Världsspråket esperanto sprids

Esperanto. Ett internationellt hjälpspråk utan nation som är till för kommunikation mellan människor med olika modersmål. Nyligen var jag på ett föredrag om esperanto med Leif Nordenstorm, redaktör för Svenska Esperantoförbundets tidning La Espero. Han berättade om språkets utbredning, uppbyggnad och varför det har blivit så populärt. 

Man brukar säga att esperanto är ett konstruerat språk, men som Nordenstorm poängterade är egentligen alla språk i slutändan konstruerade. Det finns inga naturliga språk eftersom de alla är skapade av människan, och därmed också kulturprodukter. Man kan dock säga att esperanto skiljer ut sig genom att ha blivit skapat av en individ, och inte växt fram under lång tid som många andra språk. Hur språket uppkom kan du läsa mer om i ett tidigare blogginlägg.

Esperanto talas allra mest i östra Europa. Foto: Jenny Asp, i Kroatien

1000 personer har esperanto som modersmål.
10 000 kan det flytande.
100 000 förstår det bra.
1 000 000 kan förstå det hyggligt.
10 miljoner har ett hum.

Vad beror esperantos framgång på?

Enligt Nordenstorm finns det två anledningar till att språket har blivit så pass framgångsrikt och spridit sig över världen. För det första släpptes språkets rättigheter fria och därmed fick alla språkbrukare använda det som de ville. Det blev ett fritt språk. För det andra började esperantister från olika ställen hitta varandra, slå sig ihop och bilda familjer. Dessa barn kom sedan att växa upp med esperanto som förstaspråk. Idag bor de flesta esperantister (esperantotalare) i Europa.

”Finns det oregelbundna former i esperanto?”
”Nej!”

Så enkel grammatik som möjligt

Esperanto skapades i slutet av 1800-talet med en strävan efter en enkel och regelbunden grammatik utan undantag. Faktum är att grammatiken sedan dess inte har förändrats. Den var så pass bra från början att det inte behövdes. Man ser direkt vilken ordklass ett ord tillhör på dess form. Substantiven slutar på -o, adjektiven på -a, adverben på -e och verb i grundform -i. Plural markeras med -j. Är du nyfiken på mer esperantogrammatik kan du kolla in detta.

Vän = amiko. En god vän = bona amiko.
Vänner = amikoj. Goda vänner = bonaj amikoj.

De flesta orden från romanska språk

Jag har aldrig studerat esperanto, men jag förstår ändå en del när jag läser eller hör det. Det beror nog främst på att 70 % av orden är hämtade från romanska språk, alltså spanska, franska, italienska, portugisiska och rumänska. Kan man något av dessa språk är många ord bekanta redan från början. 20 % av orden kommer från germanska språk, alltså engelska, tyska och de nordiska språken.

Esperantos form i framtiden?

Det som är fascinerande med esperanto är att det fortfarande verkar fungera så pass bra utifrån det språksystem som skapades på 1800-talet. Det ska bli intressant att se hur språket utvecklar sig framöver; kommer det att behålla sin ursprungliga form eller kommer det att förändras med tiden, som de flesta språk gör?

Tips på mer läsning:

Därför behövs språkutbildningarna del 1

Foto: Jenny Asp.

I Sverige satsas det mycket på engelska. Och vi är rätt stolta över att vi är så pass bra på engelska som vi är. Men är det tillräckligt? I DN-artikeln ”Engelska räcker inte i en globaliserad värld” ger professorerna Camilla Bardel och Bengt Novén svaret redan i rubriken. Nej, det är inte tillräckligt. Faktum är att:

”…engelskan inte längre är det dominerande språket inom världsmarknad och internettrafik. Dess omfattning har sjunkit från 51 procent till 29 procent mellan 2001 och 2009. Det snabbast växande språket ser i stället ut att just nu vara kinesiska”. (Bardel och Novén)


Vad innebär det att vi oftast förlitar oss på engelskan
? I båda artiklarna tas ett forskningsexempel upp på hur svenska företag främst sätter sin tillit till engelskan i affärssituationer. Detta leder till att de svenska företagen missar fler affärskontrakt till skillnad från länder som använder sig av fler språk i affärssituationer – till exempel Danmark, Tyskland och Frankrike. Ju flerspråkigare ett företag är, desto bättre.

Vi har en stor språklig mångfald i Sverige. Detta skriver Patrik Hadenius om i DN-artikeln ”Näringslivet måste börja betala för språkkunskaperna”, som svar på Bardel och Novéns artikel. 15 procent av Sveriges befolkning har ett annat modersmål än svenska. Totalt finns det 150–200 modersmål representerade i vårt land. Sverige har fler invandrarspråk än de länder som ror hem fler affärskontrakt, på grund av sin flerspråkighet. Det är paradoxalt. Vi utnyttjar inte den språkkapacitet vi faktiskt har.

Stora världsspråk förutom engelska är som sagt kinesiska (ca en miljard talare), spanska (ca 440 miljoner talare), arabiska (ca 300 miljoner talare), franska (200-300 miljoner talare) och portugisiska (ca 230 miljoner talare). Dessa språk finns spridda över hela världen och talas ofta av många som inte behärskar engelska.

Philip Mattsson började läsa kinesiska på Språkvetarprogrammet vid Uppsala universitet 2009. Därefter läste han två terminer i Peking och idag är han i gång att starta översättningsbyrån Sinotext, eftersom han ser behovet av översättningar som inte tar omvägen via engelskan.

”Något som märks tydligt är bristen på personer som kan just kinesiska. De flesta svenska företag anlitar för det mesta en billigare utländsk byrå som översätter via engelskan. Konsekvenserna av detta är att textinnehållet urholkas och viktig information kan falla bort”.
(Philip Mattsson, översättare i kinesiska och engelska).

Samtidigt försvinner också språkutbildningar i Sverige och viktiga språk bortprioriteras runtom på våra universitet och högskolor. Anledningen är besparingskrav. Det här är alarmerande för Sveriges internationalisering, skriver Bardel och Novén.

Det finns ett stort språkintresse som kan utnyttjas bättre. Att Språkvetarprogrammet för något år sen var det fjärde svåraste programmet att komma in på i Uppsala säger något. Likaså att språkkonsultprogrammen växer. Idag finns det i Stockholm, Umeå, Göteborg och snart också i Lund. Även Översättarprogrammet på masternivå i Uppsala svämmar över av sökande studenter. Intresset för att jobba med språk är stort.

”Om vi kan få företag och organisationer att på allvar betala för språkkunskaper ger vi inte bara jobb till dem som redan besitter kunskapen, då sporrar vi också fler att söka sig till språkutbildningar, och självförtroendet hos dem som ger utbildningarna kan stiga”.
(Patrik Hadenius, DN).

Företag och organisationer måste inse vikten av språk, och betala för det. Språk är grundläggande för all mänsklig interaktion. Kan vi inte kommunicera och förstå varandra, då faller allt annat också. Vi kan inte lita på att en halvbra engelska duger i alla lägen. Eller engelska över huvudtaget. Vi måste inse att språkkunskaper och språkutbildningar är några av de viktigaste delarna i en globaliserad, alltmer kommunicerande värld.

Därför behövs språkutbildningarna del 1” fokuserar på vikten av att lära sig flera språk i en globaliserad värld.
Därför behövs språkutbildningarna del 2” kommer att handla om det svenska språkets betydelse i arbetslivet och vikten av språklig kommunikativ kompetens idag. 

Tips på mer läsning:

Esperanto – ett fredsspråk?

Apropå att DN skrev om världskongressen för esperanto, som var i fredags i Helsingborg, blev jag återigen intresserad av språket esperanto.

I och för sig är alla språk konstruerade från början, men att konstruera ett helt nytt språk för att kunna använda det som internationellt hjälpspråk, lingua franca, är ganska fascinerande. Tanken med esperanto var att skapa ett neutralt andraspråk som inte var kopplad till någon särskild nation eller särskilt modersmål (som hjälpspråket engelska ju är), och därmed skapa färre konflikter och större förståelse mellan människor.

Esperanto är skapat utifrån redan existerande språk, något som jag också tycker är ganska spännande. Ordförrådet är till största del från de romanska språken (franska, spanska, italienska, latin), men även från de germanska och slaviska språken. Den polske ögonläkaren Ludwig Zamenhof använde sig av både grammatikor och ordförråd från redan befintliga språk när han skapade språket 1887. Det gör att man känner igen ord och strukturer lite här och var. Fördelen med att skapa ett helt nytt språk gör att man också kan skala bort det som man anser vara onödigt i strukturerna, vilket L.L Zamenhof också gjorde.

Det är enkelt att lära sig språket – på grund av den avskalade grammatiken. Det är något som påstås på flera ställen när jag surfar runt och läser om esperanto. Det gör mig nyfiken och jag bestämmer mig för att lära mig lite mer. På lernu kan man testa enklare kurser och lära sig att hund heter hundo, bild bildo och test testo. Relativt enkelt. Alla substantiv slutar på -o och alla adjektiv på -a. Man slipper helt olika genusskillnader. Det finns också vara en verbform för alla personer, något som man brottas med i de många andra språk (dock inte i svenskan!).

Vad jag inte visste är att esperanton lever och frodas, och används världen över. Språket används mest i Europa, Östasien och Sydamerika. Det är svårt att uppskatta hur många som talar språket men det sprids hela tiden till nya världsdelar och just nu är Afrika väldigt aktuellt, enligt artikeln i DN.

Tja, jag kanske ska skrota de lösa planerna på att lära mig italienska som fjärdespråk. Man kanske ska satsa på esperanto istället? Om inte bara för att se hur det är att lära sig ett relativt nytt och ”konstruerat” språk som sägs vara enklare och mer logiskt än andra språk. Någon som har provat?

 

Tips på mer läsning: