@ = kanelbulle, at eller snabel-a?

Tecknet @ används framför allt i e-postadresser för att skilja mellan personnamn och domännamn, och det används även som beteckning för t.ex. användarnamn på Twitter. Men hur ska man egentligen läsa ut tecknet? Enligt Svenska datatermgruppen är det snabel-a som gäller. Svenskan, liksom många andra språk, har skapat ordet för tecknet genom liknelse. 

bulle kanelbulle

Kanelbulle, bulle och kringla är också vanligt förekommande namn för tecknet @. Det finns dock risk för att blanda ihop dessa namn med tecknet ⌘ (kommandotangent på Mac). Foto: Jenny Asp

Första gången jag hörde ordet snabel-a tyckte jag nog att det var ganska komiskt. Sedan vande jag mig. Ännu roligare var det när jag senare hörde norskans alfakrøll, som ju betecknar samma tecken. Ett krulligt a! Klockrent. Ofta fungerar vi på det viset. Vi vänjer oss vid vårt eget språk, men andras språk har vi lättare att se utifrån och därför också lättare att se vad ord och formuleringar bokstavligen betyder. Vilket ofta kan bli ganska roligt.

Många språk beskriver utseendet på tecknet @

En del verkar vara emot ordet snabel-a av just den anledningen, att det inte känns tillräckligt seriöst. Men enligt Svenska datatermgruppen har många andra språk också skapat sina officiella ord för @ genom vardagliga liknelser som beskriver tecknets utseende.

  • sobatjka ’liten hund’ (ryska)
  • kissanhäntä ’kattsvans’ (finska)
  • kukac ’mask’, ’larv’ (ungerska)
  • apestaart(je) ’(liten) apsvans’ (nederländska)
  • Klammeraffe ’klängande apa’ (tyska)
  • majmun (majmunski rep) ’apa (apsvans)’ (serbiska)
  • małpa ’apa’ (polska)
  • ensaimada ’bulle’ (spiralformat bakverk) (katalanska)
  • shablul/strudel ’strudel’, ’bakverk’ (hebreiska)
  • chiocciola ’snigel’ (italienska)
  • escargot ’snigel’ (franska).

Varför ska man inte använda engelskans at?

Eftersom vi lånar in många tekniska termer från engelskan dyker deras at-sign för @ också ofta upp i svenskan. Men är inget bra alternativ, hävdar Svenska datatermgruppen. Man bör skilja på själva tecknet och vad tecknet står för. Det betecknar visserligen ofta ”vid” (at) men när man läser upp t.ex. en e-postadress är det snarare tecknet man vill åt, än själva prepositionen. Det är också lätt hänt att man hör fel på at-tecken och et-tecken (&).

Snabel-a redan etablerat, även i danskan

Att snabel-a rekommenderas beror främst på att det redan har slagit igenom i språket och även för att det tydligt visar att det handlar om ett a. Ordet finns i SAOL, i Nationalencyklopedin och är det som rekommenderas av svensk språkvård. Snabel-a är även danskans officiella ord för tecknet. Och vem vet, tycker du att snabel-a är skrattretande idag kanske du har ändrat dig inom en snar framtid. Ibland går det snabbt att acceptera nya ord och bli blind för det som en gång kändes komiskt och oseriöst.

Tips på mer läsning:

Ogooglebar – från nyord till världsord

I måndags strök Språkrådet nyordet ogooglebar ur 2012 års nyordslista. Anledningen var att Google ville ändra på definitionen och få in sitt varumärke i beskrivningen. Hellre än att ändra på hur ordet faktiskt används valde Språkrådet då att ta bort det ur listan. 1-0 till Google? Nej, snarare 7-0 till Språkrådet, som Patrik Hadenius uttryckte det. I och med Googles aktion har ordet blivit världskänt och uppmärksammat av utländsk press.

”De skulle hindra något, nu har ordet
fått en verklig spridning”. (Peter Englund)

Det okända ordet exploderar

Ogooglebar. Från att i början av veckan ha varit ett närapå okänt ord, med få belägg och främst uppmärksammat i samband med Språkrådets årliga nyordlista har användningen av ordet fullständigt exploderat. När nyheten blev känd dröjde det inte länge förrän #ogooglebar trendade på Twitter och därefter spred sig ordet internationellt. Ogooglebar blev googlebart.

Ogooglebar nu i NE, snart i SAOL?

Svenska språkets ordlistor är främst deskriptiva (beskriver hur språket ser ut), och inte preskriptiva (säger hur språket bör se ut). Alltså utformas de efter hur vi språkbrukare faktiskt använder språket. Blir ett ord väl använt tas det oftast in i ordlistorna. Veckans diskussioner om ogooglebar medförde därför att att Nationalencyklopedin nu har tagit in orden googla och ogooglebar och Peter Englund från Svenska Akademin medger att det är mycket möjligt att googlebar även kan komma att tas in i SAOL.

”Man, that ‘ogooglebar’ thing really caused
a bloggbävning today.” (Megan Garber)

Svenskans ordproduktion hyllas

Det mest fascinerande med fenomenet ogooglebar är hur snabbt ett okänt ord kan bli en trend. Och att en språknyhet har blivit en världsnyhet. Tidningen The Atlantic hyllar ogooglebar och pekar på fjorton andra svenska nyord som borde tas in i engelskan genast. Bland några av de bästa ”swedologismerna” finns bloggbävning, attitydinkontinens och livslogga. Hyllningen till de svenska nyorden är en skön kontrast till påståendet att svenskan skulle vara ett ordfattigare språk än engelskan, som ibland hävdas.

Och kom ihåg – språket ägs och styrs i slutändan av oss alla.

Tips på mer läsning:

En workshop, flera workshops…?

Idag är det Grammatikdagen! Hurra för språk och grammatik! Jag firar dagen med grammatikföreläsningar och mingel på Kulturhuset i Stockholm. Samt med ett blogginlägg med temat grammatik, lånord och svengelska. Rättare sagt: hur böjer man engelska lånord i plural?

Undvik engelskans plural-s

Ordet räls kommer från engelskan rails.             Foto: Jenny Asp

I och med att vi lånar in så pass friskt av engelskan är det lätt hänt att att ett ord som designer också får med sig s-formen designers i plural. Denna anglicistiska s-form är något som den svenska språkvården avråder från att använda. Främst eftersom vi redan har sex stycken etablerade pluralformer (deklinationer) i svenskan men också för att s-formen krånglar till böjningen av bestämd form plural. För hur blir det då? Designerserna?

Åkrar, servrar och designer

Oftast fungerar det så att ord som slutar på –er får formen –ar i plural. En åker, flera åkrar. Likaså en server, flera servrar och en mixer, flera mixrar. Detta fungerar dock inte för alla ord på –er. Designrar blir väldigt konstigt. Där kan man däremot behålla grundformen även i plural, som fallet är med ordet musiker. Det gäller även ord som partner och copywriter. Två designer, tre partner och fyra copywriter, alltså.

Hur gör man med workshop?

Några av de vanligaste sökorden folk använder innan de trillar in på min sajt är ”workshop böja plural”. Det tycks vara ett huvudbry för många och jag tycker själv pluralböjning av workshop är knepigt. Rekommendationerna från Språkrådet lyder: workshopar eller workshoppar i plural, något som vissa tycker ser ganska konstigt ut. Skulle man inte helt radikalt kunna byta ut ordet workshop mot till exempel seminarium eller verkstad istället?

Engelskt –s spritt sig till singular och andra lånord

I svenskan finns det också inlånade engelska ord där –s har kommit att uppfattas som en del av singularformen. Till exempel keps, muffins, pyjamas, räls och kex har alla fått sitt –s från engelskans plural (capes, muffins, pyjamas, rails och cakes). Keps har därifrån utvecklat den svenska pluralformen -ar, kepsar. Även inlånade ord från andra språk har fått det engelska s-et i vissa svenska pluralformer, till exempel schlagers (ty Schlager) enligt Svenska Akademiens språklära.

Nu kanske du har hunnit bli helt grammatiksnurrig. Men det viktigaste du behöver komma ihåg efter att ha läst detta inlägg är dock: undvik plural-s så långt det går! Använd svenskt böjningsmönster eller byt ut ordet mot en lättböjligare synonym.

Tips för mer läsning om svengelska och plural-s:
TT:s råd för svengelska uttryck

Håll även koll på hashtaggen #grammatikdagen idag på Twitter!

Tips på mer läsning:

Därför behövs språkutbildningarna del 1

Foto: Jenny Asp.

I Sverige satsas det mycket på engelska. Och vi är rätt stolta över att vi är så pass bra på engelska som vi är. Men är det tillräckligt? I DN-artikeln ”Engelska räcker inte i en globaliserad värld” ger professorerna Camilla Bardel och Bengt Novén svaret redan i rubriken. Nej, det är inte tillräckligt. Faktum är att:

”…engelskan inte längre är det dominerande språket inom världsmarknad och internettrafik. Dess omfattning har sjunkit från 51 procent till 29 procent mellan 2001 och 2009. Det snabbast växande språket ser i stället ut att just nu vara kinesiska”. (Bardel och Novén)


Vad innebär det att vi oftast förlitar oss på engelskan
? I båda artiklarna tas ett forskningsexempel upp på hur svenska företag främst sätter sin tillit till engelskan i affärssituationer. Detta leder till att de svenska företagen missar fler affärskontrakt till skillnad från länder som använder sig av fler språk i affärssituationer – till exempel Danmark, Tyskland och Frankrike. Ju flerspråkigare ett företag är, desto bättre.

Vi har en stor språklig mångfald i Sverige. Detta skriver Patrik Hadenius om i DN-artikeln ”Näringslivet måste börja betala för språkkunskaperna”, som svar på Bardel och Novéns artikel. 15 procent av Sveriges befolkning har ett annat modersmål än svenska. Totalt finns det 150–200 modersmål representerade i vårt land. Sverige har fler invandrarspråk än de länder som ror hem fler affärskontrakt, på grund av sin flerspråkighet. Det är paradoxalt. Vi utnyttjar inte den språkkapacitet vi faktiskt har.

Stora världsspråk förutom engelska är som sagt kinesiska (ca en miljard talare), spanska (ca 440 miljoner talare), arabiska (ca 300 miljoner talare), franska (200-300 miljoner talare) och portugisiska (ca 230 miljoner talare). Dessa språk finns spridda över hela världen och talas ofta av många som inte behärskar engelska.

Philip Mattsson började läsa kinesiska på Språkvetarprogrammet vid Uppsala universitet 2009. Därefter läste han två terminer i Peking och idag är han i gång att starta översättningsbyrån Sinotext, eftersom han ser behovet av översättningar som inte tar omvägen via engelskan.

”Något som märks tydligt är bristen på personer som kan just kinesiska. De flesta svenska företag anlitar för det mesta en billigare utländsk byrå som översätter via engelskan. Konsekvenserna av detta är att textinnehållet urholkas och viktig information kan falla bort”.
(Philip Mattsson, översättare i kinesiska och engelska).

Samtidigt försvinner också språkutbildningar i Sverige och viktiga språk bortprioriteras runtom på våra universitet och högskolor. Anledningen är besparingskrav. Det här är alarmerande för Sveriges internationalisering, skriver Bardel och Novén.

Det finns ett stort språkintresse som kan utnyttjas bättre. Att Språkvetarprogrammet för något år sen var det fjärde svåraste programmet att komma in på i Uppsala säger något. Likaså att språkkonsultprogrammen växer. Idag finns det i Stockholm, Umeå, Göteborg och snart också i Lund. Även Översättarprogrammet på masternivå i Uppsala svämmar över av sökande studenter. Intresset för att jobba med språk är stort.

”Om vi kan få företag och organisationer att på allvar betala för språkkunskaper ger vi inte bara jobb till dem som redan besitter kunskapen, då sporrar vi också fler att söka sig till språkutbildningar, och självförtroendet hos dem som ger utbildningarna kan stiga”.
(Patrik Hadenius, DN).

Företag och organisationer måste inse vikten av språk, och betala för det. Språk är grundläggande för all mänsklig interaktion. Kan vi inte kommunicera och förstå varandra, då faller allt annat också. Vi kan inte lita på att en halvbra engelska duger i alla lägen. Eller engelska över huvudtaget. Vi måste inse att språkkunskaper och språkutbildningar är några av de viktigaste delarna i en globaliserad, alltmer kommunicerande värld.

Därför behövs språkutbildningarna del 1” fokuserar på vikten av att lära sig flera språk i en globaliserad värld.
Därför behövs språkutbildningarna del 2” kommer att handla om det svenska språkets betydelse i arbetslivet och vikten av språklig kommunikativ kompetens idag. 

Tips på mer läsning:

Onödig engelska – eller nödvändig svengelska?

Idémöte istället för brainstorming, ringcentral istället för call center, ta med-mat istället för doggy bag eller medveten närvaro istället för mindfulness? Idag tipsade jag om Språkrådets sida för onödig engelska på min facebooksida. Det verkar vara ett ämne som intresserar många, så jag fortsätter diskussionen här.

Översätta, anpassa eller direktlåna?
För visst har vi en väldigt stor del engelska uttryck i vårt vardagliga vokabulär – och var går gränsen på vilka som behövs och vilka som är onödiga? Ska de försvenskas så gott det går (mejl, fejka, fajt) eller ska man hellre använda svenska motsvarigheter (e-post, låtsas, strid)? Eller ska man ha kvar dem som de var från början (e-mail, fake, fight)?

Kreativt och finurligt med svenska nyord
Jag blir oftast glad när ett inlånat uttryck översätts till svenska. Dels för att det vittnar om en kreativitet och finurlighet och dels för att det talar emot myten om att svenskan har färre ord än engelskan. Svenskan har ett enormt rikt ordförråd, det är bara så att det ofta är enklare att direktlåna in utländska uttryck och då tappar vi möjligheten att använda oss av de ord som redan används för samma sak, bortglömda ord eller ännu roligare – de nyord vi skapar när vi behöver dem.

Lånord som integreras i språket
Men vad är egentligen ett lånord? Och när övergår det till att bli svenskt? På medeltiden lånade vi in extremt mycket av lågtyskan – ungefär en tredjedel av vårt språk idag. Även franskan var en stor inspirationskälla för det svenska språket under 1700-talet. Och på 1900-talet kom engelskan. Många av de ord som var totalt främmande förr är idag vardagsmat och typiskt svenskt. Till exempel borgmästare (ty), toalett (fr) och keps (eng). Vad kommer att komma efter engelskan? Inget tyder på att engelskan kommer att fortsätta vara det största världsspråket för all evighet. Kinesiska? Eller esperanto? ;)

Översätta facktermer?
Ett annan svårighet är när det gäller facktermer. Inom många områden finns specifika termer på ett visst språk, och motsvarigheter saknas i stort sett på andra språk. Då blir det svårt att översätta och anpassa. För när man gör det tappar ordet sin specifika betydelse.

Få syn på sitt eget språk genom andra
Men så långt det går tycker jag det borde vara fritt fram att översätta och anpassa så länge det låter bra och fungerar. Inte minst för att det är roligt! Att se sitt eget språk genom ett annat – vilket man gör när man översätter – är bland det intressantaste perspektivet man kan få på sitt språk. Ord helt på svenska blir på ett sätt också mycket rakare och ärligare (när de fungerar vill säga, vissa konstruktioner blir bara för klumpiga ibland). Mina favoriter i Språkrådets lista för onödig engelska är i alla fall:

  • storgarderob (dressing room)
  • fejsbus (facerape)
  • skarp-tv (HD-tv)
  • tankekarta (mindmap)
  • gåhjuling (segway)
  • opistat (offpist)
  • kraftlur (power nap)
  • blänkare (trailer)
  • lyft-bh (push up-bh)
  • knall och fall (sudden death)

Vilka är dina?

Tips på mer läsning:

En införskaffad iPhone, eller jag menar ifon.

Apples Iphone är snart den mest sålda mobilen någonsin. Och nu har jag också en. När jag nyligen sällade mig till den växande skaran iphoneanvändare började jag såklart att tänka på ordet iphone. Iphone. iPhone. [aifoun].

Att ordet dels är engelskt och dels skrivs med så kallade kamelpucklar (Olle Josephsons benämning på ord där en stor bokstav bildar en puckel mitt i) vållar en del problem för svenska språkvårdare, skribenter och alla vi som använder språket varje dag. Språkrådet rekommenderar att följa vanliga skrivregler och alltså skriva Iphone, utan kamelpuckel. Men stavningen iPhone verkar fortsätta att hålla i sig, folk har blivit vana vid att se Apples i-produkter med litet i följt av versal. iBook, iMac, iPhone, iPod, iPad, iTunes. Listan är lång.

Men sen då? Om man skriver Ipone eller iPhone i singular, hur böjer man då ordet? Min Iphone. Våra Iphones? Iphoner? Iphonen ligger därborta. De små vita och svarta Iphonerna är snart överallt. Iphoneserna? 

Det känns inte helt rätt, och ser ganska konstigt ut. Det är oftast krångligt att böja inlånade ord som inte följer svenskt stavelsemönster. Det är därför de ofta går över till svenskt mönster, som till exempel orden mejla, dejta, blogg. Men inte alltid. Många inlånade ord behålls exakt så som de lånas in, ibland funkar det bra och ibland funkar det mindre bra

Men det finns en lösning för att slippa krångla till det. Helt enkelt att kalla det ifon. Ifonen, ifonens, ifoner, ifonerna. Och då tänker jag att det inte uttalas med betoning på i:et som ii-fon, utan med samma betoning som ifrån. Och att ifonerna uttalas likadant som telefonerna.

Ifon.se är företaget som reparerar just ifoner och andra smartmobiler (Datatermgruppens senaste rekommendation för översättning av termen smartphones). Det dyker också upp en hel del träffar på sökningarna ”ifonen” och ”ifoner” i Google. Och prova att bildgoogla ”ifon”.

Så, vad tror du? Skulle det fungera? Kanske. Ibland funkar det att ändra på något redan etablerat. Språket är föränderligt och det är vi som språkbrukare som i slutändan bestämmer hur språket ser ut. När tillräckligt många säger fel, blir det rätt.

 

Tips på mer läsning:

I-yrken: informationsarkitekt och innehållsstrateg

Tills för några veckor sedan hade jag aldrig hört talas om varken informationsarkitekt (information architect) eller innehållsstrag (content strategist). Två för mig nya yrken, som har med internet, information och innehåll att göra. Intressanta i-yrken alltså.

Informationsarkitekt verkar vara ett äldre och vanligare yrke än innehållsstrateg. Hobbyforskning = det förstnämnda ger på svenska 37 500 träffar på Google medan det sistnämnda ger 373 träffar. Kan också bero på att de engelska termerna är vanligare att använda även i Sverige, vilka har betydligt fler träffar. Content strategy så många som en miljon träffar.

Strategi och struktur för webbplatsers information
Men vad gör man som informationsarkitektur eller som innehållsstrateg? I båda fallen handlar det om struktur och strategi bakom innehållet på webbplatser. I en intressant artikel förklarar innehållsstrategen Rachel Lovinger begreppen som:

Content strategy is to copywriting as information architecture is to design.

Båda yrkena syftar till det förebyggande strategiska arbete man gör innan man producerar själva innehållet på webbplatsen. De skiljer sig åt genom att informationsarkitekten planerar för hur informationen ska struktureras och designas för att den ska bli så användarvänlig som möjligt medan innehållstrategen planerar för hur informationen ska utformas för att vara användbar, meningsfull och uppskattad av besökaren.

”The web is content. Content is the web”
Om vi övergår till att diskutera enbart innehållsstrategi (vilket intresserar mig allra mest) kan man ju fråga varför det så viktigt med bra innehåll och en strategi bakom. Som Kristina Halvorson uttrycker det i en artikel (hon är även författare till boken Content Strategy for the Web) består internet av innehåll och att det är informationen vi vill åt när vi surfar. Men det är sällan något som man lägger särskilt mycket tid på när man skapar nya webbplatser och webbsidor – till skillnad från design. Hon säger också att innehållsstrategens uppgift inte bara är att definiera vilket innehåll som ska publiceras – utan också ställa frågan varför vi publicerar det överhuvudtaget. Vi talar sällan om vad som är poängen med just det här innehållet och vem som ska vilja läsa det. Läs mer om vad jag har bloggat om bra innehåll på webben.

Content writer, webbskribent, innehållsstrateg, webbkommunikatör?
Det är inte helt klart för mig hur alla olika delar av webbkommunikation och roller inom området hänger ihop. Eller vad jag ska kalla mig när jag jobbar med att skriva på webben och planera innehåll för hemsidor. Men det är roligt att se att man kan komma från olika bakgrunder med olika utbildningar (språk, media, pr, kommunikation, it, data, pedagogik, psykologi) och ändå hitta sin nisch inom det stora området webbkommunikation. Roligt är det också att läsa om andra språkkonsulter som arbetar med webbinnehåll.

Det är också det jag ser som fördelen med att driva sitt eget företag som konsult. Jag kan hela tiden utvecklas och rikta in mig mot det jag tycker är intressant och mot de kunskaper som behövs av andra. Och är det något jag tycker är särskilt intressant just nu är det webbinnehåll. Något jag också tror det behövs ökade kunskaper om.

Tips på mer läsning: