Så gör du texten levande

Jag skriver ofta om tydliga, begripliga och enkla texter. Något jag inte nämner lika ofta är levande texter. En text som känns levande talar till oss och engagerar; vi förstår den lättare och gillar den därför också mer. Du kan få liv i texten genom att skapa inre bilder och väva in människan och det sinnliga i texten. 

Skapa bilder i det inre

Som läsare älskar vi allt som skapar bilder i vårt inre. Det är en av de saker jag värdesätter mest med skönlitteratur – att hela världar börjar existera, bara genom bokstäver på papperet. Men de allra flesta texter blir bättre när läsaren känner att den får ut mer av texten än ren information.

Konkreta detaljer i texten ger läsaren en inre bild av vad som beskrivs, och det gör texten mer levande. Foto: Jenny Asp

Du  kan skapa bilder och ge texten mer liv genom:

  • exempel som ger färg och stämning till texten
  • målande ord och beskrivningar – hellre med väl valda substantiv och verb istället för att strössla med adjektiv och adverb (som ofta får motsatt effekt)
  • konkreta detaljer som ger läsaren en bild av det som beskrivs
  • människor som förkroppsligar det skrivna
  • att använda sinnena i texten.

Förutom att detta gör texten mer levande, blir den också tydligare.

Lyft fram människan

Skrivande handlar alltid om att en människa vill berätta något för en annan människa. Bakom budskapet finns en vilja att nå fram, och det är människan som står för den viljan. Vi vill alla gärna läsa mänskliga texter, så tänk på det när du skriver.

Ett sätt att låta människor synas i texten är genom citat. Här blir det plötsligt helt okej med egna åsikter, subjektiva värderingar och talspråkliga uttryck – nästan oavsett vilken texttyp det handlar om. Låt citatet säga sådant som inte får utrymme i den övriga texten, och skriv det inte för tillrättalagt utan gärna som personen just har sagt det.

Anpassa till vilken slags text du ska skriva

Självklart behöver du ta hänsyn till vilken sorts text du ska skriva. Ett reportage, en reklamkampanj eller en krönika har större utrymme för det personliga och målande än ett pm, en informerande webbtext eller en instruktion. Men jag tror att fler texter skulle må bra av mer liv, så prova! Och fråga någon annan om vad de tycker, när du är klar.

Tips på mer läsning:

Hur skriver man punktlistor?

Att använda sig av punktlistor är bra för att lätta upp en text, framhäva viss information, förtydliga uppräkningar och ge överblick över innehållet. Punktlistor fungerar särskilt bra på webben och i långa texter, men passar egentligen i alla texter som innehåller information.

Tre allmänna tips:

  • Håll listan ganska kort – upp till sju punkter brukar vara en bra längd.
  • Försök skriva punkterna med så lite text som möjligt.
  • Använd inte för många punktlistor i en och samma text. Då tappar de sin funktion.
Ögat dras till punktlistor – eftersom de sticker ut i texten. Därför är det bra att använda punktlistor för information som är särskilt viktig.  Foto: Jenny Asp

Tänk på symmetrin

Punktlistor behöver vara symmetriska. Det innebär att de är uppbyggda på samma sätt: med uppmaningar (som ovan), med substantiv, med enstaka ord eller hela meningar. Man ska därför inte blanda olika former i samma punktlista.

Håll koll på stora och små bokstäver

Det finns två enkla regler för när man använder stora och små bokstäver i punktlistor:

  • Stora bokstäver används om varje punkt består av en fullständig mening.
  • Små bokstäver används i alla andra fall.

När används kolon?

Om punktlistan är en fortsättning på meningen innan behöver man inte använda kolon. Annars används kolon innan listan.

Exempel 1
Kom ihåg att ta med dig

  • varma kläder
  • matsäck
  • gummistövlar.

Exempel 2
Kom ihåg:

  • Ta med dig varma kläder.
  • Gör matsäck.
  • Glöm inte gummistövlar.

Och hur gör man med komman och punkter?

Inga kommatecken används före eller i punktlistor. Man kan tänka sig att kommatecknen i en uppräkning försvinner när man gör om det till en punktlista.

Punkt används efter varje självständig mening i en punktlista, men annars bara efter det sista ledet. Se skillnaden i exemplen ovan.

Ett bra knep är att tänka hur det hade sett ut i vanlig löptext – självständiga meningar eller uppräkningar skrivs på samma sätt där som i punktlistorna. Lycka till!

Tips på mer läsning:

Tio vanliga korrekturfel du kan undvika

Korrekturläsning handlar om att skapa korrekta texter. När man stöter på ett fel i en text hakar man upp sig, och tappar lite av förtroendet till avsändaren. Här kommer tio vanliga korrfel du kan hålla utkik efter i din text. Kolla även in mina tio bästa tips för att korrläsa en text.

När man korrekturläser en text fokuserar man på textens yta: stavning, skiljetecken, meningsbyggnad, förkortningar och sifferuttryck. Foto: Jenny Asp

1. Svårstavade ord

Med hjälp av stavningskontrollen kommer du långt. Men felstavade eller felskrivna ord kan ändå slinka igenom. Kan du svenskans mest svårstavade ord? Det kan vara värt att kika igenom din text efter just dessa ord och kontrollera att du har skrivit dem rätt.

2. Stora eller små bokstäver?

Något jag ofta ser är flerordiga namn där man har skrivit stora bokstäver på båda orden. Till exempel ”Uppsala Universitet”. Här gäller regeln att bara första ordet, och ord i sig som är namn, skrivs med stor bokstav. Alltså ska det vara ”Uppsala universitet”. ”Högskolan Dalarna” skrivs däremot med stort -D eftersom ”Dalarna” är ett namn i sig.

3. Tankstreck eller bindestreck?

Ett skiljetecken som kan vara klurigt att använda är tankstrecket, som är längre än bindestrecket och har en annan användning. Det används ofta för att markera omfång, repliker eller inskjutningar. Lär dig att använda tankstrecket på rätt sätt när du skriver.

4. Semikolon

Ett annat skiljetecken som ofta används på fel sätt är semikolon. Det allra lättaste är att undvika det, om man inte är säker på hur det ska användas. Eller så vill du utveckla ditt skrivande och lära dig att behärska semikolonets användning.

5. Satsradningar – när är de okej?

Satsradning innebär att man radar upp två huvudsatser efter varandra. Till exempel ”Det snöar ute, det är alldeles vitt”. Det är okej att satsrada, så länge den andra satsen förklarar eller förstärker den första. Det klingar sämre om man skulle skriva ”Det snöar ute, imorgon börjar skolan” som inte hänger ihop lika väl. Ett enkelt sätt att undvika satsradning är att foga ihop satserna med ett bindeord: ”Det snöar ute, och imorgon börjar skolan”.

6. Onödiga ”så” och ”ju”

Ordbehandlarens sökfunktion kan användas till att gå igenom specifika ord eller tecken. I många texter finns överflödiga ”så” eller ”ju” som med fördel kan strykas, för att texten ska bli mindre pratig. Läs mer om ordet ”så”.

7. Kontrollera förkortningar

I de allra flesta fall är det tydligare att skriva ut förkortningar. Väljer du att använda förkortningar finns det korrekta sätt att skriva dem på. De vanligaste förkortningarna hittar du här. Se även till att du är konsekvent och skriver dem på samma sätt i din text. Här är sökfunktionen smidig att använda.

8. Tal – siffror eller bokstäver?

Upp till 12 eller 20 brukar man skriva tal i bokstäver. ”Två personer möttes på vägen”, inte ”2 personer”. Stora tal brukar man gruppera i tresiffriga grupper från höger. Alltså 3 400, 10 000 eller 1 500 000. Det blir lättast att läsa så.

9. Procenttecken

Ett vanligt fel är att missa mellanslaget mellan siffra och procenttecken. Alltså 8 %, inte 8%.

10. Till sist, avstavningar

Om texten är layoutad bör du se över eventuella avstavningar. Det innebär att dela upp ett ord, så en del hamnar på en rad, och en del på nästa rad. Försök att inte ha för många avstavningar, eftersom de försvårar läsningen till viss del. Här kan du testa avstavningar i Språkrådets avstavningslexikon.

Behöver du hjälp med korrekturläsning? Hör av dig till mig.

Tips på mer läsning:

Vad är klarspråk?

Sedan 2009 har Sverige en språklag. Den slår fast att det offentliga språket ska vara vårdat, enkelt och begripligt. Det är detta som kallas klarspråk.  Även om lagen gäller offentlig sektor, tjänar alla på att tänka klarspråk i sin kommunikation. 

Vårdat, enkelt och begripligt språk

Klarspråk innebär att skriva tydliga och begripliga texter, som fungerar i sitt sammanhang. Det yttersta målet med detta är av demokratisk art – alla ska ha tillgång till och rätt att förstå vad offentliga verksamheter kommunicerar. 

Språkrådet förklarar klarspråksparagrafen (s. 7) så här:

1. skriva vårdat = följa den officiella språkvårdens rekommendationer
2. skriva begripligt = undvika svårbegripliga ord och krånglig grammatik
3. skriva enkelt = skriva så att mottagaren förstår.

Klarspråksparagrafen för offentliga verksamheter finns i Sveriges språklag sedan 2009. Foto: Jenny Asp

Fördelar med klarspråk

Klarspråk är att skriva för läsaren, mottagaren eller användaren. Olika texter kan ha olika mål, men alla vill att deras texter ska bli lästa och förstådda. Kanske också att de resulterar i en handling eller reaktion. Klarspråk leder till att läsaren snabbare förstår texten, och därför är klarspråk något som alla vinner på i längden – både offentliga och privata verksamheter. Ingen klagar någonsin på att en text är för lätt att förstå.

Klarspråk leder till

  • bättre läsbarhet
  • högre trovärdighet
  • att fler läsare förstår innehållet
  • färre missförstånd och frågor
  • minskad frustration
  • bättre service
  • sparad tid,  energi och pengar
  • bättre sökbarhet på nätet
  • en positivare bild av avsändaren.

Tips för att skriva klarspråk

Planera

  • Fundera igenom syftet med din text.
  • Tänk ut vilka mottagare texten har.
  • Försök se texten ur mottagarens ögon.
  • Tänk på vad texten ska leda till.

Strukturera

Skriva

  • Välj en lagom personlig ton.
  • Förklara allt som behöver förklaras.
  • Använd gärna exempel för att konkretisera.
  • Gör verb av substantiv.
  • Skriv ut vem som gör vad.
  • Använd enkla och begripliga ord.
  • Förklara nödvändiga facktermer eller förkortningar.
  • Undvik långa och invecklade meningar.
  • Undvik slitna klyschor.
  • Sammanfatta det viktigaste.

Granska

Tips på mer läsning:

Fem tips för en bra ”Om oss”-sida

”Om oss”-sidan är ofta en av de mest besökta sidorna på webbplatser. Men gång på gång blir man som besökare mest frustrerad av ogenomtänkta och inåtvända texter. Läs mina fem tips på hur du istället skriver en relevant, användbar och engagerande om-sida.

1. Berätta vem du är och vad du gör

Det första jag vill veta när jag hamnar på en sajt är: Vad är det här? Vad är det för organisation och vad gör de? Jag väljer oftast att klicka på ”Om oss” för att snabbt hitta svaren där, och därför blir det i mina ögon sidans främsta syfte att berätta vem man är och vad man gör. Om du inleder om-sidan med en kort och ganska neutral sammanfattning av din verksamhet har du antagligen besparat många besökare en hel del frustration.

Foto: Jenny Asp
Glöm inte att lägga lite krut på om-sidan på din sajt. Foto: Jenny Asp

Ta inte för givet att alla vet vad du gör, eller att de hittar den informationen på startsidan det första de gör. Större organisationer tenderar att ha webbplatser som är späckade av information, och ofta är det svårt att få ett snabbt svar på den viktigaste frågan: Vad är det här?

2. Byt perspektiv till besökarens

Många gör misstaget att skriva för mycket om sig själva på om-sidan. Det är vanligt att ordet ”vi” förekommer mycket oftare än ”du”. Även om du skriver om dig och ditt företag, får du inte glömma bort besökarens perspektiv. Vi är alltid mer intresserade av oss själva än av andra – och det gäller även den som besöker din sajt. Kan du få om-sidan att handla om dig, men även inkludera besökaren har du vunnit mycket.

Utgå från frågorna:

  • Vad kan du hjälpa besökaren med?
  • Vilket behov kan hen tänkas ha?
  • Vad vill besökaren få reda på?
  • Vilket problem kan du lösa?
  • Vad kan hen ha nytta av?

3. Visa upp människorna och det mänskliga

Om-sidan är platsen där man kan tillåta sig att vara mer personlig. Det är också rätt plats för att berätta om sina värderingar, drivkrafter och drömmar. Gör inte misstaget att klippa in text direkt från ett policydokument eller liknande. Den behöver skrivas om för nya läsare och ett nytt sammanhang, så använd en äkta röst och prata direkt med besökaren.

Du kan också välja att lyfta fram människorna bakom organisationen för att skapa förtroende och trygghet. Det gäller oavsett om din verksamhet består av en enda person, eller flera hundra. Människor vill ha kontakt med människor, och en bild är ett enkelt sätt att skapa detta. Om du väljer att skriva mycket om personerna bakom är det smart att göra en undersida för detta, så det inte blir för mycket information på en gång.

4. Lyft fram varför man ska välja dig

Nu har du berättat vem du är, vad du gör och hur du kan hjälpa besökaren. Men vad är speciellt med dig och ditt företag? Varför ska besökaren eller den potentiella kunden välja dig? Lyft fram det som är speciellt och framgångsrikt med din verksamhet, utan att skryta. Håll dig till fakta och visa upp referenser, certifikat eller priser – om det är relevant för saken. Om du har en helt ny verksamhet är det kanske bättre att berätta om visioner, drömmar och mål.

5. Led besökaren vidare

En sista detalj är lätt att glömma: att leda besökaren vidare dit du helst vill att hen ska gå. Det kan vara att kontakta dig, läsa mer om dina produkter eller tjänster, läsa en artikel på din blogg eller något annat. Men låt inte sidan bara ta slut, utan att ha erbjudit en väg vidare på din webbplats.

Vill du ha hjälp med att skriva din ”Om oss”-sida, eller andra webbtexter? Hör av dig till mig.

Tips på mer läsning:

Vikten av en ingress

En ingress är en (ofta) fetmarkerad inledning av en text. Alltså precis detta du läser just nu. Den fungerar både som en kort sammanfattning av innehållet, och som en lockande väg in i en text. Lyckas vi fånga läsarens intresse här är chansen stor att hen fortsätter läsa. Glöm därför inte bort att använda dig av ingresser – även i andra texter än artiklar!

Som läsare får vi oftast syn på rubriken först. Vad den berättar är avgörande för om vi läser vidare eller inte. Därför är bra rubriker otroligt viktiga för resten av texten. Om vi väljer att fortsätta, skumläser vi oftast ingressen – om den aktuella texten har en sådan. Efter att ha registrerat innehållet i rubrik och ingress har vi fått tillräckligt mycket information för att avgöra om vi vill läsa vidare eller inte.

bokstav
Ingressen sammanfattar det allra viktigaste i texten. Foto: Jenny Asp

Passar för många slags texter

Det är framför allt redaktionella artiklar som har ingresser. Men faktum är att många slags texter tjänar på att ha en ingress. Här kan du kort sammanfatta det viktigaste innehållet i texten, och därmed göra läsaren en tjänst genom att ge överblick. Även ett nyhetsbrev, ett pm eller en webbtext blir lättare att läsa med hjälp av en ingress. När vi läser älskar vi nämligen skanningspunkter som sticker ut ur texten, som rubriker, ingresser, bildtexter eller fetmarkerade ord. Oavsett vad vi läser.

Håll det enkelt och skapa intresse

Om ingressen ska fungera som en lätt ingång till resten av texten, är det viktigt att hålla den enkel. Undvik komplicerade ord och formuleringar utan vänd dig direkt till läsaren och tänk hur du enklast kan sammanfatta ditt innehåll. Du kan också tillåta dig att skriva ingressen lite mer retoriskt, dramatiskt eller personligt än resten av texten – om det passar i sammanhanget.

Skriv ingressen först – eller sist

Vissa gillar att skriva ingressen först. Då kan man tänka igenom vad man vill att texten ska innehålla, och skapa en slags minidisposition för texten. Andra föredrar att skriva ingressen sist, som en sammanfattning av det redan skrivna.

Oavsett leder en ingress till en tydligare text, inte bara för den som läser utan även för dig som skriver. Att behöva tänka igenom vad texten faktiskt handlar om och kort sammanfatta detta i några meningar är en nyttig övning!

Tips på mer läsning:

12 tips för uppsatsskrivandet

I kursen ”Vetenskapligt skrivande på svenska” grävde jag ner mig i den krävande process som skrivande inom akademin innebär. Det är en ständig balansgång mellan olika krav; det gäller att tydligt presentera innehållet, logiskt ordna textens alla delar, uttrycka sig korrekt och precist och samtidigt helst också försöka behålla sin personliga stil.

Skrivande handlar om både detaljer och sammanhang. Som skribent behöver du kunna växla mellan de enskilda delarna och helheten. Foto: Jenny Asp

Första stadiet: skissa och sondera

1. Börja i tid för att hinna skriva, skriva om, sudda ut, pussla och i slutändan få texten sammanhängande ocn enhetlig. Skrivprocessen är ofta mer tidskrävande än man tror och genom planering minskar du de stressfaktorer som ofta finns kopplade till skrivandet.

2. Sätt upp ramar för skrivandet genom att skissa upp syfte, frågor, metod och disposition att utgå från. Ramarna gör det lättare att komma igång och även att hålla sig till det man har tänkt skriva om.

3. Läs andras texter för att få inspiration och insikt om passande upplägg, träffande formuleringar och tydliga redogörelser. Ju mer insatt du är i hur vetenskapliga texter brukar se ut och vilka ramar som finns, desto bättre jobb kan du göra med din egen text.

I valet mellan två lika enkla uttryck bör det mest precisa väljas. I valet mellan två lika precisa uttryck bör det enklaste väljas (Jarrick & Josephson).

Andra stadiet: skriv

4. Formulera dig sakligt och precist när du skriver, eftersom vetenskapliga texter har höga krav på detta. Genom att hålla sig till saken och presentera centralt innehåll tidigt i texten blir texten saklig. För att uppnå precison kan man tänka på att tydligt definiera sina termer, använda dem på ett konsekvent sätt och redogöra för sitt tillvägagångssätt ocn sin argumentation. På det viset uppstår inga luckor som läsaren själv behöver fylla i.

5. Skriv begripligt och använd inte krångliga ord eller formuleringar i onödan. Det gäller att balansera ett enkelt språk med den vetenskapliga precisionen och terminologin. Ett annat vanligt grepp i akademiska texter är att använda språkhandlingar som berättar vad man gör i texten, till exempel analysera, jämföra, argumentera eller presentera, för att läsaren enklare ska kunna följa med i resonemanget

6. Låt din person bli synlig. En vetenskaplig text kan vara personlig och originell – så länge den behåller sin vetenskapliga utformning och stringens. Undersökningen och resultatet ska stå i fokus, men det innebär inte att du som utförare och författare inte får märkas i texten. Använd pronomenet jag för att synas mer i inledning och diskussioner, och använd passivformer för att bli mindre synlig i de mer objektiva mittenavsnitten.

Tredje stadiet: strukturera

7. Ta hjälp av den fasta dispositionen när du strukturerar din text. De flesta vetenskapliga texter använder sig av IMROD-modellen (inledning, metod/material, resultat och diskussion) eller timglasmodellen. Den senare syftar på en breddad inledning och avslutning som sätter in undersökningen i en bredare kontext och en avsmalnad textmidja där den egna undersökningen fokuseras.

8. Lyft blicken och se helheten då och då när du skriver. Försök se på texten som en ordnad helhet där allt ska hänga ihop utan lösa trådar eller luckor – varken i struktur eller resonemang. Det är lätt att bli van vid sina egna tankar och sin text (”men jag vet ju vad jag menar!”), så det gäller att komma ihåg att den som ska läsa texten inte har lika bra vetskap om hur saker och ting hänger ihop.

9. Sammanfatta texten när du har lyckats skaffa dig en överblick över textens teman. Det inledande abstraktet är en syntes av hela texten, men det krävs också genomgående sammanfattningar av kapitel och avsnitt i texten för att läsaren ska kunna följa med. Du kan också ge läsaren en översikt genom att placera det viktigaste i första meningen; det här ska texten handla om, och i slutet; det här har texten handlat om.

Fjärde stadiet: snygga till

10. Skala bort och lägg till där det behövs i din text – i slutskedet av skrivandet. Det gör man helst efter att ha vilat en stund från texten, eftersom det är lätt att bli hemmablind när man har sett en text för många gånger. Vissa partier som skrevs tidigt kan nu framstå som onödiga. Ta i så fall bort dem; alla formuleringar och redogörelser ska fylla en funktion. På andra ställen kanske man istället upptäcker luckor i resonemang eller övergångar som saknas.

11. Gör texten konsekvent när det gäller stil, terminologi, formalia och typografi. Gå igenom dina termer, förkortningar och ordval och se till att du använder dem enhetligt och kolla att formalian stämmer – att du skriver referenser eller noter enligt det sätt som efterfrågas i just detta fall. Om du behöver få svar på språkriktighetsfrågor finns de flesta i Svenska skrivregler, på Språkrådet och i SAOL.

12. Be andra att läsa texten när du själv inte kan göra mer. Som skribent vet man vilka tankegångar som finns bakom formuleringarna – kunskap som läsaren saknar. Därför är det klokt att låta nya ögon granska texten, gärna någon annan än handledare eller kursare som känner till texten sedan tidigare. En ny läsare av texten kan upptäcka sådant som har gått dig förbi. Få fler tips på korrekturläsning.

Ett sista råd: Kom ihåg att skilja mellan undersökning och framställning. När man genomför sin undersökning och skriver om den i uppsatsen arbetar man cirkulärt; man hoppar fram och tillbaka mellan olika stadier. Den slutgiltiga textprodukten ska däremot ha en logisk och linjär struktur, där inget av hoppandet ska märkas.

Litteraturtips:

  • Från tanke till text – en språkhandbok för uppsatsskrivande studenter
    Arne Jarrick och Olle Josephson
  • Skriva på universitet och högskolor – en bok för lärare och studenter
    Torlaug 
    Løkensgard Hoel
  • Skriv en artikel – om vetenskapliga artiklar, fackartiklar och förmedlande artiklar Lotte Rienecker, Peter Stray Jørgensen och Morten Gandil

Tips på mer läsning:

Börja skriva dom istället för de och dem?

Många tycker att det är svårt att skilja mellan de och dem i skrift. Det finns mängder av tips för hur man ska komma ihåg att göra rätt, som att ta omvägen via engelskans they och them eller första persons jag och mig. Nu kommer förslaget att införa ett enhets-dom i svenskan.

I ett avsnitt av radioprogrammet Språket i P1 föreslog svenskprofessorn Per Ledin att vi borde överväga att införa enhetsformen dom i svenskan. Skälet till detta är att distinktionen mellan de och dem är svår att göra för många, vilket gör att texter ofta blir felaktiga utifrån dagens skrivregler.

Att det är så svårt att få till distinktionen mellan subjekts- och objektsformen beror främst på att det i talspråket heter samma sak – dom.  Att det samtidigt ställs allt högre krav på språklig kompetens i vårt samhälle gör att Ledin ifrågasätter de nuvarande skrivformerna och föreslår en enklare lösning.

De där böckerna, dom där böckerna? Foto: Jenny Asp

Förr var det lättare att skriva rätt

Idag säger de allra flesta dom både för de och dem, något som gör att det blir svårt att veta vilken form som ska användas i skrift. Förr var det vanligare med uttalsformerna di och dem, vilket fortfarande finns kvar idag i vissa svenska dialekter (t.ex. finlandssvenska). Detta är en förklaring till att det var lättare att skriva rätt förr – det fanns ett tydligare stöd för distinktionen i talet än vad det gör idag.

Ovilja till språklig förändring?

Alla är inte positiva till en stavningsreform av de och dem. De som har lätt att skilja mellan de och dem är de som starkast förespråkar att man ska behålla distinktionen även i skrift. När man väl har lärt sig något och det sitter som berget kan det vara svårt att vilja ändra på sig. I förlängningen skulle en dom-reform även leda till att vi kan få svårt att läsa gamla texter med formerna de och dem, och vi skulle med all säkerhet uppleva dem som gammelmodiga. Men det är den risk man alltid tar med stavningsreformer.

Anpassa till dagens behov eller behålla det vi haft

Så, vad är egentligen bäst? Ska man förenkla skriftspråket så att det passar bättre överens med dagens talade språk och våra behov? Eller ska man behålla gamla former för att värna om historia och traditioner? Jag är inte själv säker på hur jag skulle reagera på att konsekvent börja skriva dom överallt. Dom där böckerna. Jag såg dom i bokhyllan. Tja, vem vet. Jag kanske skulle vänja mig, även om jag just nu tycker att det ser ganska talspråkligt ut.

Dom har en talspråklig karaktär

Och det är väl också det som ligger dom i fatet. I de fall det idag används i skrift signalerar det ofta en talspråklig och mer informell stil. Och det är en uppfattning som gör att dom kan få svårare att erövra språklig mark på de mer formella områdena. Ett annat förslag som kanske skulle ha det lättare i den frågan är att använda de som enda skriftspråksform, vilket föreslogs av Olle Josephson 2010.

Vad tycker du? De, dem eller dom? Alla former eller en enda form? Och i så fall, vilken?

Tips på mer läsning:

Fem tips för att skriva rubriker på webben

Rubriken är det första du ser på en webbsida, i ett blogginlägg eller i en artikel. Det är också rubriken som dyker upp i sökmotorer eller syns i en bloggs arkivlistor. Rubriken fungerar som en etikett som ska bära och föra fram essensen av din text. Det är därför värt att lägga lite möda på att skriva bra rubriker.

gångväg höst uppsala
Rubriker ska fungera som vägvisare och leda läsaren genom texten. Foto: Jenny Asp

Bra rubriker leder till läsning

Redan vid rubriken väljer läsaren om hen vill klicka och läsa vidare, eller inte. En otydlig, innehållsfattig eller tråkig rubrik kan leda till att texten aldrig blir läst – oavsett hur bra den i själva verket är. Jag ser rubriker som etiketter för texter, vägvisare för information och paketeringar av innehåll.

1. Var tydlig och informativ

Eftersom vi främst skumläser på nätet gäller det att vara så tydlig som möjligt, redan från början. På en webbsida är det först rubrikerna vi skannar av. Om vi inte ser något av intresse eller förstår vad texten handlar om, klickar vi oss vidare till en annan sida. Skriv därför en rubrik som sammanfattar innehållet, hellre än att smycka ut och spexa till det.

2. Skriv en rubrik – inte en överskrift

Det är skillnad mellan en rubrik och en överskrift. En överskrift anger innehållet för den följande texten, t.e.x. ”Rubriker på webben”, men säger inte lika mycket som den konkreta ”Fem tips för att skriva bra rubriker på webben”. I tryckta tidningar har rubriker ett begränsat utrymme och har traditionellt sett därför varit ganska korta. På webben finns det däremot plats att breda ut sig lite mer – men var försiktig med alltför långrandiga rubriker.

3. Använd mellanrubriker

Mellanrubriker ger en överblick över innehållet och läsaren ser därmed enkelt hur texten är disponerad. Som läsare får man möjlighet att hoppa in i texten och läsa de stycken som känns relevanta, särskilt när det gäller informerande texter. Mellanrubriker kan vara ganska korta och ska sammanfatta den följande texten.

4. Skriv med vanliga ord för att bli hittad

Sökbarheten är ett annat skäl till att hellre skriva informativa än spexiga rubriker på webben. Det blir lättare för andra att hitta din text om du skriver rubriker med ord eller fraser som vanliga människor brukar söka på. Vad handlar din text om? Vad skulle du själv söka på för att hitta den informationen?

Tänk också på att använda de färdiga formateringarna för rubriker: ”Rubrik 1” för huvudrubriker och ”Rubrik 2” för mellanrubriker. Läs mer om seo-tips.

5. Locka till läsning

Det finns vissa typer av rubriker vi lockas mer av än andra. Kvällstidningar och sensationsjournalistik försöker ofta få oss att haja till, bli chockade eller förvånade. Själv lockas jag ofta av rubriker där jag förstår att jag kan lära mig något, som:

  • Tips på…
  • Därför…
  • Så fungerar…
  • Tre sätt att…

Det verkar som att detta även gäller min blogg, för de mest lästa artiklarna har denna typ av rubriker. Vi vill ofta lära oss något och förstå mer, när vi söker på nätet. Och helst på ett enkelt sätt.

Tips på mer läsning:

Kan du svenskans mest svårstavade ord?

Det är inte lätt att alltid skriva rätt. Varför finns det vissa ord som alltid är mycket svårare att stava till än andra? Det kan bero på att orden inte längre uttalas som de skrivs, att stavningen har hängt med från andra språk och att det är särskilt svårt med dubbelkonsonanter.

Stavningen styrdes upp på 1800-talet

Kolla i ordlistorna om du är osäker på stavningen. Foto: Jenny Asp

Länge fanns det inga normer för hur vi skulle stava det svenska språket. Alla skrev ungefär som de ville, efter hur man tyckte att det lät. Först på 1800-talet dök det upp skrifter som ville skapa ordning i skriftspråket och införa en mer konsekvent stavning. Det gjordes på uppdrag av den Svenska Akademien som idag ger ut den normgivande Svenska Akademiens ordlista (SAOL).

 

Stavningen hänger inte alltid med

Stavningsreformer sker ganska sällan, och eftersom talspråket förändras snabbare än skriftspråket gör det att uttal och stavning av många ord inte stämmer vidare bra överens längre. Omständligt uttalades säkert så förr, men idag säger de flesta omständigt och skriver det ofta även så. Ibland ser man skrivna ord och förvånas – är det SÅDÄR det heter egentligen! Eller hette, snarare.

Inlånade ord och inlånad stavning

Många svårstavade ord har vi ärvt från andra språk. Terrass kommer från latinets terra ‘jord’ och stavas därför med två -r. Inte helt självklart om man inte känner till ursprunget. Necessär kommer från franskans nécessaire ‘nödvändig’. Idag tar vi in den största delen lånord från engelskan, och det är svårt att veta ibland hur man ska skriva dessa. Det engelska ordet rakt av? En försvenskad variant? Eller något helt annat? Jag fick nyligen frågan om ordet stalker som är svårintegrerat i svenskan, både i stavning och i uttal.

De svåra dubbelkonsonanterna

Något som ofta är klurigt är dubbelkonsonanter. Och särskilt i ord som har dubbla dubbelkonsonanter. När du kikar på listan nedan ser du att de flesta svårstavade ord innehåller en eller två dubbelkonsonanter – något som ofta är svårt att urskilja rent ljudmässigt, fonologiskt. Abonnemang till exempel. Rent fonologiskt skulle det kunna vara
-bb och -nn, men det är det inte. Abborre har däremot dessa dubbla dubbelkonsonanter. ”Många ben”, läste jag någonstans som ett kom ihåg-knep.

Listan över de ord vi oftast stavar fel

Det rättstavade ordet står i fetstil.

aborre abborre | abbonemang/abonemang abonnemang | altid alltid |
anorlunda annorlunda | annulera annullera | agusti augusti | avunsjuk avundsjuk | bestämmde bestämde | bestäma bestämma | bestämmt bestämt | cyckel cykel | definera definiera | defenitivt/defenetivt definitivt | disskutera diskutera | diskusion/disskution/diskution diskussion | dublett dubblett | igentligen egentligen | imot emot | faktist faktiskt | fläskfile fläskfilé | fotölj fåtölj | följdaktligen följaktligen | föresten förresten | förän förrän | gammla gamla | gamal gammal | giftemål giftermål | hälst helst |
hittils hittills | hämd hämnd | iakta iaktta | innom inom | interjuv intervju | intreserad intresserad | kariär karriär I kompletera komplettera |
konsentrera koncentrera | konferans konferens | konkurens konkurrens | korekt korrekt | kunnde kunde | kvalite kvalitet/kvalité | lungt lugnt | matrial material | medecin medicin | mäst mest | mustach mustasch | mäniskor människor | nogrann/noggran/nogran noggrann | nogrant noggrant |
nämde nämnde | ochså också | orginal original | paralell parallell |
parantes parentes | recention recension | rekomendera rekommendera |
religös religiös | resturang restaurang | sevärdighet sevärdhet | skilnad skillnad | speciel speciell | spännade spännande | stämmning stämning
| succesiva successiva | särskillt särskilt | terass terrass | tillfredställa tillfredsställa | tillsamans tillsammans | tvugna tvungna | tyvär tyvärr | ungdommar ungdomar | värkligen verkligen | vilkor villkor | ytterliggare ytterligare | överrens överens | överaskad överraskad |

Vill du kolla din stavning? Gör Svenska Dagbladets stavningsquiz.

Tips på mer läsning: