12 tips för uppsatsskrivandet

I kursen Vetenskapligt skrivande på svenska grävde jag ner mig i den krävande process som skrivande på universitet och högskola innebär. Det är en ständig balansgång mellan olika krav; det gäller att tydligt presentera innehållet, logiskt ordna textens alla delar, uttrycka sig korrekt och precist och samtidigt helst också försöka behålla sin personliga stil.

Skrivande handlar om både detaljer och sammanhang. Som skribent behöver du kunna växla mellan de enskilda delarna och helheten. Foto: Jenny Asp

Följande tolv skrivråd kommer från mitt avslutande kurs-pm, och är nedkokade till det centrala du bör ha med dig när du ska skriva uppsats på universitetet eller högskolan.

Första stadiet: skissa och sondera

1. Börja i tid för att hinna skriva, skriva om, sudda ut, pussla och i slutändan få texten sammanhängande ocn enhetlig. Skrivprocessen är ofta mer tidskrävande än man tror och genom planering minskar du de stressfaktorer som ofta finns kopplade till skrivandet.

2. Sätt upp ramar för skrivandet genom att skissa upp syfte, frågor, metod och disposition att utgå från. Ramarna gör det lättare att komma igång och även att hålla sig till det man har tänkt skriva om.

3. Läs andras texter för att få inspiration och insikt om passande upplägg, träffande formuleringar och tydliga redogörelser. Ju mer insatt du är i hur vetenskapliga texter brukar se ut och vilka ramar som finns, desto bättre jobb kan du göra med din egen text.

I valet mellan två lika enkla uttryck bör det mest precisa väljas. I valet mellan två lika precisa uttryck bör det enklaste väljas (Jarrick & Josephson).

Andra stadiet: skriv

4. Formulera dig sakligt och precist när du skriver, eftersom vetenskapliga texter har höga krav på detta. Genom att hålla sig till saken och presentera centralt innehåll tidigt i texten blir texten saklig. För att uppnå precison kan man tänka på att tydligt definiera sina termer, använda dem på ett konsekvent sätt och redogöra för sitt tillvägagångssätt ocn sin argumentation. På det viset uppstår inga luckor som läsaren själv behöver fylla i.

5. Skriv begripligt och använd inte krångliga ord eller formuleringar i onödan. Det gäller att balansera ett enkelt språk med den vetenskapliga precisionen och terminologin. Ett annat vanligt grepp i akademiska texter är att använda språkhandlingar som berättar vad man gör i texten, till exempel analysera, jämföra, argumentera eller presentera, för att läsaren enklare ska kunna följa med i resonemanget

6. Låt din person bli synlig. En vetenskaplig text kan vara personlig och originell – så länge den behåller sin vetenskapliga utformning och stringens. Undersökningen och resultatet ska stå i fokus, men det innebär inte att du som utförare och författare inte får märkas i texten. Använd pronomenet jag för att synas mer i inledning och diskussioner, och använd passivformer för att bli mindre synlig i de mer objektiva mittenavsnitten.

Tredje stadiet: strukturera

7. Ta hjälp av den fasta dispositionen när du strukturerar din text. De flesta vetenskapliga texter använder sig av IMROD-modellen (inledning, metod/material, resultat och diskussion) eller timglasmodellen. Den senare syftar på en breddad inledning och avslutning som sätter in undersökningen i en bredare kontext och en avsmalnad textmidja där den egna undersökningen fokuseras.

8. Lyft blicken och se helheten då och då när du skriver. Försök se på texten som en ordnad helhet där allt ska hänga ihop utan lösa trådar eller luckor – varken i struktur eller resonemang. Det är lätt att bli van vid sina egna tankar och sin text (”men jag vet ju vad jag menar!”), så det gäller att komma ihåg att den som ska läsa texten inte har lika bra vetskap om hur saker och ting hänger ihop.

9. Sammanfatta texten när du har lyckats skaffa dig en överblick över textens teman. Det inledande abstraktet är en syntes av hela texten, men det krävs också genomgående sammanfattningar av kapitel och avsnitt i texten för att läsaren ska kunna följa med. Du kan också ge läsaren en översikt genom att placera det viktigaste i första meningen; det här ska texten handla om, och i slutet; det här har texten handlat om.

Fjärde stadiet: snygga till

10. Skala bort och lägg till där det behövs i din text – i slutskedet av skrivandet. Det gör man helst efter att ha vilat en stund från texten, eftersom det är lätt att bli hemmablind när man har sett en text för många gånger. Vissa partier som skrevs tidigt kan nu framstå som onödiga. Ta i så fall bort dem; alla formuleringar och redogörelser ska fylla en funktion. På andra ställen kanske man istället upptäcker luckor i resonemang eller övergångar som saknas.

11. Gör texten konsekvent när det gäller stil, terminologi, formalia och typografi. Gå igenom dina termer, förkortningar och ordval och se till att du använder dem enhetligt och kolla att formalian stämmer – att du skriver referenser eller noter enligt det sätt som efterfrågas i just detta fall. Om du behöver få svar på språkriktighetsfrågor finns de flesta i Svenska skrivregler, på Språkrådet och i SAOL.

12. Be andra att läsa texten när du själv inte kan göra mer. Som skribent vet man vilka tankegångar som finns bakom formuleringarna – kunskap som läsaren saknar. Därför är det klokt att låta nya ögon granska texten, gärna någon annan än handledare eller kursare som känner till texten sedan tidigare. En ny läsare av texten kan upptäcka sådant som har gått dig förbi. Få fler tips på korrekturläsning.

Ett sista råd: Kom ihåg att skilja mellan undersökning och framställning. När man genomför sin undersökning och skriver om den i uppsatsen arbetar man cirkulärt; man hoppar fram och tillbaka mellan olika stadier. Den slutgiltiga textprodukten ska däremot ha en logisk och linjär struktur, där inget av hoppandet ska märkas.

Litteraturtips:

Tips på mer läsning:

Kunskapsrevolutionen driver på kreativiteten i världen

Dags att ta upp kreativitetstråden igen! För en tid sedan bloggade jag om hur man blir mer kreativ och vikten av struktur för ett kreativt resultat. Nu vill jag vidga begreppet kreativitet och gå från individnivå till samhällsnivå.

Två boktips om kreativa förändringar i samhället

I samband med mitt tidigare bloggande om kreativitet läste jag två intressanta böcker i ämnet: Tänk det otänkta av P.A Ståhlberg och Vad som händer i världen och varför det är viktigt att förstå av Fredrik Härén. De diskuterar fenomenet kreativitet i samband med samhällsförändringar som det postindustriella samhället och kunskapsrevolution.

Foto: Jenny Asp

Våra tankemönster styr hur det faktiskt ser ut

Ståhlberg menar att den mentala infrastrukturen påverkar den fysiska infrastrukturen. För att vi ska kunna skapa nytt krävs det därför att vi först tänker nytt. Även om vårt samhälle inte är lika industriellt som det en gång var, har vi fortfarande kvar mönster och beteenden från det naturvetenskapliga, raka och sekventiella tankesättet som styrde industrialismen.

”Att försöka tänka det ännu otänkta är nyckeln till att vara med och skapa den nya mentala infrastrukturen” (P.A Ståhlberg)

Det post-industriella samhället drivs med hjärnkraft

Han tippar på att det verkligt postindustriella samhället kommer om cirka 10–30 år. Alltså när vi har frigjort oss från de industriella mönstren på riktigt och är redo att tänka nytt. I detta nya kommer hjärnkraft att vara den viktigaste resursen och kreativitet och innovationer högre värderat än någonsin tidigare. Men vad krävs för att skapa nytt?

”Det nya finns inte i det gamla. Skapandet ger själva processen”
(P.A Ståhlberg)

CQ istället för IQ

Skolan måste förändras. Det anser Ståhlberg. Vi tränar för lite på nytänkande och mönsterbrytning idag, utan fokuserar mer på logik, göra rätt och anpassa sig. Det blir man inte kreativ av. Mönsterbrytningsförmåga kallas också för kreativ kompetens eller CQ (creativity quotient) och går ut på att arbeta med det nya och slumpmässiga, för att hjärnan ska släppa sina etablerade mönster och istället skapa nya.

”Vi utvecklas från att vara barn med fantasi till att vara
vuxna med logik” (P.A Ståhlberg)

Utvecklingsländer utvecklas snabbare

Fredrik Härén inleder sin bok med att ställa upp utvecklade länder mot utvecklingsländer. Men redan när man kallar sig för utvecklad har man begränsat sig. Man stannar av i utvecklingen och stagnerar. Och stagnation är detsamma som kreativ död. Han ger exempel på minde utvecklade länder som – på grund av att de inte alltid har haft färdigutvecklade mönster och infrastrukturer – i många fall har gått om mer utvecklade länder med kreativa lösningar.

”Genom att definiera sig som utvecklad säger man att man är klar” (Fredrik Härén)

Internet har drivit på kunskapsrevolutionen

Innan internet kom hade västvärlden länge ett monopol på kunskap och information. Så är det inte längre. När all världens information blev tillgänglig för alla, överallt och hela tiden gjorde det att alla plötsligt också kunde utbilda sig. Idag ökar antalet välutbildade så snabbt att det är svårt att överblicka. Och för att vara kreativ krävs just kunskap. Olika kunskaper som kombineras på olika sätt. Vilket nu görs snabbare än någonsin.

”De som verkligen har förstått poängen med internet är människor i utvecklingsländer” (Fredrik Härén)

Nöj dig inte med snabba svar och enkla lösningar

Så, vad ska vi göra för att komma ikapp då? Vi i de utvecklade länderna. Något som både Härén och Ståhlberg tar upp är att inte stanna vid första bästa lösning. Skapa inte bara ett svar, skapa fler svar! Och helst annorlunda sådana också. En intressant iakttagelse är att vi ofta är så inriktade på att lösa problem. Men vore det inte bättre att komma på idéer som strategiskt förebygger problemen innan de uppkommer? Fokusera på det istället.

Träna på att ifrågasätta, tänk det otänkta och våga riskera det som något nytt innebär. 

Tips på mer läsning:

Läsambassadörer vill vända den nedåtgående lästrenden i skolan

Foto: Jenny Asp. En bokhandel, flera boklådor?

Sverige tappar sin världsposition.
I somras bloggade jag om vikten av läsning och om unga som läser allt färre böcker. Nu har debatten blivit aktuell igen i och med internationella undersökningar som visar att svenska skolbarn halkar efter i läsförmåga. Och nu handlar det om facklitteratur. 4 700 svenska skolbarn i årskurs fyra har deltagit i de internationella kunskapsmätningarna PIRLS 2011 och TIMSS 2011. Dessa resultat har man fått fram.

  • De duktiga läsarna har blivit färre
  • Eleverna har blivit sämre på att förstå och tolka faktatexter
  • Flickor har fortfarande bättre resultat än pojkar, men har samtidigt fått sämre resultat
  • Den socioekonomiska bakgrunden spelar stor roll. Barn som kommer från hem med välutbildade, läsande föräldrar har bättre resultat

En bra läsförmåga är det viktigaste verktyget man har för sin utbildning

Om man inte utvecklar sin djupläsning utan bara stannar vid så kallad ytläsning får man svårt att förstå vad man egentligen läser. Det blir också svårt att kritiskt granska det man läser. Och att förstå innebörden i texten man läser såväl som att kunna ifrågasätta den är grunden till det mesta lärandet. Det säger Martin Widmark, författare och läsambassadör som kämpar för mer läsning i skolorna. Han menar att skolan ofta lägger över ansvaret för läsningen på hemmen, och de hem som inte har någon lästradition tycker istället att det är skolans skyldighet att hålla i lästräningen.

Ett land som missköter barnens läsning
kommer det inte att gå bra för
(Martin Widmark).

Läsningen behöver ske i grupp. Med en lärare som guidar.

Dilsa Demirbag-Sten skrev häromdagen i DN om Martin Widmarks projekt En läsande klass. Projektet går ut på att få förskole- och skolklasser att läsa trettio minuter om dagen. Han vill på ett konkret sätt få skolan och de enskilda lärarna att återta ansvaret för barnens läsutveckling. Läraren behövs för att diskutera texter, förklara ord och vägleda läsandet med skolbarnen. Det räcker inte med att sitta själv och läsa. Särskilt om den sortens läsande inte ens blir av. 

Läsambassadörer sprider intresse för böcker.

Jag blir glad när jag läser om författare och andra läsambassadörer som turnerar skolor runt för att sprida sitt engagemang och intresse för läsandet. Som vill göra läsningen lustfylld, lärorik och lagom utmanande. Och det tror jag är vad som krävs för att lästrenden ska vända. I en alltmer fragmenterad värld full av förströelse och digital skumläsning måste poängen med långläsning och djupläsning få upptäckas och uppskattas av barnen.

Tips på mer läsning:

Så blir du mer kreativ, del 2


Foto: Jenny Asp. Barcelonamosaik.

I mitt förra inlägg om kreativitet fokuserade jag på hur man får igång den kreativa processen genom att skaffa sig inspiration och idéer. Men en lika viktig del av kreativiteten är struktur och disciplin. För vad är uppslag, storslagna idéer och skaparanda värt om man ändå inte kommer någon vart med det? Ibland definieras kreativitet krasst som det kreativa resultatet. Att det måste leda till något för att kunna räknas som kreativt.

Kreativitet föds i detaljer.
I en precis, fokuserad uppmärksamhet.
(ur Artist på jobbet).


Många tror att struktur motverkar kreativitet
. Det är snarare tvärtom. De två förutsätter varandra. För att kunna skapa behöver man en ordning och ramar att vara kreativ inom. Det kan vara svårt att fylla ett A4 med en berättelse på fem minuter om – vad som helst. Man blir lätt handfallen och vet inte var man ska börja. Om man däremot får ett tema blir det mycket enklare att komma igång. Hjärnan kan fokusera och börja spinna på idéer runtom temat. Flexibilitet inom lagoma ramar tror jag på.

Kreativitet behöver en balans av motvikter. Mellan idéer och förverkligande. Flöde och struktur. Ordning och kaos. (Eva Sanner).

Kreativa människor tar ofta vara på dessa motsättningar. Det är något vi alla har i oss från början. Men vissa av oss blir med tiden kanske för disciplinerade, eller för sprudlande. Man behöver både och. Man behöver vara vara idérik och öppen för att komma igång, men sedan behövs fokuseringen och disciplinen för att få ihop det. För mig gäller det att stänga av mejlen och alla andra kanaler som pockar på min uppmärksamhet, sätta på musik och skapa mig det utrymme jag behöver för att få detta skrivet.

Struktur och ordning ger en också en känsla av kontroll och ökad arbetsro. Det behövs, för stress är förödande för flowet och kreativiteten. Sveriges främste struktör David Stiernholm skriver om vikten av struktur för kreativitet. På hans blogg finns många bra knep för hur man kan strukturera upp och förenkla sitt liv. För att skapa plats för det man egentligen vill göra.

Kritisk granskning av helheten är också på sin plats när man väl har kommit igång, och skapat något. Inte innan det. När du har kommit en bit kan du lyfta blicken. Gör du rätt sak? På rätt sätt? Sållning, finslipning och ihopsamling kräver också struktur. En nödvändig del i den kreativa processen.

Och kreativitet är viktigt. Både för att må bra och utvecklas som människa som i arbetslivet. Man talar om kreativitet och idéer som den nya valutan. När fler och fler skaffar sig likadana utbildningar är det de originella idéerna som gör en skillnad. En person som talar sig varm om kreativitet och utbildning är Sir Ken Robinson, expert inom området. Har du tjugo minuter över rekommenderar jag dig att se TED-föreläsningen ”Schools kill creativity”. Den gav i alla fall mig en tankeställare.

Bestäm vad du vill ha, bestäm vad du är redo att byta bort för att få det, gör dina prioriteringar och börja arbeta (Patrik Malmberg).

 

Tips på mer läsning:

Därför behövs språkutbildningarna del 1

Foto: Jenny Asp.

I Sverige satsas det mycket på engelska. Och vi är rätt stolta över att vi är så pass bra på engelska som vi är. Men är det tillräckligt? I DN-artikeln ”Engelska räcker inte i en globaliserad värld” ger professorerna Camilla Bardel och Bengt Novén svaret redan i rubriken. Nej, det är inte tillräckligt. Faktum är att:

”…engelskan inte längre är det dominerande språket inom världsmarknad och internettrafik. Dess omfattning har sjunkit från 51 procent till 29 procent mellan 2001 och 2009. Det snabbast växande språket ser i stället ut att just nu vara kinesiska”. (Bardel och Novén)


Vad innebär det att vi oftast förlitar oss på engelskan
? I båda artiklarna tas ett forskningsexempel upp på hur svenska företag främst sätter sin tillit till engelskan i affärssituationer. Detta leder till att de svenska företagen missar fler affärskontrakt till skillnad från länder som använder sig av fler språk i affärssituationer – till exempel Danmark, Tyskland och Frankrike. Ju flerspråkigare ett företag är, desto bättre.

Vi har en stor språklig mångfald i Sverige. Detta skriver Patrik Hadenius om i DN-artikeln ”Näringslivet måste börja betala för språkkunskaperna”, som svar på Bardel och Novéns artikel. 15 procent av Sveriges befolkning har ett annat modersmål än svenska. Totalt finns det 150–200 modersmål representerade i vårt land. Sverige har fler invandrarspråk än de länder som ror hem fler affärskontrakt, på grund av sin flerspråkighet. Det är paradoxalt. Vi utnyttjar inte den språkkapacitet vi faktiskt har.

Stora världsspråk förutom engelska är som sagt kinesiska (ca en miljard talare), spanska (ca 440 miljoner talare), arabiska (ca 300 miljoner talare), franska (200-300 miljoner talare) och portugisiska (ca 230 miljoner talare). Dessa språk finns spridda över hela världen och talas ofta av många som inte behärskar engelska.

Philip Mattsson började läsa kinesiska på Språkvetarprogrammet vid Uppsala universitet 2009. Därefter läste han två terminer i Peking och idag är han i gång att starta översättningsbyrån Sinotext, eftersom han ser behovet av översättningar som inte tar omvägen via engelskan.

”Något som märks tydligt är bristen på personer som kan just kinesiska. De flesta svenska företag anlitar för det mesta en billigare utländsk byrå som översätter via engelskan. Konsekvenserna av detta är att textinnehållet urholkas och viktig information kan falla bort”.
(Philip Mattsson, översättare i kinesiska och engelska).

Samtidigt försvinner också språkutbildningar i Sverige och viktiga språk bortprioriteras runtom på våra universitet och högskolor. Anledningen är besparingskrav. Det här är alarmerande för Sveriges internationalisering, skriver Bardel och Novén.

Det finns ett stort språkintresse som kan utnyttjas bättre. Att Språkvetarprogrammet för något år sen var det fjärde svåraste programmet att komma in på i Uppsala säger något. Likaså att språkkonsultprogrammen växer. Idag finns det i Stockholm, Umeå, Göteborg och snart också i Lund. Även Översättarprogrammet på masternivå i Uppsala svämmar över av sökande studenter. Intresset för att jobba med språk är stort.

”Om vi kan få företag och organisationer att på allvar betala för språkkunskaper ger vi inte bara jobb till dem som redan besitter kunskapen, då sporrar vi också fler att söka sig till språkutbildningar, och självförtroendet hos dem som ger utbildningarna kan stiga”.
(Patrik Hadenius, DN).

Företag och organisationer måste inse vikten av språk, och betala för det. Språk är grundläggande för all mänsklig interaktion. Kan vi inte kommunicera och förstå varandra, då faller allt annat också. Vi kan inte lita på att en halvbra engelska duger i alla lägen. Eller engelska över huvudtaget. Vi måste inse att språkkunskaper och språkutbildningar är några av de viktigaste delarna i en globaliserad, alltmer kommunicerande värld.

Därför behövs språkutbildningarna del 1” fokuserar på vikten av att lära sig flera språk i en globaliserad värld.
Därför behövs språkutbildningarna del 2” kommer att handla om det svenska språkets betydelse i arbetslivet och vikten av språklig kommunikativ kompetens idag. 

Tips på mer läsning: