De alldeles egna orden 2

Fler egna ord trillar in

Sedan blogginlägget De alldeles egna orden har det kommit in nya egnaordsbidrag från alla möjliga håll. Tack! Många är så fantastiska att jag bara måste dela med mig av dem.

Har du något särskilt bra ord som inte så många känner till? Dela gärna med dig av det, här eller på Facebook eller Twitter, så kan jag lägga till det på listan.

Foto: Jenny Asp

Listan med egna ord
(inom parentes = vem som har tipsat och var det kommer från)

  • kolmård = ett djur man inte riktigt vet vad det är, i rävstorlek (Tora, familjeord)
  • oggig = tjur, grinig, sur (Tora, Västerås)
  • köra stutt = köra in i något så det tar stopp (Maria, alftamål, Hälsningland)
  • slemtomte = spädbarn (Heddi, författaren Bengt Sändh)
  • paltswimmen/paltschwimmen = paltkoma (Svante, Sjulnäs, Lappland)
  • äggdödare = äggdelare (Jeanette, familjeord)
  • självhögtidlig = har för höga tankar om sig själv (Lena)
  • trägga = arbeta i trädgården (Åsa, familjeord)
  • lidla = handla (Dagmar)
  • osting = mögelost (Svante, familjeord)
  • tvånglad = att bli tungkysst av någon man inte alls hade lust att hångla med (Josefin)

Tips på mer läsning:

De alldeles egna orden

Språket är fullt av finurliga, unika, nyskapande och hemmagjorda ord. Vi skapar och omskapar språket hela tiden.  Idag funderar jag över ord som kanske är självklara för en själv, men nya för andra. Familjeord, släktord, dialektord eller alldeles egna ord. 

Häromdagen pratade jag med en vän om mixrar. Jag tyckte att det var så himla bra att den stavmixer vi nyss hade köpt också kunde bli en hackemoj. Hackemoj? Ett ord som i hennes öron lät påhittat, som grejsimojs. Men i min värld existerar det som en fullt giltig synonym för matberedare, men antagligen bara så i familjen.

Bananvattnare? Nya företeelser kräver nya ord. Foto: Jenny Asp.

Interna ord i externa sammanhang

Alla har vi dessa egna ord. Orden som kanske länge har använts internt med vissa människor, och plötsligt när de tas i bruk för en större krets blir de plötsligt annorlunda, konstiga, svårförståeliga, eller klockrena, roliga och nyskapande.

Det händer ofta när man flyttar. Vanligare, dialektala ord kan på en ny plats bli mer exotiska. Jag älskar att höra andras ord – nya för mig men hemvana för dem. Och om jag börjar använda dem har det även blivit mina ord.

Några familjeord i min ordvärld

De egna orden har olika ursprung. De kan som sagt vara dialektala (tjörmutt = grinig, från Sjulnäs i Lappland), komma från barnspråk (pling = välling, från microns plingande ljud) ärvas av släktingar (lengräddad = mindre begåvad, från äldre norrländsk släkting) , påhittade just i stunden (nationalljummen = Kiviks svartvinbärsmust, från mig själv som barn), mobilspråk från autoredigering (arne = bröd) eller något helt annat.

Vad har du för särskilda ord? Ord du kanske bara använder ibland, med vissa människor eller i vissa sammanhang. Eller ord du vill sprida vidare och låta alla ta del av – eftersom de är så väldigt användbara.

Läs gärna språkvetaren Camilla Sveréus blogginlägg om användbara ord.

Tips på mer läsning:

En workshop, flera workshops…?

Idag är det Grammatikdagen! Hurra för språk och grammatik! Jag firar dagen med grammatikföreläsningar och mingel på Kulturhuset i Stockholm. Samt med ett blogginlägg med temat grammatik, lånord och svengelska. Rättare sagt: hur böjer man engelska lånord i plural?

Undvik engelskans plural-s

Ordet räls kommer från engelskan rails.             Foto: Jenny Asp

I och med att vi lånar in så pass friskt av engelskan är det lätt hänt att att ett ord som designer också får med sig s-formen designers i plural. Denna anglicistiska s-form är något som den svenska språkvården avråder från att använda. Främst eftersom vi redan har sex stycken etablerade pluralformer (deklinationer) i svenskan men också för att s-formen krånglar till böjningen av bestämd form plural. För hur blir det då? Designerserna?

Åkrar, servrar och designer

Oftast fungerar det så att ord som slutar på –er får formen –ar i plural. En åker, flera åkrar. Likaså en server, flera servrar och en mixer, flera mixrar. Detta fungerar dock inte för alla ord på –er. Designrar blir väldigt konstigt. Där kan man däremot behålla grundformen även i plural, som fallet är med ordet musiker. Det gäller även ord som partner och copywriter. Två designer, tre partner och fyra copywriter, alltså.

Hur gör man med workshop?

Några av de vanligaste sökorden folk använder innan de trillar in på min sajt är ”workshop böja plural”. Det tycks vara ett huvudbry för många och jag tycker själv pluralböjning av workshop är knepigt. Rekommendationerna från Språkrådet lyder: workshopar eller workshoppar i plural, något som vissa tycker ser ganska konstigt ut. Skulle man inte helt radikalt kunna byta ut ordet workshop mot till exempel seminarium eller verkstad istället?

Engelskt –s spritt sig till singular och andra lånord

I svenskan finns det också inlånade engelska ord där –s har kommit att uppfattas som en del av singularformen. Till exempel keps, muffins, pyjamas, räls och kex har alla fått sitt –s från engelskans plural (capes, muffins, pyjamas, rails och cakes). Keps har därifrån utvecklat den svenska pluralformen -ar, kepsar. Även inlånade ord från andra språk har fått det engelska s-et i vissa svenska pluralformer, till exempel schlagers (ty Schlager) enligt Svenska Akademiens språklära.

Nu kanske du har hunnit bli helt grammatiksnurrig. Men det viktigaste du behöver komma ihåg efter att ha läst detta inlägg är dock: undvik plural-s så långt det går! Använd svenskt böjningsmönster eller byt ut ordet mot en lättböjligare synonym.

Tips för mer läsning om svengelska och plural-s:
TT:s råd för svengelska uttryck

Håll även koll på hashtaggen #grammatikdagen idag på Twitter!

Tips på mer läsning:

Musikalisk etymologi

Etymologi – ords ursprung och historia – är spännande saker. Att ta reda på varför saker heter som det gör, varifrån det kommer och hur olika ord och begrepp hänger ihop kan ge oss förklaringar och nya perspektiv. På språket, orden och i slutändan kulturen och oss själva.

I artikeln ”Från fiddla till violin – så fick fiolen sitt namn” i Dalarnas Spelmansblad reder jag ut begreppen fiol och violin. Var kommer orden ifrån? Och varför har vi två ord för samma instrument? Fyller det någon funktion? Ja antagligen, annars hade vi inte haft två olika ord.

Det är också det som är så intressant med det vi brukar kalla synonymer. Finns det egentligen några riktiga synonymer – alltså flera ord som betecknar exakt samma sak? Ofta finns det ändå alltid en viss skillnad mellan orden. I betydelse, stilnivå eller i användning. Jämför pappa med farsa. Universitetet med skolan. Pasta Bolognese med spagetti med köttfärssås. Violin med fiol? På ett sätt är det samma sak. Men ändå inte alls.

Språket strävar alltid efter ekonomi. Därför finns det sällan några överflödiga ord och det innebär att ord nästan aldrig helt kan ersätta varandra och behålla samma innebörd. Eller kan de? Har du några exempel?

Tips på mer läsning: