jord’ och stavas därför med två -r. Inte helt självklart om man inte känner till ursprunget. Necessär kommer från franskans nécessaire ‘nödvändig’ och är också det ett svårstavat ord. Idag tar vi in den största delen lånord från engelskan, och det är svårt att veta ibland hur man ska skriva dessa. Det engelska ordet rakt av? En försvenskad variant? Eller något helt annat? Jag fick nyligen frågan om ordet stalker som är svårintegrerat i svenskan, både i stavning och i uttal.

De svåra dubbelkonsonanterna

Något som ofta är klurigt är dubbelkonsonanter. Och särskilt i ord som har dubbla dubbelkonsonanter. När du kikar på listan nedan ser du att de flesta svårstavade ord innehåller en eller två dubbelkonsonanter – något som ofta är svårt att urskilja rent ljudmässigt, fonologiskt. Abonnemang till exempel. Rent fonologiskt skulle det kunna vara
-bb och -nn, men det är det inte. Abborre har däremot dessa dubbla dubbelkonsonanter. ”Många ben”, läste jag någonstans som ett kom ihåg-knep.

Listan över de ord vi oftast stavar fel
(sammansatt av Norstedts förlag och Språkrådet 2009)
Det rättstavade ordet står i fetstil.

aborre abborre | abbonemang/abonemang abonnemang | altid alltid
anorlunda annorlunda | annulera annullera | agusti augusti | avunsjuk avundsjuk bestämmde bestämde | bestäma bestämma | bestämmt bestämt
cyckel cykel | definera definiera | defenitivt/defenetivt definitivt | disskutera diskutera
diskusion/disskution/diskution diskussion | dublett dubblett | igentligen egentligen
imot emot | faktist faktiskt | fläskfile fläskfilé | fotölj fåtölj
följdaktligen följaktligen | föresten förresten | förän förrän | gammla gamla
gamal gammal | giftemål giftermål | hälst helst | hittils hittills | hämd hämnd
iakta iaktta | innom inom | interjuv intervju | intreserad intresserad | kariär karriär kompletera komplettera | konsentrera koncentrera | konferans konferens
konkurens konkurrens | korekt korrekt | kunnde kunde | kvalite kvalitet/kvalité
lungt lugnt | matrial material | medecin medicin | mäst mest | mustach mustasch mäniskor människor | nogrann/noggran/nogran noggrann | nogrant noggrant
nämde nämnde | ochså också | orginal original | paralell parallell
parantes parentes | recention recension | rekomendera rekommendera
religös religiös | resturang restaurang | sevärdighet sevärdhet | skilnad skillnad
speciel speciell | spännade spännande | stämmning stämning
succesiva successiva | särskillt särskilt terass terrass | tillfredställa tillfredsställa tillsamans tillsammans | tvugna tvungna tyvär tyvärr | ungdommar ungdomar
värkligen verkligen | vilkor villkor | ytterliggare ytterligare | överrens överens
överaskad överraskad

Vill du kolla din stavning? Gör Svenska Dagbladets stavningsquiz.

Tips på mer läsning:

Från egna ord till hemliga språk

Kryptiska och förvrängda språk för hemliga samtal

Språket är fullt av egna och ibland hemliga ord. Alla har vi en egen variant av hur vi använder språket, hur vi talar och skriver och med vilka ord. Inom språkvetenskapen kallas den unika, individuella varianten för idiolekt (idiom + dialekt). Men när man vill vara extra intern med någon annan finns det även hemliga språk, kodspråk och kryptolekter att ta till. Med det menar man oftast förvrängda, talade former av ett redan existerande språk.

Kodspråken använder vi för att inte bli förstådda av alla andra, utan bara av de införstådda. Foto: Jenny Asp

Rövarspråket till exempel, något som jag blev glatt påmind om nyligen. Justja, rorövovarorsospoproråkoketot! Det gillade jag starkt som barn, och jag insåg nu att rövarspråket är ett av de få språk som faktiskt är enklare att tala än att förstå. Det är också ett av de allra vanligaste hemliga språken och för dig som inte känner till det dubblerar man varje konsonant med ett kort o emellan. R blir alltså ror och vokalerna behålls.

I-språket (eller valfri vokal) använde vi också ganska frekvent när vi var små eftersom det var så enkelt. Man byter helt enkelt ut alla vokaler mot en bestämd vokal – oftast i eftersom det lät roligast och alla såg så glada ut när de talade det. ”Jig pritir i-sprikit vildigt bri” (jag pratar i-språket väldigt bra).

Fikonspråket är en svårare variant där varje ord blir två ord. Originalordet delas upp efter första vokalen så att t.ex. kaffe blir ka- och -ffe. Dessa stavelser byter sedan plats och runtom dessa stavelser hänger man först på fi- och sist -kon. Kaffe blir alltså fiffe kakon.

Månsing var ursprungligen skapat av kringresande västgötahandlare, så kallade knallar. De bytte ut vanliga ord mot mer svårförståeliga, oftast genom att ombilda ord (sex blev bäxel) eller låna in ord från andra språk (kax = två från finskans kaxi).

 Kuriosa om hemliga språk

  • Rövarspråket blev känt på 50-talet i Astrid Lindgrens böcker om Kalle Blomkvist
  • Fikonspråket har gett oss ordet fimp från fimp stukon (stump)
  • Månsing har bidragit med ord som lattjo, tjacka och fika (kaffi/kaffe omvänt)

Tips på mer läsning:

De juliga ordens historia

Nu är det inte många dagar kvar till jul. Man vad betyder egentligen jul? Var kommer det ifrån? Och alla andra julspecifika ord vi använder oss av? Det som är spännande med att få lära sig om ett ords etymologi (= ursprung) är att man samtidigt får en klarare bild av historien runt begreppet. Så nu lagom till jul får du chansen att uppgradera dina julordskunskaper. God jul!

1. Jul

Det är inte helt klart var ordet jul kommer från. Men med all säkerhet fanns det redan på den tiden vi hade den hedniska midvinterblotet – gemensam för de nordiska länderna. Man tror att det kommer från det urgermanska jehwla som sedan blev finskans juhla
(= högtid) och senare också joulu (= jul). Det heter jul på de flesta nordiska språk och engelskans yule hör också dit.

2. Jultomte

Tomten var från början en tomtebisse, tomtenisse eller en tomtegubbe. En liten grå gubbe som vaktade över husets tomt. Alltså tomt + gubbe med ett foge-e i mitten. Senare kapade man ordet och behöll endast tomte. Den röda bullriga jultomten dök upp först senare när man inte längre riktigt trodde på de grå små gårdstomtarna.

3. Julklapp

Klappen kommer helt enkelt från det hårda klappandet på dörren som brukade förekomma när man skulle komma med sin julgåva. Jag vill också tro att det hör ihop med den mjukare klappen på kinden, men det är inget jag har hittat belägg för än.

4. Glögg

Glögg betyder kort och gott glödgat (= upphettat) vin eller brännvin med socker och kryddor.

5.  Advent

Advent hette det redan på fornsvenska. Det kommer från början antagligen från latinets adventus (= ankomst) och verbet är ad (= till) venir (= komma). I juletid syftar man oftast på Kristus ankomst. Eller julens ankomst, då advent också betyder förberedelsetid för julhögtiden.

6. Lucia

Lucia kommer av latinets lux  (= ljus). På Sicilien är Lucia ett namn som betyder den ljusa. Lucius är den maskulina varianten av namnet.

7. Lussekatt

Att lusse kommer från Lucia känns ganska självklart. Men vad jag inte visste tidigare är att lussekatt förr också kallades för dövelskatt på vissa platser i Västsverige. Dövel är här en form av djävul. Det finns också belägg för att lusse hör ihop med Lucifer. Enligt olika sägner uppträdde djävulen som katt, men samtidigt verkade det gula i lussekatten som ett skydd mot Lucifer – eftersom han inte tyckte om ljus. Läs mer om den något röriga lussekattshistorien i Linneas språkblogg.

8. Saffran

Saffran kommer från latinets safranum och det arabiska zaʻfarān. Aṣfar (= gul på arabiska). På spanska heter det azafrán och som kuriosa kan jag berätta att nästan alla arabiska låneord i spanskan börjar på –a. Det var egentligen en artikel för bestämd form men som spanjorerna tolkade som en del av ordet, därför hängdes det på och stannade kvar.

9. Knäck

Knäck kommer troligtvis från verbet knäcka i betydelsen knäcka på något = tugga på något hårt eller knapra. En annan rolig betydelse av knäck jag hittade i SAOB är liten kula av sten eller bränd lera att leka med. När man misslyckas med knäcken kanske det blir en liten bränd stenkula istället.

10. Lacka mot jul

I uttrycket det lackar mot jul betyder lacka framskrida eller lida mot sitt slut. Enligt SAOB hör verbet med den här betydelsen ihop med att trippa eller lunka. Ganska roligt att tänka sig tiden som trippar fram mot jul.

De flesta beläggen har jag hittat i den utomordentliga Svenska Akademiens ordbok. Om du vill läsa längre utläggningar om juliga ord och dess betydelser vill jag tipsa om julkalendern för 2011 i Linneas språkblogg.

Jag önskar dig en god jul och ett gott nytt år! Tack för att du läser min blogg.

 

Tips på mer läsning:

Comic Sans. Älskat av folket. Hatat av designbranschen.

Typografi. Form för texter. Det är ett roligt område för en text- och formälskande människa som mig. Nu har P1 startat ett nytt program om inflytelserika typsnitt – Typo. Det första programmet sändes i lördags och handlade om Comic Sans. För finns det något typsnitt som väcker känslor är det Comic Sans.

I programmet hörde man typsnittstecknare och grafiska designer uttala sig om Comic Sans. Och typsnittet väcker verkligen känslor. Antingen älskar man det på grund av dess lättillgängliga och informella intryck. Eller så hatar man den oseriösa och barnsliga känslan som Comic Sans också kan signalera.

Comic Sans är inspirerat från serietidningar och tecknades 1994 av Vincent Connare till informativa pratbubblor. Och det är också så typsnittet fungerar bäst. De runda, snälla formerna påminner om handritade barnbokstäver.

”Jag tror inte Vincent hade kunnat ana att det skulle bli en sådan uppmärksamhet och debatt kring det här typsnittet som det blev”
(Stefan Hattenbach, typsnittstecknare)

Men det är när Comic Sans används på opassande ställen som kan det bli så fel.
I programmet tar designerna upp tillfällen då de har sett typsnittet på informationsbrev från canceravdelningar, begravningsfakturor och landslagströjor. I bästa fall ser det bara oseriöst ut, men i värsta fall kan det göra ren skada och läsaren känner sig hånad.

När blev det då så fel? I programmet ger man förklaringen att det var när typsnittet hamnade i var mans dator som det fick ett eget liv. När den vanliga människan ville informera sig med sin omgivning och tog klivet från privatperson till offentlig avsändare. När konsumenten plötsligt blev producent. När vi formgav saker som inte skulle formges.

”Det är inte fel på typsnittet. Det är fel på typografin.
Det är hur man använder typsnittet som kan bli så fel”
(Carolina Laudon, typsnittstecknare).

Så var försiktig med Comic Sans. Och var medveten om vad det kan signalera. Eller så gör du som jag, och använder det inte överhuvudtaget. Nästa program kan ni höra imorgon. Det kommer att handla om Old English – från munkar till nazister.

Tips på mer läsning:

Onödig engelska – eller nödvändig svengelska?

Idémöte istället för brainstorming, ringcentral istället för call center, ta med-mat istället för doggy bag eller medveten närvaro istället för mindfulness? Idag tipsade jag om Språkrådets sida för onödig engelska på min facebooksida. Det verkar vara ett ämne som intresserar många, så jag fortsätter diskussionen här.

Översätta, anpassa eller direktlåna?
För visst har vi en väldigt stor del engelska uttryck i vårt vardagliga vokabulär – och var går gränsen på vilka som behövs och vilka som är onödiga? Ska de försvenskas så gott det går (mejl, fejka, fajt) eller ska man hellre använda svenska motsvarigheter (e-post, låtsas, strid)? Eller ska man ha kvar dem som de var från början (e-mail, fake, fight)?

Kreativt och finurligt med svenska nyord
Jag blir oftast glad när ett inlånat uttryck översätts till svenska. Dels för att det vittnar om en kreativitet och finurlighet och dels för att det talar emot myten om att svenskan har färre ord än engelskan. Svenskan har ett enormt rikt ordförråd, det är bara så att det ofta är enklare att direktlåna in utländska uttryck och då tappar vi möjligheten att använda oss av de ord som redan används för samma sak, bortglömda ord eller ännu roligare – de nyord vi skapar när vi behöver dem.

Lånord som integreras i språket
Men vad är egentligen ett lånord? Och när övergår det till att bli svenskt? På medeltiden lånade vi in extremt mycket av lågtyskan – ungefär en tredjedel av vårt språk idag. Även franskan var en stor inspirationskälla för det svenska språket under 1700-talet. Och på 1900-talet kom engelskan. Många av de ord som var totalt främmande förr är idag vardagsmat och typiskt svenskt. Till exempel borgmästare (ty), toalett (fr) och keps (eng). Vad kommer att komma efter engelskan? Inget tyder på att engelskan kommer att fortsätta vara det största världsspråket för all evighet. Kinesiska? Eller esperanto? ;)

Översätta facktermer?
Ett annan svårighet är när det gäller facktermer. Inom många områden finns specifika termer på ett visst språk, och motsvarigheter saknas i stort sett på andra språk. Då blir det svårt att översätta och anpassa. För när man gör det tappar ordet sin specifika betydelse.

Få syn på sitt eget språk genom andra
Men så långt det går tycker jag det borde vara fritt fram att översätta och anpassa så länge det låter bra och fungerar. Inte minst för att det är roligt! Att se sitt eget språk genom ett annat – vilket man gör när man översätter – är bland det intressantaste perspektivet man kan få på sitt språk. Ord helt på svenska blir på ett sätt också mycket rakare och ärligare (när de fungerar vill säga, vissa konstruktioner blir bara för klumpiga ibland). Mina favoriter i Språkrådets lista för onödig engelska är i alla fall:

  • storgarderob (dressing room)
  • fejsbus (facerape)
  • skarp-tv (HD-tv)
  • tankekarta (mindmap)
  • gåhjuling (segway)
  • opistat (offpist)
  • kraftlur (power nap)
  • blänkare (trailer)
  • lyft-bh (push up-bh)
  • knall och fall (sudden death)

Vilka är dina?

Tips på mer läsning:

Musikalisk etymologi

Etymologi – ords ursprung och historia – är spännande saker.

Att ta reda på varför saker heter som det gör, varifrån det kommer och hur olika ord och begrepp hänger ihop kan ge oss förklaringar och nya perspektiv. På språket, orden och i slutändan kulturen och oss själva.

I årets första nummer av Dalarnas Spelmansblad i artikeln ”Från fiddla till violin – så fick fiolen sitt namn” reder jag ut begreppen fiol och violin. Var kommer orden ifrån? Och varför har vi två ord för samma instrument? Fyller det någon funktion? Ja antagligen, annars hade vi inte haft två olika ord.

Det är också det som är så intressant med det vi brukar kalla synonymer. Finns det egentligen några riktiga synonymer – alltså flera ord som betecknar exakt samma sak? Ofta finns det ändå alltid en viss skillnad mellan orden. I betydelse, stilnivå eller i användning. Jämför pappa med farsa. Universitetet med skolan. Pasta Bolognese med spagetti med köttfärssås. Violin med fiol? På ett sätt är det samma sak. Men ändå inte alls.

Språket strävar alltid efter ekonomi. Därför finns det sällan några överflödiga ord och det innebär att ord nästan aldrig helt kan ersätta varandra och behålla samma innebörd. Eller kan de?

Tips på mer läsning: