I-yrken: informationsarkitekt och innehållsstrateg

Tills för några veckor sedan hade jag aldrig hört talas om varken informationsarkitekt (information architect) eller innehållsstrag (content strategist). Två för mig nya yrken, som har med internet, information och innehåll att göra. Intressanta i-yrken alltså.

Informationsarkitekt verkar vara ett äldre och vanligare yrke än innehållsstrateg. Hobbyforskning = det förstnämnda ger på svenska 37 500 träffar på Google medan det sistnämnda ger 373 träffar. Kan också bero på att de engelska termerna är vanligare att använda även i Sverige, vilka har betydligt fler träffar. Content strategy så många som en miljon träffar.

Strategi och struktur för webbplatsers information
Men vad gör man som informationsarkitektur eller som innehållsstrateg? I båda fallen handlar det om struktur och strategi bakom innehållet på webbplatser. I en intressant artikel förklarar innehållsstrategen Rachel Lovinger begreppen som:

Content strategy is to copywriting as information architecture is to design.

Båda yrkena syftar till det förebyggande strategiska arbete man gör innan man producerar själva innehållet på webbplatsen. De skiljer sig åt genom att informationsarkitekten planerar för hur informationen ska struktureras och designas för att den ska bli så användarvänlig som möjligt medan innehållstrategen planerar för hur informationen ska utformas för att vara användbar, meningsfull och uppskattad av besökaren.

”The web is content. Content is the web”
Om vi övergår till att diskutera enbart innehållsstrategi (vilket intresserar mig allra mest) kan man ju fråga varför det så viktigt med bra innehåll och en strategi bakom. Som Kristina Halvorson uttrycker det i en artikel (hon är även författare till boken Content Strategy for the Web) består internet av innehåll och att det är informationen vi vill åt när vi surfar. Men det är sällan något som man lägger särskilt mycket tid på när man skapar nya webbplatser och webbsidor – till skillnad från design. Hon säger också att innehållsstrategens uppgift inte bara är att definiera vilket innehåll som ska publiceras – utan också ställa frågan varför vi publicerar det överhuvudtaget. Vi talar sällan om vad som är poängen med just det här innehållet och vem som ska vilja läsa det. Läs mer om vad jag har bloggat om bra innehåll på webben.

Content writer, webbskribent, innehållsstrateg, webbkommunikatör?
Det är inte helt klart för mig hur alla olika delar av webbkommunikation och roller inom området hänger ihop. Eller vad jag ska kalla mig när jag jobbar med att skriva på webben och planera innehåll för hemsidor. Men det är roligt att se att man kan komma från olika bakgrunder med olika utbildningar (språk, media, pr, kommunikation, it, data, pedagogik, psykologi) och ändå hitta sin nisch inom det stora området webbkommunikation. Roligt är det också att läsa om andra språkkonsulter som arbetar med webbinnehåll.

Det är också det jag ser som fördelen med att driva sitt eget företag som konsult. Jag kan hela tiden utvecklas och rikta in mig mot det jag tycker är intressant och mot de kunskaper som behövs av andra. Och är det något jag tycker är särskilt intressant just nu är det webbinnehåll. Något jag också tror det behövs ökade kunskaper om.

Tips på mer läsning:

Esperanto – ett fredsspråk?

Apropå att DN skrev om världskongressen för esperanto, som var i fredags i Helsingborg, blev jag återigen intresserad av språket esperanto.

I och för sig är alla språk konstruerade från början, men att konstruera ett helt nytt språk för att kunna använda det som internationellt hjälpspråk, lingua franca, är ganska fascinerande. Tanken med esperanto var att skapa ett neutralt andraspråk som inte var kopplad till någon särskild nation eller särskilt modersmål (som hjälpspråket engelska ju är), och därmed skapa färre konflikter och större förståelse mellan människor.

Esperanto är skapat utifrån redan existerande språk, något som jag också tycker är ganska spännande. Ordförrådet är till största del från de romanska språken (franska, spanska, italienska, latin), men även från de germanska och slaviska språken. Den polske ögonläkaren Ludwig Zamenhof använde sig av både grammatikor och ordförråd från redan befintliga språk när han skapade språket 1887. Det gör att man känner igen ord och strukturer lite här och var. Fördelen med att skapa ett helt nytt språk gör att man också kan skala bort det som man anser vara onödigt i strukturerna, vilket L.L Zamenhof också gjorde.

Det är enkelt att lära sig språket – på grund av den avskalade grammatiken. Det är något som påstås på flera ställen när jag surfar runt och läser om esperanto. Det gör mig nyfiken och jag bestämmer mig för att lära mig lite mer. På lernu kan man testa enklare kurser och lära sig att hund heter hundo, bild bildo och test testo. Relativt enkelt. Alla substantiv slutar på -o och alla adjektiv på -a. Man slipper helt olika genusskillnader. Det finns också vara en verbform för alla personer, något som man brottas med i de många andra språk (dock inte i svenskan!).

Vad jag inte visste är att esperanton lever och frodas, och används världen över. Språket används mest i Europa, Östasien och Sydamerika. Det är svårt att uppskatta hur många som talar språket men det sprids hela tiden till nya världsdelar och just nu är Afrika väldigt aktuellt, enligt artikeln i DN.

Tja, jag kanske ska skrota de lösa planerna på att lära mig italienska som fjärdespråk. Man kanske ska satsa på esperanto istället? Om inte bara för att se hur det är att lära sig ett relativt nytt och ”konstruerat” språk som sägs vara enklare och mer logiskt än andra språk. Någon som har provat?

 

Tips på mer läsning:

Hur läser vi på nätet?

Läser vi verkligen annorlunda på nätet mot hur vi läser tryckta medier?
Enligt forskningen är svaret ja.

Vi skumläser, och helst så lite som möjligt
Jakob Nielsen – forskare på användbarhet på webben – hävdar att de flesta besökare (80 %) sällan läser webbtexter ord för ord. Vi skumläser snarare, skannar snabbt igenom innehållet och hoppar med blicken i texten för att se om vi hittar något intressant. Vi läser oftast inte mer än en femtedel av texten, och ju längre texten är – desto mindre läser vi.

Bara var femte webbsida är intressant
Siffran fem gäller även för hur ofta vi hittar en intressant webbsida – var femte vi är inne på ungefär. Alltså är 80 % av webbsidorna vi surfar runt på ointressanta för oss, och förväntningarna blir också därefter. Det är forskningsresultat Erik Geijer sammanfattar i ”Skriva för webben”. Det beror oftast på att vi är ute efter relevant, specifik information som vi antagligen inte hittar på de sidor där vi först letar. Det leder också till att vi är snabba att döma ut webbsidor, bara efter 3-4 sekunder har vi avgjort om den aktuella sidan är av intresse eller inte.

F-format läsmönster. F = fort. 
I studier gjorda med så kallad eye tracking – mätning av ögats rörelser – har man sett att våra ögon rör sig i ett F-format mönster när vi läser på webbsidor. Vi sveper med blicken från vänster till höger två gånger ganska snabbt, sedan tittar vi lite långsammare nedåt längs vänster sida. Vi fastnar lättare för särskilda skanningspunkter i texten, som rubriker, ingresser, fetmarkerade ord, punktlistor, bildtexter, avslutande uppmaningar etc. Enligt Jacob Nielsen står F även för fort, vi har bråttom när vi läser på nätet.

Har man den bakgrundsinformationen förstår man lättare varför de främsta råden för webbtexter just är:

1. Skriv kort och koncist
2. Skriv relevant
3. Skriv det viktigaste först
4. Skriv med skanningspunkter

 

Tips på mer läsning: