Tecknet @ används framför allt i e-postadresser för att skilja mellan personnamn och domännamn, och det används även som beteckning för t.ex. användarnamn på Twitter. Men hur ska man egentligen läsa ut tecknet? Enligt Svenska datatermgruppen är det snabel-a som gäller. Svenskan, liksom många andra språk, har skapat ordet för tecknet genom liknelse.
Foto: Jenny Asp
Den allra första gången jag hörde ordet snabel-a tyckte jag nog att det var ganska komiskt. Sedan vande jag mig. Ännu roligare var det när jag senare hörde norskans alfakrøll, som ju betecknar samma tecken. Ett krulligt a! Klockrent.
Ofta fungerar vi på det viset. Vi vänjer oss vid vårt eget språk, men andras språk har vi lättare att se utifrån och därför också lättare att se vad ord och formuleringar bokstavligen betyder. Vilket ofta kan bli ganska roligt.
Många språk beskriver utseendet på tecknet
En del verkar vara emot ordet snabel-a av just den anledningen, att det inte känns tillräckligt seriöst. Men enligt Svenska datatermgruppen har många andra språk också skapat sina officiella ord för @ genom vardagliga liknelser som beskriver tecknets utseende.
- sobatjka ’liten hund’ (ryska)
- kissanhäntä ’kattsvans’ (finska)
- kukac ’mask’, ’larv’ (ungerska)
- apestaart(je) ’(liten) apsvans’ (nederländska)
- Klammeraffe ’klängande apa’ (tyska)
- majmun (majmunski rep) ’apa (apsvans)’ (serbiska)
- ma?pa ’apa’ (polska)
- ensaimada ’bulle’ (spiralformat bakverk) (katalanska)
- shablul/strudel ’strudel’, ’bakverk’ (hebreiska)
- chiocciola ’snigel’ (italienska)
- escargot ’snigel’ (franska).
Snabel-a redan etablerat
Att snabel-a rekommenderas beror främst på att det redan har slagit igenom i språket, men även för att det tydligt visar att det handlar om ett a. Ordet finns i SAOL, i Nationalencyklopedin och är det som rekommenderas av svensk språkvård. Snabel-a är även danskans officiella ord för tecknet.
Varför ska man inte använda engelskans at?
Eftersom vi lånar in många tekniska termer från engelskan dyker deras at-sign för @ också ofta upp i svenskan. Men det är inget bra alternativ, hävdar Svenska datatermgruppen. Man bör skilja på själva tecknet och vad tecknet står för. Det betecknar visserligen ofta ”vid” (at) men när man läser upp en mejladress är det snarare tecknet man vill åt, än själva prepositionen. Det är också lätt hänt att man hör fel på at-tecken och et-tecken (&).