Faller du för klyschorna i arbetslivet?

Har du hört uttrycken nytänk, viral effekt eller använda verktygslådan nyligen på ett jobbmöte eller presentation? Då har du råkat ut för några av de modeord som går i arbetslivet just nu. En beskrivande och användbar metafor kan, om den används för mycket, övergå till en intetsägande och sliten klyscha.

vitkål

Växa organiskt? Foto: Jenny Asp

I DN-artikeln Arbetslivets värsta klyschor gav språkforskaren Lars Melin och retorikexperten Elaine Eksvärd sin bild av vilka ”buzzwords” som trendar i arbetslivet, bland annat värdegrund, transparens, re-branda, kärnverksamhet, high five-känsla, utmaningar, växa organiskt, innovativ omorganisering, palett och gå igenom en resa.

(I artikeln finns även orden på en bingobricka som kan medtas på möten!)

Användbara metaforer eller slitna klyschor?

Många av dessa modeord är metaforer, som försöker gestalta komplexa företeelser som äger rum inom organisationer och i organsiationsutveckling. Just uttrycket att göra en resa i betydelsen ‘utvecklas’, ‘vara med om en förändring’ har jag skrivit om i inlägget Användbara metaforer eller slitna klyschor. Titeln visar just på problematiken med liknande modeord, något som även Melin och Eksvärd tar upp i DN-artikeln.

När ett metaforiskt uttryck dyker upp är det till en början nyskapande och användbart; det ger en konkret och målande bild åt ett abstrakt uttryck eller en svårgreppad företeelse. Fler börjar använda uttrycket, det blir vedertaget och en dag används det plötsligt överallt, och hela tiden. Det kan då ha gått över till att bli en sliten klyscha. I det fallet har folk tröttnat på uttrycket och det fyller inte längre funktionen av att kännas konkret och målande – utan bara just slitet och intetsägande.

Svårt att byta ut invanda uttryck?

Problemet med dessa uttryck är att de med tiden blir så givna, så vanliga att använda. Det kan vara svårt att bryta sig loss från ett invant språkmönster. Vad ska man säga om inte göra en resa? I mitt inlägg om resemetaforen efterlyste jag alternativ – något som visade sig vara svårare att hitta än jag trodde. Men det kanske är just det som krävs. Att verkligen bemöda sig med att skapa alternativ till de uttjatade klyschor som vi är trötta på.

Skapa dina egna metaforer!

Om man vill nå fram med sitt budskap och bli lyssnad på kan det vara läge att byta ut uttjänta uttryck och hitta egna sätt att uttrycka sig på. Att använda sig av metaforer är inte fel, tvärtom! De behövs för att vi ska greppa och föreställa oss komplicerade och abstrakta fenomen. Men när metaforerna blir slitna klyschor är det dags att byta ut dem.

Tips på mer läsning:

Från egna ord till hemliga språk

Kryptiska och förvrängda språk för hemliga samtal

Språket är fullt av egna och ibland hemliga ord. Alla har vi en egen variant av hur vi använder språket, hur vi talar och skriver och med vilka ord. Inom språkvetenskapen kallas den unika, individuella varianten för idiolekt (idiom + dialekt). Men när man vill vara extra intern med någon annan finns det även hemliga språk, kodspråk och kryptolekter att ta till. Med det menar man oftast förvrängda, talade former av ett redan existerande språk.

Kodspråken använder vi för att inte bli förstådda av alla andra, utan bara av de införstådda. Foto: Jenny Asp

Rövarspråket till exempel, något som jag blev glatt påmind om nyligen. Justja, rorövovarorsospoproråkoketot! Det gillade jag starkt som barn, och jag insåg nu att rövarspråket är ett av de få språk som faktiskt är enklare att tala än att förstå. Det är också ett av de allra vanligaste hemliga språken och för dig som inte känner till det dubblerar man varje konsonant med ett kort o emellan. R blir alltså ror och vokalerna behålls.

I-språket (eller valfri vokal) använde vi också ganska frekvent när vi var små eftersom det var så enkelt. Man byter helt enkelt ut alla vokaler mot en bestämd vokal – oftast i eftersom det lät roligast och alla såg så glada ut när de talade det. ”Jig pritir i-sprikit vildigt bri” (jag pratar i-språket väldigt bra).

Fikonspråket är en svårare variant där varje ord blir två ord. Originalordet delas upp efter första vokalen så att t.ex. kaffe blir ka- och -ffe. Dessa stavelser byter sedan plats och runtom dessa stavelser hänger man först på fi- och sist -kon. Kaffe blir alltså fiffe kakon.

Månsing var ursprungligen skapat av kringresande västgötahandlare, så kallade knallar. De bytte ut vanliga ord mot mer svårförståeliga, oftast genom att ombilda ord (sex blev bäxel) eller låna in ord från andra språk (kax = två från finskans kaxi).

 Kuriosa om hemliga språk

  • Rövarspråket blev känt på 50-talet i Astrid Lindgrens böcker om Kalle Blomkvist
  • Fikonspråket har gett oss ordet fimp från fimp stukon (stump)
  • Månsing har bidragit med ord som lattjo, tjacka och fika (kaffi/kaffe omvänt)

Tips på mer läsning:

De alldeles egna orden

Språket är fullt av finurliga, unika, nyskapande och hemmagjorda ord. Vi skapar och omskapar språket hela tiden.  Idag funderar jag över ord som kanske är självklara för en själv, men nya för andra. Familjeord, släktord, dialektord eller alldeles egna ord. 

Häromdagen pratade jag med en vän om mixrar. Jag tyckte att det var så himla bra att den stavmixer vi nyss hade köpt också kunde bli en hackemoj. Hackemoj? Ett ord som i hennes öron lät påhittat, som grejsimojs. Men i min värld existerar det som en fullt giltig synonym för matberedare, men antagligen bara så i familjen.

Bananvattnare? Nya företeelser kräver nya ord. Foto: Jenny Asp.

Interna ord i externa sammanhang

Alla har vi dessa egna ord. Orden som kanske länge har använts internt med vissa människor, och plötsligt när de tas i bruk för en större krets blir de plötsligt annorlunda, konstiga, svårförståeliga, eller klockrena, roliga och nyskapande.

Det händer ofta när man flyttar. Vanligare, dialektala ord kan på en ny plats bli mer exotiska. Jag älskar att höra andras ord – nya för mig men hemvana för dem. Och om jag börjar använda dem har det även blivit mina ord.

Några familjeord i min ordvärld

De egna orden har olika ursprung. De kan som sagt vara dialektala (tjörmutt = grinig, från Sjulnäs i Lappland), komma från barnspråk (pling = välling, från microns plingande ljud) ärvas av släktingar (lengräddad = mindre begåvad, från äldre norrländsk släkting) , påhittade just i stunden (nationalljummen = Kiviks svartvinbärsmust, från mig själv som barn), mobilspråk från autoredigering (arne = bröd) eller något helt annat.

Vad har du för särskilda ord? Ord du kanske bara använder ibland, med vissa människor eller i vissa sammanhang. Eller ord du vill sprida vidare och låta alla ta del av – eftersom de är så väldigt användbara.

Läs gärna språkvetaren Camilla Sveréus blogginlägg om användbara ord.

Tips på mer läsning:

Användbara metaforer eller slitna klyschor?

metafor [-fo:´r] (latin meta´phora, av grekiska metaphora´, av metaphe´rō ‘bära bort’)

Metaforer en viktig del av vårt språk

Metaforer är ett spännande område inom språkvetenskapen. Vi använder oss hela tiden av metaforer – levande (papperskorg på datorn), bleknande, döda (fatta = förstå, eg från gripa). Ju mer levande en metafor är, desto tydligare är kopplingen till det faktiska objekt den refererar till. Ju mer den bleknar desto mer ogenomskinlig blir sambandet mellan den första domänen och den andra.

Se tillbaka på en tid som flytt. Ha gjort en resa. Foto: Jenny Asp

Slitna metaforer blir lätt klyschor

När metaforerna är nyskapande och ovanliga lägger vi märke till dem, men oftast är de så integrerade i språket att vi inte reflekterar över dem. Vissa metaforer används hela tiden, och fyller väl sin funktion utan att bli slitna. Andra blir lätt klyschiga. Ett uttryck jag numera hör hela tiden är att göra en resa, i metaforisk betydelse. Det är personer som har genomgått en förändring, företag som har utvecklats, en tid man ser tillbaka på och sammanfattar som en resa. Men varför är uttrycket så populärt?

  • ”Vilken fantastisk resa vi har gjort under det här året”
  • ”Vilken resa det har varit”
  • ”Det har varit en spännande resa som företaget har gjort”
  • ”Min resa började…”
  • ”När jag ser tillbaka på den tiden har det varit en riktig resa”. 

Livet som resa – en vanlig metafor

Resan som metafor över lag är väldigt vanlig. Livet som resa kallas i språkvetenskapen för en konceptuell metafor (Lakoff & Johnson), och kan beskrivas som ett övergripande tema där andra liknande metaforer med tid, liv och resor som tema samlas. Tid och utveckling är något abstrakt, och för att tala om det tar vi gärna till metaforer. Resan handlar just om förflyttning och att ta sig från punkt a till punkt b under en tidsperiod.

Alternativa uttryck sökes!

Men det intressanta är – varför finns det så få alternativ för just det här uttrycket? Jag slängde ut frågan på Twitter för en tid sedan, där jag tyckte att resan som metafor för personlig eller företagsrelaterad utveckling började bli lite utsliten. Någon svarade – ”Intressant! Men vad ska man istället säga?” Och det verkar verkligen saknas alternativ.
De få jag har kommit på är:

  • Vilken spännande tid det har varit.
  • Vilken utveckling vi har varit med om.
  • Vad mycket som har hänt under den här perioden.
  • Vad fantastiskt mycket jag har lärt mig under det här året.

Jag håller med om att dessa alternativ inte alls är lika målande eller bär på lika mycket innebörd som resan. Resan innehåller både tid, förflyttning och utveckling. Mina alternativ rymmer bara ett av dem i taget.

Därför ber jag om din hjälp. Vilka uttryck finns som kan användas på samma sätt som ”vilken resa vi har gjort under det här året”? Kommentera gärna och ge förslag! Eller så kanske du inte alls håller med om att det är ett slitet uttryck, utan snarare väldigt bra.

Tips på mer läsning:

Kunskapsrevolutionen driver på kreativiteten i världen

Dags att ta upp kreativitetstråden igen! För en tid sedan bloggade jag om hur man blir mer kreativ och vikten av struktur för ett kreativt resultat. Nu vill jag vidga begreppet kreativitet och gå från individnivå till samhällsnivå.

Två boktips om kreativa förändringar i samhället

I samband med mitt tidigare bloggande om kreativitet läste jag två intressanta böcker i ämnet: Tänk det otänkta av P.A Ståhlberg och Vad som händer i världen och varför det är viktigt att förstå av Fredrik Härén. De diskuterar fenomenet kreativitet i samband med samhällsförändringar som det postindustriella samhället och kunskapsrevolution.

Foto: Jenny Asp

Våra tankemönster styr hur det faktiskt ser ut

Ståhlberg menar att den mentala infrastrukturen påverkar den fysiska infrastrukturen. För att vi ska kunna skapa nytt krävs det därför att vi först tänker nytt. Även om vårt samhälle inte är lika industriellt som det en gång var, har vi fortfarande kvar mönster och beteenden från det naturvetenskapliga, raka och sekventiella tankesättet som styrde industrialismen.

”Att försöka tänka det ännu otänkta är nyckeln till att vara med och skapa den nya mentala infrastrukturen” (P.A Ståhlberg)

Det post-industriella samhället drivs med hjärnkraft

Han tippar på att det verkligt postindustriella samhället kommer om cirka 10–30 år. Alltså när vi har frigjort oss från de industriella mönstren på riktigt och är redo att tänka nytt. I detta nya kommer hjärnkraft att vara den viktigaste resursen och kreativitet och innovationer högre värderat än någonsin tidigare. Men vad krävs för att skapa nytt?

”Det nya finns inte i det gamla. Skapandet ger själva processen”
(P.A Ståhlberg)

CQ istället för IQ

Skolan måste förändras. Det anser Ståhlberg. Vi tränar för lite på nytänkande och mönsterbrytning idag, utan fokuserar mer på logik, göra rätt och anpassa sig. Det blir man inte kreativ av. Mönsterbrytningsförmåga kallas också för kreativ kompetens eller CQ (creativity quotient) och går ut på att arbeta med det nya och slumpmässiga, för att hjärnan ska släppa sina etablerade mönster och istället skapa nya.

”Vi utvecklas från att vara barn med fantasi till att vara
vuxna med logik” (P.A Ståhlberg)

Utvecklingsländer utvecklas snabbare

Fredrik Härén inleder sin bok med att ställa upp utvecklade länder mot utvecklingsländer. Men redan när man kallar sig för utvecklad har man begränsat sig. Man stannar av i utvecklingen och stagnerar. Och stagnation är detsamma som kreativ död. Han ger exempel på minde utvecklade länder som – på grund av att de inte alltid har haft färdigutvecklade mönster och infrastrukturer – i många fall har gått om mer utvecklade länder med kreativa lösningar.

”Genom att definiera sig som utvecklad säger man att man är klar” (Fredrik Härén)

Internet har drivit på kunskapsrevolutionen

Innan internet kom hade västvärlden länge ett monopol på kunskap och information. Så är det inte längre. När all världens information blev tillgänglig för alla, överallt och hela tiden gjorde det att alla plötsligt också kunde utbilda sig. Idag ökar antalet välutbildade så snabbt att det är svårt att överblicka. Och för att vara kreativ krävs just kunskap. Olika kunskaper som kombineras på olika sätt. Vilket nu görs snabbare än någonsin.

”De som verkligen har förstått poängen med internet är människor i utvecklingsländer” (Fredrik Härén)

Nöj dig inte med snabba svar och enkla lösningar

Så, vad ska vi göra för att komma ikapp då? Vi i de utvecklade länderna. Något som både Härén och Ståhlberg tar upp är att inte stanna vid första bästa lösning. Skapa inte bara ett svar, skapa fler svar! Och helst annorlunda sådana också. En intressant iakttagelse är att vi ofta är så inriktade på att lösa problem. Men vore det inte bättre att komma på idéer som strategiskt förebygger problemen innan de uppkommer? Fokusera på det istället.

Träna på att ifrågasätta, tänk det otänkta och våga riskera det som något nytt innebär. 

Tips på mer läsning:

Så blir du mer kreativ, del 2


Foto: Jenny Asp. Barcelonamosaik.

I mitt förra inlägg om kreativitet fokuserade jag på hur man får igång den kreativa processen genom att skaffa sig inspiration och idéer. Men en lika viktig del av kreativiteten är struktur och disciplin. För vad är uppslag, storslagna idéer och skaparanda värt om man ändå inte kommer någon vart med det? Ibland definieras kreativitet krasst som det kreativa resultatet. Att det måste leda till något för att kunna räknas som kreativt.

Kreativitet föds i detaljer.
I en precis, fokuserad uppmärksamhet.
(ur Artist på jobbet).


Många tror att struktur motverkar kreativitet
. Det är snarare tvärtom. De två förutsätter varandra. För att kunna skapa behöver man en ordning och ramar att vara kreativ inom. Det kan vara svårt att fylla ett A4 med en berättelse på fem minuter om – vad som helst. Man blir lätt handfallen och vet inte var man ska börja. Om man däremot får ett tema blir det mycket enklare att komma igång. Hjärnan kan fokusera och börja spinna på idéer runtom temat. Flexibilitet inom lagoma ramar tror jag på.

Kreativitet behöver en balans av motvikter. Mellan idéer och förverkligande. Flöde och struktur. Ordning och kaos. (Eva Sanner).

Kreativa människor tar ofta vara på dessa motsättningar. Det är något vi alla har i oss från början. Men vissa av oss blir med tiden kanske för disciplinerade, eller för sprudlande. Man behöver både och. Man behöver vara vara idérik och öppen för att komma igång, men sedan behövs fokuseringen och disciplinen för att få ihop det. För mig gäller det att stänga av mejlen och alla andra kanaler som pockar på min uppmärksamhet, sätta på musik och skapa mig det utrymme jag behöver för att få detta skrivet.

Struktur och ordning ger en också en känsla av kontroll och ökad arbetsro. Det behövs, för stress är förödande för flowet och kreativiteten. Sveriges främste struktör David Stiernholm skriver om vikten av struktur för kreativitet. På hans blogg finns många bra knep för hur man kan strukturera upp och förenkla sitt liv. För att skapa plats för det man egentligen vill göra.

Kritisk granskning av helheten är också på sin plats när man väl har kommit igång, och skapat något. Inte innan det. När du har kommit en bit kan du lyfta blicken. Gör du rätt sak? På rätt sätt? Sållning, finslipning och ihopsamling kräver också struktur. En nödvändig del i den kreativa processen.

Och kreativitet är viktigt. Både för att må bra och utvecklas som människa som i arbetslivet. Man talar om kreativitet och idéer som den nya valutan. När fler och fler skaffar sig likadana utbildningar är det de originella idéerna som gör en skillnad. En person som talar sig varm om kreativitet och utbildning är Sir Ken Robinson, expert inom området. Har du tjugo minuter över rekommenderar jag dig att se TED-föreläsningen ”Schools kill creativity”. Den gav i alla fall mig en tankeställare.

Bestäm vad du vill ha, bestäm vad du är redo att byta bort för att få det, gör dina prioriteringar och börja arbeta (Patrik Malmberg).

 

Tips på mer läsning: