Börja skriva dom istället för de och dem?

Många tycker att det är svårt att skilja mellan de och dem i skrift. Det finns mängder av tips för hur man ska komma ihåg att göra rätt, som att ta omvägen via engelskans they och them eller första persons jag och mig. Att det är så svårt att få till distinktionen mellan subjekts- och objektsformen beror främst på att det i talspråket heter samma sak – dom. Nu kommer förslaget att införa ett enhets-dom i svenskan.

I tisdagens Språket i P1 föreslog svenskprofessorn Per Ledin att vi borde överväga att införa enhetsformen dom i svenskan. Skälet till detta är att distinktionen mellan de och dem är svår att göra för många, vilket gör att texter ofta blir felaktiga utifrån dagens skrivregler. Att det samtidigt ställs allt högre krav på språklig kompetens i vårt samhälle gör att Ledin vill ifrågasätta de nuvarande skrivformerna och föreslå en enklare lösning.

De där böckerna, dom där böckerna? Foto: Jenny Asp

Förr var det lättare att skriva rätt

Idag säger de allra flesta dom både för de och dem, något som gör att det blir svårt att veta vilken form som ska användas i skrift. Förr var det vanligare med uttalsformerna di och dem, vilket fortfarande finns kvar idag i vissa svenska dialekter (t.ex. finlandssvenska). Detta är en förklaring till att det var lättare att skriva rätt förr – det fanns ett tydligare stöd för distinktionen i talet än vad det gör idag.

Ovilja till språklig förändring?

Alla är inte positiva till en stavningsreform av de och dem. De som har lätt att skilja mellan de och dem är de som starkast förespråkar att man ska behålla distinktionen även i skrift. När man väl har lärt sig något och det sitter som berget kan det vara svårt att vilja ändra på sig. I förlängningen skulle en dom-reform även leda till att vi kan få svårt att läsa gamla texter med formerna de och dem, och vi skulle med all säkerhet uppleva dem som gammelmodiga. Men det är den risk man alltid tar med stavningsreformer, som Ledin också betonar i tisdagens radioprogram.

Anpassa till dagens behov eller behålla det vi haft

Så, vad är egentligen bäst? Ska man förenkla skriftspråket så att det passar bättre överens med dagens talade språk och våra behov? Eller ska man behålla gamla former för att värna om historia och traditioner? Jag är inte själv säker på hur jag skulle reagera på att konsekvent börja skriva dom överallt. Dom där böckerna. Jag såg dom i bokhyllan. Tja, vem vet. Jag kanske skulle vänja mig, även om jag just nu tycker att det ser ganska talspråkligt ut.

Dom har en talspråklig karaktär

Och det är väl också det som ligger dom i fatet. I de fall det idag används i skrift signalerar det ofta en talspråklig och mer informell stil. Och det är en uppfattning som gör att dom kan få svårare att erövra språklig mark på de mer formella områdena. Ett annat förslag som kanske skulle ha det lättare i den frågan är att använda de som enda skriftspråksform, vilket föreslogs av Olle Josephson 2010.

Vad tycker du? De, dem eller dom? Alla former eller en enda form? Och i så fall, vilken?

Läs gärna mer om debatten om dom-reformen på Språkets Facebooksida.
—————–
Uppdaterat 23/10: Läs även Per Ledins blogginlägg om debatten om enhets-dom 

Tips på mer läsning:

4 thoughts on “Börja skriva dom istället för de och dem?

  1. Jag har själv inga problem att använda de och dem på rätt ställe, och just därför skär det i hjärtat på mig varje gång jag läser de där det skulle stått dem och tvärtom.
    Av den anledningen välkomnar jag en dom-reform med öppna armar (och ögon) ju förr desto bättre!!!

    • Hej Agneta! Jag håller helt med dig; det finns starka skäl att ifrågasätta skrivregler som väldigt många har svårt att följa. Det ska bli intressant att se vad som händer framöver i de och dem-frågan!

  2. Håller delvis med Agneta.
    Har inte svårt att skilja på de och dem men tycker det är jobbigt att läsa text där vissa skriver dem, i tid och otid samt i alla sammanhang, när det ska vara de.

    Det verkar gått mode i att använda dem i text och att det började för 5 – 7 år sedan. Jag upplever att det inte var så förr. Kanske bra med en dom-reform för det är enklare läsa en text där det står dom, även där det borde vara de, än löpande text där det står dem hela tiden.

    Det optimala vore ifall de som har problem att skilja på de och dem lärde sig tänka: vi – de och oss – dem, då borde det ju inte vara några större problem.

    Mvh Tomo

  3. Jag tycker det oftast är svårt att läsa talspråk. Jag måste läsa ordet högt och långsamt för mig själv för att inse vad som står.

    När jag läser tyst så spelas ordet upp i huvudet efter vad som står på pappret (jag inbillar mig att det är så för de flesta) och jag kan misstolka helt, inte förstå alls eller staka mig och bli störd i läsningen när det skrivs slang, förkortningar och talspråk. Vissa ord uttalas dessutom lika och särskiljs bara skriftligt. (Förståelsen är såklart beroende av kontext men det kan bli riktigt tokigt om det inte skrivs ut vad som menas)

    Beroende på kontext skulle jag alltså antagligen i huvudet höra ”dom” som det man kallar ett slutgiltigt beslut i rättssal. Jag pratar skånska och mitt ”de/dem/dom” uttalas [dåm] i talspråk. Jag skulle staka mig, backa och behöva läsa om.
    Jag har i och för sig läst och skrivit mycket sedan barndomen, så det har kanske att göra med vad man har lärt sig och vant sig vid…

    Säg att det börjar skrivas allt mer talspråk. Hur gör vi med dialekterna? Vems talspråk ska gälla – om något? Eller är det en orimlig fråga?

    Om jag bor i t.ex Skåne och aldrig hör dalmål, inte vet hur det låter eller vilka slangord och specifika termer de använder i Dalarna, hur ska jag obehindrat kunna läsa en text skriven av någon som talar dalmål?

    Haha! Eller har jag dragit det för långt nu?…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *