Faller du för klyschorna i arbetslivet?

För några år sedan var uttrycken nytänk, viral effekt eller använda verktygslådan frekvent använda på jobbmöten och i presentationer. Ofta använder vi metaforer för att beskriva komplexa skeenden, men en målande metafor kan, om den används för mycket, övergå till en intetsägande och sliten klyscha. Kanske kan du hitta på dina helt egna istället?

vitkål
Växa organiskt? Foto: Jenny Asp

I DN-artikeln Arbetslivets värsta klyschor från 2013 gav språkforskaren Lars Melin och retorikexperten Elaine Eksvärd sin bild av vilka ”buzzwords” som trendar i arbetslivet, bland annat värdegrund, transparens, re-branda, kärnverksamhet, high five-känsla, utmaningar, växa organiskt, innovativ omorganisering, palett och gå igenom en resa.

Slutar att vara målande när det blir välanvänt

När ett metaforiskt uttryck dyker upp är det till en början nyskapande och användbart; det ger en konkret och målande bild åt ett abstrakt uttryck eller en svårgreppad företeelse. Fler börjar använda uttrycket, det blir vedertaget och en dag används det plötsligt överallt, och hela tiden. Det kan då ha gått över till att bli en sliten klyscha. I det fallet har folk tröttnat på uttrycket och det fyller inte längre funktionen av att kännas konkret och målande – utan bara just slitet och intetsägande. Jag har skrivit om uttrycket ”att göra en resa”, som jag upplever som ganska uttjatat.

Skapa dina egna metaforer!

Om man vill nå fram med sitt budskap och bli lyssnad på kan det vara läge att byta ut uttjänta uttryck och hitta egna sätt att uttrycka sig på. Att använda sig av metaforer är inte fel, tvärtom! De behövs för att vi ska greppa och föreställa oss komplicerade och abstrakta fenomen. Och när du skapar dina alldeles egna, då blir det extra beskrivande och målande. Eftersom det är helt nytt.

Tips på mer läsning:

Kunskapsrevolutionen driver på kreativiteten i världen

Dags att ta upp kreativitetstråden igen! Mina artiklar om hur man blir mer kreativ och vikten av struktur för ett kreativt resultat rör sig båda mest på individnivå. Nu vill jag vidga begreppet kreativitet och diskutera det på samhällsnivå.

Kreativa förändringar i samhället

I samband med mitt tidigare bloggande om kreativitet läste jag två intressanta böcker i ämnet: Tänk det otänkta av P.A Ståhlberg och Vad som händer i världen och varför det är viktigt att förstå av Fredrik Härén. De diskuterar fenomenet kreativitet i samband med samhällsförändringar som det postindustriella samhället och kunskapsrevolution.

För att kunna skapa nytt behöver vi kunna tänka nytt. Foto: Jenny Asp

Våra tankemönster styr hur det faktiskt ser ut

Ståhlberg menar att den mentala infrastrukturen påverkar den fysiska infrastrukturen. För att vi ska kunna skapa nytt krävs det därför att vi först tänker nytt. Även om vårt samhälle inte är lika industriellt som det en gång var, har vi fortfarande kvar mönster och beteenden från det naturvetenskapliga, raka och sekventiella tankesättet som styrde industrialismen.

”Att försöka tänka det ännu otänkta är nyckeln till att vara med och skapa den nya mentala infrastrukturen” (P.A Ståhlberg)

Det postindustriella samhället drivs med hjärnkraft

Han tippar på att det verkligt postindustriella samhället kommer om cirka 10–30 år. Alltså när vi har frigjort oss från de industriella mönstren på riktigt och är redo att tänka nytt. I detta nya kommer hjärnkraft att vara den viktigaste resursen och kreativitet och innovationer högre värderat än någonsin tidigare. Men vad krävs för att skapa nytt?

”Det nya finns inte i det gamla. Skapandet ger själva processen” (P.A Ståhlberg)

CQ (creative quotient) istället för IQ

Skolan måste förändras, anser Ståhlberg. Vi tränar för lite på nytänkande och mönsterbrytning idag, utan fokuserar mer på logik, göra rätt och anpassa sig. Det blir man inte kreativ av. Mönsterbrytningsförmåga kallas också för kreativ kompetens eller CQ (creativity quotient) och går ut på att arbeta med det nya och slumpmässiga, för att hjärnan ska släppa sina etablerade mönster och istället skapa nya.

”Vi utvecklas från att vara barn med fantasi till att vara
vuxna med logik” (P.A Ståhlberg)

Utvecklingsländer utvecklas snabbare

Fredrik Härén inleder sin bok med att ställa upp utvecklade länder mot utvecklingsländer. Men redan när man kallar sig för utvecklad har man begränsat sig. Man stannar av i utvecklingen och stagnerar. Och stagnation är detsamma som kreativ död. Han ger exempel på minde utvecklade länder som – på grund av att de inte alltid har haft färdigutvecklade mönster och infrastrukturer – i många fall har gått om mer utvecklade länder med kreativa lösningar.

”Genom att definiera sig som utvecklad säger man att man är klar” (Fredrik Härén)

Internet har drivit på kunskapsrevolutionen

Innan internet kom hade västvärlden länge ett monopol på kunskap och information. Så är det inte längre. När all världens information blev tillgänglig för alla, överallt och hela tiden gjorde det att alla plötsligt också kunde utbilda sig. Idag ökar antalet välutbildade så snabbt att det är svårt att överblicka. Och för att vara kreativ krävs just kunskap. Olika kunskaper som kombineras på olika sätt. Vilket nu görs snabbare än någonsin.

”De som verkligen har förstått poängen med internet är människor i utvecklingsländer” (Fredrik Härén)

Nöj dig inte med snabba svar och enkla lösningar

Så, vad ska vi göra för att komma ikapp då? Vi i de utvecklade länderna. Något som både Härén och Ståhlberg tar upp är att inte stanna vid första bästa lösning. Skapa inte bara ett svar, skapa fler svar! Och helst annorlunda sådana också. En intressant iakttagelse är att vi ofta är så inriktade på att lösa problem. Men vore det inte bättre att komma på idéer som strategiskt förebygger problemen innan de uppkommer? Fokusera på det istället.

Träna på att ifrågasätta, tänk det otänkta och våga riskera det som något nytt innebär.

Tips på mer läsning:

Trender sprids som sociala epidemier

”Så snart vi ingår i en grupp blir vi känsliga för normer och kamrattryck. Små och sammanhållna grupper har förmåga att stärka den epidemiska potentialen hos ett budskap eller en idé” (Malcolm Gladwell, The Tipping Point). Foto: Jenny Asp

Vad är det som gör att vissa budskap sprids som en löpeld? Och att vissa företeelser kan slå igenom på så kort tid? Hur går det till?

För några år sedan gick Youtubeklippet ”Harlem Shake” från att vara ett klipp i mängden till att vara hela världens angelägenhet – på två veckor. Under de här dagarna publiceras 40 000 Harlem Shake-filmer, som totalt genererar över 175 miljoner visningar. Det har blivit mer än bara ett roligt klipp. Det har blivit ett mem.

Memet som den minsta byggstenen

Ett mem är en idé som får en virusliknande spridning. Memer sprids från person till person, och kan liknas vid gener på det sätt att de båda är de minsta byggstenarna i en evolution. Den kulturella respektive den biologiska. Mem har en stark kollektiv prägel där vi alla gemensamt bidrar till en enhet, och ju enklare regler som gäller – desto lättare hakar vi på. Som Harlem Shake, en 30-sekundersfilm som byggs upp av en given låt och med givna regler. Det är enkelt att delta och sprida vidare.

Sociala epidemier – snabba och smittsamma förändringar

I boken The Tipping Point kallar journalisten Malcolm Gladwell dessa snabbspridande trender för sociala epidemier. Trender sprids och dör lika snabbt som virus. Förutom smittsamheten kännetecknas epidemierna av att små orsaker kan ge stora effekter och att förändringen kan slå igenom i ett enda drastiskt moment. Eftersom vi människor förväntar oss att stora förändringar kräver tid och ansträngning blir vi förvånade när de sker snabbt och oväntat. Som de faktiskt oftast gör.

Tre faktorer bakom framgångsrika trender

Men hur går då detta till? Vad är det som bidrar till att vissa fenomen slår igenom och andra inte? Skillnaden mellan de budskap och idéer som blir framgångsrika och de som floppar är oftast mindre än vi tror. Gladwell listar tre faktorer som ligger bakom:

  1. Vem som sprider budskapet. De människor som lyckas få igång en social epidemi har oftast speciella positioner i samhället. De har hög status på något vis, ett stort kontaktnät, energi och en personlighet nog för att sprida entusiasmen vidare och övertyga om budskapets kraft. Mun-till-mun-spridning via personer vi litar på blir också allt viktigare ju mer information vi översköljs av.
  2. Hur pass klibbigt budskapet är. Ett budskaps framgång avgörs av hur väl det lyckas få människor att stanna upp, uppmärksamma och göra det avsedda av vad de nyss har läst, hört eller sett. Ett klibbigt budskap fastnar, stannar kvar i minnet, och sporrar till handling. Finner man en mening i det man ser, kan man förstå det och integrera det i sitt eget liv – då tar man också till sig det.
  3. Vilket sammanhang budskapet finns i. Vi formas starkt av vår yttre miljö och därför är tiden och platsen avgörande för sociala epidemier. Ofta krävs det bara mindre förändringar i sammanhanget för att vi ska ta till oss budskapet på helt olika sätt.

När väl ett fenomen har slagit igenom vill vi gärna haka på trenden så snabbt som möjligt. Eller så motsätter vi oss den starkt. I båda fallen handlar det mycket om vårt sökande efter tillhörighet. Genom att ta ställning för eller emot något bidrar vi till att skapa vår identitet.

Hur budskapet presenteras av avgörande

Något av det mest intressanta Gladwell skriver om framförandet av budskap handlar om översättning. Med detta menar han att framgångsrika budbärare översätter idéer och information från en specialiserad värld till den vanliga dödliga. Budskapet presenteras på ett språk som alla kan förstå och kan ta till sig. Detta är en avgörande faktor för spridning, anser jag. Tiden då komplicerat och invecklat språk imponerade på oss är förbi. Vi vill omedelbart förstå vad det handlar om och på vilket sätt det berör oss.

Tips på mer läsning:

Comic Sans skapar blandade känslor

I programmet Typo hörde man typsnittstecknare och grafiska designer uttala sig om Comic Sans. Och typsnittet väcker verkligen känslor. Antingen älskar man det på grund av dess lättillgängliga och informella intryck. Eller så hatar man den oseriösa och barnsliga känslan som Comic Sans också kan signalera.

Pratbubblor från början

Comic Sans är inspirerat från serietidningar och tecknades 1994 av Vincent Connare till informativa pratbubblor. Och det är också så typsnittet fungerar bäst. De runda, snälla formerna påminner om handritade barnbokstäver.

”Jag tror inte Vincent hade kunnat ana att det skulle bli en sådan uppmärksamhet och debatt kring det här typsnittet som det blev.” (Stefan Hattenbach, typsnittstecknare)

Passar inte i allvarliga sammanhang

Men det är när Comic Sans används på opassande ställen som kan det bli så fel. I programmet tar designerna upp tillfällen då de har sett typsnittet på informationsbrev från canceravdelningar, begravningsfakturor och landslagströjor. I bästa fall ser det bara oseriöst ut, men i värsta fall kan det göra ren skada och läsaren känner sig hånad.

Började leva sitt eget liv

När blev det då så fel? I Typo ger man förklaringen att det var när typsnittet hamnade i var mans dator som det fick ett eget liv. När den vanliga människan ville informera sig med sin omgivning och tog klivet från privatperson till offentlig avsändare. När konsumenten plötsligt blev producent. När vi formgav saker som inte skulle formges.

”Det är inte fel på typsnittet. Det är fel på typografin.
Det är hur man använder typsnittet som kan bli så fel”
(Carolina Laudon, typsnittstecknare).

Så det gäller att vara försiktig med Comic Sans. Eller vara medveten om vad det kan signalera.

Tips på mer läsning: