Inom språkvetenskapen kallas den unika, individuella varianten av språk för idiolekt (idiom + dialekt). Men när man vill vara extra intern med någon annan finns det även hemliga språk, kodspråk och kryptolekter att ta till. Med det menar man oftast förvrängda, talade former av ett redan existerande språk.
Rövarspråket kommer från Astrid Lindgren
Rorövovarorsospoproråkoketot! Rövarspråket blev känt på 50-talet i Astrid Lindgrens böcker om privatdetektiven Kalle Blomkvist. Det går ut på att man dubblerar man varje konsonant med ett kort o emellan. P blir alltså pop. Och paj blir popajoj. Nyligen insåg jag att rövarspråket är ett av de få språk som faktiskt är enklare att tala än att förstå.
I-språket är vanligt bland barn
I-språket (eller valfri vokal) använde vi frekvent när vi var små eftersom det var så enkelt. Man byter helt enkelt ut alla vokaler mot en bestämd vokal – oftast i eftersom det lät roligast och alla såg så glada ut när de talade det. Jig pritir i-sprikit vildigt bri (jag pratar i-språket väldigt bra).
Fikonspråket har gett oss ordet fimp
Fikonspråket är en svårare variant där varje ord blir två ord. Originalordet delas upp efter första vokalen så att t.ex. kaffe blir ka- och -ffe. Dessa stavelser byter sedan plats och runtom dessa stavelser hänger man först på fi- och sist -kon. Kaffe blir alltså fiffe kakon. Faktum är att ordet fimp kommer från fikonspråket (stump = fimp stukon).
Månsing från kringresande knallar
Språket månsing var ursprungligen skapat av kringresande västgötahandlare, så kallade knallar. De bytte ut vanliga ord mot mer svårförståeliga, oftast genom att ombilda ord (sex blev bäxel) eller låna in ord från andra språk (kax = två från finskans kaxi). Månsing har bidragit med ord som lattjo, tjacka och fika (kaffi/kaffe omvänt).